SÖNDAG PÅ SÖDER

Återkommer till Stockholm med mycket sylt i bagaget. Det är något knas med tåget och jag får åka buss och sitta och vara lite borta på en perrong i Gävle. Träffar några äldre Tågnördar som varit på Järnvägsmuseet och de känner varje konduktör, lok och växel norr om Hallsberg. Dessa gubbar plus sylten gör mig trygg och resan går bra.

Söndag i Stockholm och H och jag går långa promenaden upp mot Ersta, ned mot Hammarbykanalen bort mot Hornstull. Glest med flanörer. Någon flåsar förbi i kortbyxor och iPod. Några Måsar skrattar uppgivet åt hela skiten. Lyckligtvis står inte Monsieur Philippe med sitt Korvrostararrangemang där han brukar stå. Det är bra för jag är skyldig honom 90:-

En annan Korventreprenör, som spelar arabisk knarkpop, säljer mig en Lammkorv med stark Senap och plötsligt kommer Göran Rosenberg med sin fru fram och pratar. Det är sådant som aldrig händer på byvägen i Jättendal.

Han är på topphumör och den inofficiella tävlingen om vem som har den snyggaste frun talar vi inte om men jag vinner den naturligtvis, macho mot macho,med 18-0. Inte heller tar vi upp hans Kolumner i DN som bara blir bättre och bättre.

Bokmässan i Göteborg om två veckor kommer däremot på tal. Jag ska dit och tala så det löddrar om min senaste bok ”Kärlek mellan frysdisken och hundmaten” och Göran ska intervjua Ralph Nader.

Denne konsumentriddare som bildat ett eget parti i USA är ingen som imponerar på Göran. Hade det inte varit för hans lilla men ändå parti i det där ödesdigra valet hade förmodligen inte George W kommit till makten.

Vi hade inte haft Iraq-kriget och en hel del andra obehagliga saker. Men nu är det som det är och Göran ska intervjua Nader offentligt på Mässan i Göteborg om Amerikanens senaste bok. Ett jobb är ett jobb och inför Gud är vi alla Frilansar.

Vi skiljs och går vidare. Båtar pluttrar förbi på kanalen och ikväll blir det Partiledardebatt. Socialdemokraterna uppgraderade Arbetarklassen till Medelklass och den fick Medelklassens livssyn och värderingar. Det är väl inte svårare än så?

Vi går vidare och det känns som om detta kanske är den sista varma söndagen på den här sidan Julafton men Herregud, Indiansommaren kan komma, och hemma i kylskåpet finns det lingonsylt så det räcker och blir över.

KULTUR I GLADA HUDIK

Lingonen är förpackade, solen trevar över molnen och äldste sonen N, som är Bilmek i Hudiksvall, ringer och säger att han gift sig. Med Margareta, en helskön tjej från Hudiksvall, och plötsligt sitter jag i deras kök några mil norr om Hudiksvall. Det är Rosa Champagne och de allra närmaste släktingarna. Min förrförra fru t.ex. men efter ett par glas vin masserar jag även hennes ömmande axlar.

Det är hämtpizza och rödtjut och riktigt opretentiöst. De Nygifta är stolta, alla är glada och sedan blir det kaffe.

Då undrar jag försiktigt om ”Glada Hudikteatern” , vad tycker de om den triumfsagan?, och det visar sig att även dessa Hudikbor har synpunkter och inte är enbart ”Glada Hudikteatern”-troende.

Ledaren Per reser land och rike runt och håvar in mycket pengar. Förmodligen rätt in i sitt eget bolag.

Många kommuner med ett dött kulturliv, eller i alla fall inget som de vill betala för, känner att ”Glada Hudikteatern” är en våt dröm. De vanligtvis så okultiverade medborgarna får skratta och gotta sig åt de lika vanligtvis så resurskrävande Utvecklingsstörda.Och kalla det för KULTUR. Det är helt enkelt genialiskt.

Skådespelarna i ”Glada Hudikteatern” är väl omyndigförklarade och rimligtvis borde de dra in en del pengar. Var hamnar dessa pengar? Förmyndare?

Någon berättar till kaffet och den urgoda bröllopstårtan att Claes Malmberg setts framför en kamera i Hudiksvall för nu kommer ju filmen också.

Men någonstans ligger det under denna framgångssaga en hund begraven och frågan är om någon vågar ta fram den jycken.

VARIETÉ VAL

Seriös och allvarlig Teaterkonst har sin trogna men statistiskt sett begränsade publik.

Glada Hudikteaterns” föreställningar går för fulla hus och deras initiativtagare reser runt och pratar med en närmast Messiansk status. Ingen säger ett ont ord om teater där skådespelarna huvudsakligen består av Utvecklingsstörda plus några Normalstörda.

Många som aldrig skulle sätta sin fot på Dramaten, kanske för att de där skulle känna sig underlägsna och kulturellt lågstående, älskar att gå på ”Glada Hudikteaterns” föreställningar och efteråt säger de:

”Tänk vad duktiga de är och man ser verkligen hur roligt de har” Ungefär som om Skådespelarna bara genom att vara skapta annorlunda än de flesta, i kraft av sin belägenhet, gör det bra. Det är inte så lite Freakshow besläktad med den gamla Lantliga Varietén där Kalven med två huvuden iförd en Balettklänning dansar foxtrot till tonerna av en Småväxt, det som förut kallades dvärg, som spelar Tvåradigt Dragspel med näsan.

Om Politikerföraktet rör till allt inför valet vore en idé att låta ”Glada Hudikteatern” bilda regering.

Många skulle säga:

”Tänk vad duktiga, fina och bra de är”

De som hade en avvikande uppfattning skulle inte våga säga ett knyst av rädsla för att verka fördomsfulla och därmed göra bort sig. Äntligen skulle det bli lugn och ro i detta land och alla kunde dansa fram som i en enda stor lycklig Dansbandstävling.

VILSE

Hågge ställer en låda med 20 kg rensade lingon på köksbordet och så är det inte mer med det. Jo, de ska kokas och hällas upp på burkar.

Ägnar hela kvällen åt att mäta upp lingon, socker och koka och det blir en väldig massa sylt. Drömmer om lingon. Lingon på små ben som jagar mig över en slätt och jag ligger pyrt till.

Vaknar till en otydlig dag med dimma, blåst och en sol som finns där men man vet inte riktigt var. Det står en massa grytor med sylt i köket och jag tar en promenad för att tänka över ett och annat.

Går vilse. Vinden sliter sönder ljuden och jag irrar omkring på okända småvägar men hittar till slut rätt riktning. Det är bra att gå vilse, intalar jag mig själv. Faktum är att det är ytterst lärorikt.

Björn ska komma och hjälpa mig hälla upp sylten på burkar men när jag kommit hem från vilsepromenaden skrider jag till verket. Tänker på att starta en kursverksamhet där kärnan är att hitta sig själv. Jag var borta men hittade mig själv, . Det är en viktig erfarenhet och den borde det gå att tjäna pengar på.

Många människor är vilsna.

Björn dröjer och jag börjar hälla upp sylt i burkar och när han dyker upp är hela klabbet färdigt. Jag är stolt och Björn säger att köket inte ser för jävligt ut. Det är rent och fint och inte lingon och socker överallt.

Han ska bli min kompanjon i ”Hitta sig själv”-kursverksamheten och vi ska bli rika som troll.

Persongalleri

Täppas: Han som skriver Bloggen.
Maria: Maria, min Älskling, arbetar på bank, är grym på att plocka hallon, koka sylt, bra träningskompis och som pricken över i, en obegripligt kompetent syntolk.
Arlindo och Carine: Efternamn Gomes, svåger resp. syster till Maria.
Martin: heter Nilsson i efternamn, pluggar till lärare och är min ledsagare i Stockholm.
Greven: 20-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 26-årig dotter och webbdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 29-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 38, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
No images found!
Try some other hashtag or username

Följ mig på Twitter