SORGEN GER VIKA

Det finns de som åker på dyra kurser för att hitta sig själva men jag fann mig mitt på dagen alldeles gratis under ett berg av kuddar. Manligt självhulkande medan jag stordeppade och lyssnade färdigt på boken ”Ormar & Piercing” En Japansk 19-årig flicka som tatuerar, piercar och leker med döden. Väldigt uppiggande.

Det är då J. 18, min yngsta dotter dyker upp, och vi går ut på stan. Hämtar pengar på Bankomaten vid Kornhamnstorg. Kollar travtipset (kammar noll) nere hos Iranierna på Spel-Slussen, äter Kebab på Jerusalem i Gåsgränd och tar en kaffe hos Christer på Västerlånggatan.

Sedan sker undret. J installerar ”Spotify” i min dator och medan vi dricker vårt medhavda Christerkaffe lyssnar jag gång på gång på Thin Lizzy ”We vill be strong” och ”Heart like a Wheel” med Kate & Anna.

Sorgen har dragit sig tillbaka in i skuggorna.

Bankomatbesök Kaffe hos Christer på Västerlånggatan

[youtube n7ivmeNv3lM nolink]

[youtube 2Enc8KEzdYY nolink]

SORGEN SIPPRAR GENOM SPRINGORNA

Sorgen tassar runt knutarna. Den försöker klättra genom fönstret och knackar på dörren men jag håller emot.

Sorgen väser elakt att jag var så glad över bokmässan och erbjudandet om ett litet jobb i en riktig långfilm så vad gnäller jag om nu?

Skit i det du, Sorgen, men allt det där är bara värdsliga ting.

Det var många år sedan en applåd värmde ända in i hjärtat.

Jävla Sorgen.

VERKLIGHETEN ANFALLER

Måndag och K:s mentor sänder ett sms och frågar varför K inte dök upp i skolan före klockan elva denna förmiddag? Hans mentor Rut är alldeles för smart för att köpa en massa skitsnack om att den del av kultureliten som är jag måste få sova ut efter en bokmässa. Dessutom borde 12-årige K inte vara så söndercurlad att han inte själv kan pallra sig ur sängen och ta sig till skolan.

Verkligheten trillar rätt ned över mig som en säck med förpliktelser.

Nästa uppgift är att ringa hans körledare och säga att K inte kan sjunga på Högmässan på söndag för det är något slags ”Super Bowl”-final i hans Amerikanska Fotbollsserie just den dagen. Det finns inte en person i den här världen som kan ge mig så dåligt samvete som K:s körledare men lyckligtvis har han röstbrevlådan igång och jag kan läsa in en löddrig monolog om vikten av Amerikansk Fotboll i jämförelse med Gregoriansk sång. I alla fall just vad beträffar kommande söndag.

Jag går till gymmet för att ro mig till sinnesfrid. Efter en timme i roddmaskinen med AC/DC på Tordönsvolym i lurarna söker jag herrarnas omklädningsrum bland alla apparater. Då kommer en svettig Sussie från Lili & Sussie och hjälper mig till rätta. Gratulerar henne till sommarens framgångar med 80-talsrevivalturnén och hon säger att de gjorde 120 gig och jag returnerar genom att berätta att jag just gjort 6 gig på två dagar under Bokmässan i Göteborg. Hon säger att jag trots mitt slit ser fräsch ut och jag önskar jag kunde säga detsamma. Men hon doftar härligt.

Sedan är det Hejdå och vi ses. Hon är chosefri som ”The girl next door”

Väl hemma ringer en snubbe som ska göra en långfilm och undrar om jag vill spela mig själv som Ring P1-programledare i en Polisfilm och det är klart som fan att jag vill det.

Verkligheten kan ta sig därbak och jag börjar drömma om röda mattor, smattrande fotoblixtar och sprudlande Champagne.

SUMMING UP THE BOKMÄSSA

Sitter på tåget hemåt och funderar på de senaste dagarnas händelser. Mörbultad, utpratad och sliten.

Förlagsmiddagen igår kväll, Kristoffer är en riktig raring, avåts inne i ett stort mystiskt växthus och det serverades små utsökta rätter. Musslor, Lax, Löjrom och små smaskiga Tornedeauer. Vitt vin. Viskande palmblad, fuktdroppar från taket och känslan av att en Boaorm eller i värsta fall en Monokelkobra i vilken sekund som helst skulle kunna krama eller hugga in på mina vader. Godmodig stämning och Björn Hellbergs fru vid min ena sida och Kajsa från Förlaget på den andra. Vi talade om just det ögonblick för 25 år sedan då hon just blev Björns fru men hon verkade gilla läget. Hans böcker säljer som smör, hans kändisskap sedan domartiden i ”På spåret” är inmejslat i sten och paret lever ett gott liv.

Några bröt upp och gick och knöt sig men de flesta anföll i en konvoj av taxibilar den till Bokmässan hörande partynatten på Park.

Där inne stod folk ovanpå varandra, pratade goja och skålade. ”Alla var där” och Annika och Anita, båda rätt kortväxta men glada partypinglor, använde mig som en murbräcka rätt in i röran.

Morsade på Bob Hansson och sade några giftigheter till Mark Levengood men den senare var så aväpnande snäll att han omedelbart borde sändas iväg runt jorden för att stoppa oroshärdar.

Henrik Schyffert höll hov vid ett bord och F blev rätt packad och for hem till hotellet. Själv gav jag inte upp så lätt och höll ut till sista svettdroppen.

Seg Söndagsmorgon men en hel del att stå i. Blev intervjuad av Gunilla Kindstrand som i situationer som dessa gärna vill ta poäng på att hon en gång kände min pappa. Mindes att Thomas Lappalainen berättade i taxin på väg till middagen i Växthuset att han en gång, när han satt som redaktör för en tidskrift, hade en person som försökte sälja en tveksam artikel under förevändning att han bytt blöjor på Thomas och att de därför stod varandra mycket nära.

Pratade efter Kindstrandintervjun en bra stund med Gösta Ekman. Han visade sig vara en riktig trivselknutte och det blev ett roligt samtal om skådespeleri bl.a. Han var jättesnäll och jag hatar människor som när man bestämt sig för att de är griniga visar sig vara välviljan själv.

Två publika framträdanden till och här sitter jag nu. Utarbetad och genomfestad men nöjd och glad.

Dessutom bär jag nu en Badge på kavajslaget, tiggde den av Tove Leffler, som kaxigt meddelar ”Jag tillhör kultureliten”.