2 X FAMILY AFFAIRS

Det är Theodors, mitt första barnbarn, ettårsdag och vi samlas hemma hos min äldste son N, pappan, och M, mamman, och det hennes föräldrar och vänner och det är jag, H, TM, min äldsta dotter med mitt andra barnbarn, Hjördis 3 månader och TM:s mamma. Som jag var gift med i mitt första liv. Jag har levat tre liv.

Hur som helst. Huset är möblerat med godmodighet och tårtan är ljuvlig. Ta en kaka till, är du snäll och kaffebryggaren snörblar oavbrutet som en välavlönad proffsgråterska på en Turkisk begravning.

Med ett barnbarn på var knä känner jag mig som den mest privilegierade personen i Universum. Snusar på deras huvuden och är bara okomplicerat lycklig.

När vi kommer hem går jag runt byn för att skaka ned kalorierna och sedan gör H jättegoda Köttfärsbiffar med Persilja. Potatismos och sallad.

Köket doftar himmelskt men medan de andra dricker Jordgubbsvin som fördrink tömmer jag två snabba öl.

Vi sätter oss till bords och min tunga slinter och jag säger något dumt. H blir skitarg. Här finns ingen Godmodighet. Bara ett sår som varar.

Vänner går på promenad med ficklampor i mörkret för att ”titta på månen”, småkillarna låser in sig i TV-rummet och H och jag fortsätter vår alltmer snurriga batalj.

Idyllen klappar ihop. Tapeterna skrynklar sig. Detta är verkligheten och när vi båda vaknar efter att ha sovit oroligt några timmar fortsätter vi att gräla.

Och vi som skulle ha det så trevligt. Varför sa jag så där och hur i helvete kan det komma sig att hon svarade som hon gjorde?

Men jag är inte orolig. Om det är något vi är bra på är det katastrofer och det ligger något i Christer Björkmans ord: ”Imorgon är en annan dag” och det även om vi båda kommer att vara trötta och grusiga i ögonen.

SIMULTANKAPACITET

H ringde igår, efter att hon sett eller läst något, och yrade om att män har mycket färre gener än kvinnor och att männen på detta vis är en utdöende sort. Gud vad de ska sakna oss!

Jag har i vilket fall en enastående simultankapacitet. Det är fredag och H med väninna samt yngste sonen K och hans kamrat anländer mot kvällen Väninnan är kort till växten, når Guillou till naveln ungefär, men hon är mycket trevlig och hennes specialitet är att skruva ihop IKEA-möbler. Där andra människor bryter ihop och familjer faller samman som korthus inför en omonterad möbel skruvar hon bara ihop fanskapet. Dessutom visslar hon och är glad hela tiden.

I väntan på deras ankomst lagar jag en stor gryta Sjömansbiff och fyller samtidigt i en serie Panel-frågor som kom på mailen från Hänt Extra.

I värsta fall hade det varit frågor av typen: Vad gör du helst? Slickar Arne Weise i rumpan eller simmar med tiotusen utsvultna Pirayor

Nu var det bara vem jag helst skulle bada skumbad med??

Mina Finkulturella vänner skulle hellre ta Cyanid än medverka i Hänt Extra. Det är de som aldrig få 100 tusen för en bild på sin nyfödde samtidigt som de moraliserar över de som tjänar en hacka på det viset.

Och så får de inte smaka min Sjömansbiff.

STÅNGAD AV EN SKÅPBIL

Natt och dag

En ko, eller ett köttjur, råmar någonstans i dalgången. Det är en sådan där otydlig dag när man inte vet var ifrån ljuden kommer. Kompassnålen snurrar. Solen ligger på en kudde av dystra moln vilka i sin tur ligger på marken och släpper ifrån sig lite tårar av regn.

Sopor ska slängas och jag traskar ut på byvägen. Den är full av gropiga regnpottor.

Plötsligt hör jag ett fordon mycket nära och det backar på mig så det smäller i soppåsen och jag vacklar till. Mannen som kör bilen bromsar tvärt och kommer störtande.

Han är vettskrämd, såg mig inte i backspeglarna och jag tycker synd om honom. Det är en rar karl som helt klart inte vill döda fotgängare och han vill för sitt liv inte läsa rubriken:

”Snickare manglade blind radioman”

Fortsätter runt byn. I korsningen vid Gamla Konsum stöter jag ihop med Lars-Göran. Han är pensionerad mellanstadielärare och är bygdens Store Sångare.

När han sjunger ”Till havs” eller ”O Helga Natt” med händerna allvarsamt knäppta över magen får man en stark förnimmelse av Jussi Björling. Gåshud.

Vi pratar väder och han berättar att den gräsklippare som hörs på andra sidan vägen framförs av den 80-åriga Ebba. Han förklarar att hon var hans första lärare när han själv gick i småskolan.

Lars-Göran hjälper mig över den lite trickiga korsningen och sedan bär det av över Järnvägen och vidare upp längs Gamla Riks 13. Hundra steg efter sista vägbulan viker jag av mot höger och den sista blötgropiga grusvägen

Hemåt

Själv mår jag bra, som alltid efter en promenad, men jag tror den där stackars snickaren tog sig en BamseWhiskey när han kom hem från sin arbetsdag.

GUBBVARNING

Sjörapporten strax före klockan 22.00 är mitt favoritprogram

”Vinga sydos 4” är poesi i dess renaste form. För att inte tala om ”Brämön nordost 8”

Min äldste son N som ringer mig från sitt garage säger att detta bär en stark prägel av Gubbvarning. Men Livet, detta svåra företag, blir begripligt och vad mer kan man begära? Han som är 26 förstår mig inte. Men det är helt i sin ordning.

En saftig generationsklyfta är inte fy skam.

Persongalleri

Täppas: Han som skriver Bloggen.
Maria: Maria, min Älskling, arbetar på bank, är grym på att plocka hallon, koka sylt, bra träningskompis och som pricken över i, en obegripligt kompetent syntolk.
Arlindo och Carine: Efternamn Gomes, svåger resp. syster till Maria.
Martin: heter Nilsson i efternamn, pluggar till lärare och är min ledsagare i Stockholm.
Greven: 20-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 26-årig dotter och webbdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 29-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 38, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
No images found!
Try some other hashtag or username

Följ mig på Twitter