LÖJLIG, LÖJLIGARE & LÖJLIGAST

Kvällssamtal över telefonen med H och vi pratar om Hanna Hellquists krönika idag. Vi tycker att den är rätt löjlig och att det just är något ytterst löjligt med 30-åringar.

20-åringar är inte alls lika löjliga. De bara är som de är och det är oftast charmigt.

40-åringar kan vara lite ledsamma men de har ändå fattat att livet är på riktigt, att man bara har en tagning och att det tvärs genom skilsmässor och annat trassel gäller att göra det bästa av situationen.

50-åringar är ok bara de inte lutat sig tillbaka in i någon slags kärring- eller gubbaktighet och bara ger fan i allt annat än sin Pilatesträning och närmast tvångsmässiga följande av ”Morden i Midsummer”

Men 30-åringarna. De uppför sig som de trots att de är stora nog att sätta bo, upptäcker livet likt tonåringar för första gången hela tiden. De är gränssprängande som en bok om vett och etikett och vill både vara väldigt speciella och ängsligt passa in på samma gång. De skulle hellre ta gift än göra fel. De är hopplösa.

H skrattar och säger att hela vårt samtal kanske är ett ålderstecken.

CITAT

Idag återfanns ett citat från måndagens Ring P1-sändning, det där med homosexuella grisar etc., i DN strax under Hanna Hellquist knullkrönikapå Namn & Nytt. Men källan, vårat program, till det redan efter tre dagar klassiska grisutalandet nämdes inte men min kompis Urban säger att det finaste som finns, särskilt i akademiska kretsar, är att bli citerad utan att få cred. Den rena Stölden.

De tre senaste dagarna har präglats av debatt mellan religiösa fundamentalister och anhängare av gränslös kärlek. Tack vare den pågående Pride-festivalen förstås.

Nu skulle det vara skönt att byta spår men det är lyssnarna som bestämmer och nu vill ”alla” tala om detta.

Den röst som stannar kvar efter dagens program, och den handlade faktiskt inte om HBT-frågor, var CP-skadade Ulf som menade att hur det än är får man gilla läget. Acceptera det som inte går att förändra och glädjas åt det som går att göra något åt.

MELLANDAGAR

Ronny, som körde mig denna morgon de fem milen upp till Sundsvall under ett lågt liggande jämngrått molntäcke, berömde vår Katt. Medan jag klev in i hans bil hade Katten slukat en skapligt fet Råtta. Alla har sitt för sig. Samma Katt ligger några timmar senare under eftermiddagen på min mage medan jag tar en Tupplur och gnider sin råttmördarnos mot min sömniga näsa.

Dagens Ring P1-sändning var av Mellandagsnatur. Inte så dålig och inte så bra. Det är de där Mellandagarna man får leva med. Att klara av en lyckad dag fixar vem som helst. Den Stora Yogan är att klara Mellandagarna.

Min dators Talsyntes läser Inathe Brautigans bok ”Det finns inga självmordsbaciller” om hennes pappa Richard Brautigan.Boken står i hyllan men den kan jag inte läsa och Bakåhll i Lund, förlaget, sände den som en Wordfil. Min talsyntetiska röst låter som Plåt-Niklas och det är ok för han skymmer inte texten som t.ex. en ytterst konstnärlig skådespelaruppläsning kan göra.

Boken är vacker och sorglig.

Brautigans böcker har jag läst, både de som finns på originalspråket och de som finns översatta till Svenska och dessa böcker är som riktigt goda Vänner. Roliga, överaskande och ibland gör hans meningar volter och studsar in i en annan verklighet där det är trevligt att vara.

Richard Brautigan förlorade kontrollen över sitt drickande och sköt sig själv i sitt hus i Bolinas, Carlifornien.

Varför det blev så har det spekulerats en hel del om och dotterns bok är en både poetiskt vacker som nagelbitande och ångestladdad skildring av hennes pappa som till slut misskötte allt utom sitt Kastspö och sina långa vackra händer.

Jag tror att han hade ett satans problem med Mellandagarna.

FETT SKILLAT PROGRAM

Första sändningen av en ny tvåveckorsperiod med Ring P1. Yngsta sonen K, 12 år, följde med och satt i kontrollrummet under sändningen.

Förra gången han var med, det var för något år sedan, satt han på samma sätt i kontrollrummets hörn. Den gången förklarade han att P1 ”Suger”, är töntigt och i stort sett överflödigt. Han sa att vi hellre borde sända P3 eller åtminstone Radio Rix.

Idag fann han tvärt mot förra gången programmet ”Fett Skillat” och låg på golvet och tjöt av lycka när en inringande man, appropå Pridefestivalen, förklarade att en lärare sagt till honom ” Om alla grisar vore homosexuella skulle vi inte få någon Julskinka”

Man kan undra vilken lärare det var och framför allt; vilken skola?

Det är därför jag älskar Ring P1: Man får myror i huvudet hela tiden.

Sedan for vi ned på ”Stan”, alltså downtown Sundsvall och plockade upp en varsin av ost, Salsa, Bönor, Koriander och Räkor dignande Burrito hos Alberto på Trädgårdsgatan.

Alberto försäkrade att han skulle stoppa med en burk Pico del Gayo, eftersom han vet att jag är förtjust i den där blandningen av Lök, Tomater, Gurka, Majs och Koriander, ständigt denna Koriander, varpå han undrade om K var mitt barnbarn?

Jag frågade om han ville ha stryk men han bara skrattade och sa att han fick tillräckligt med stryk av sin Fru.

Sedan skyndade vi ut ur Stenstaden, äntrade Landsvägsbussen och återvände i duggregnet längs E4 Hem till byn.

Persongalleri

Täppas: Han som skriver Bloggen.
Maria: Maria, min Älskling, arbetar på bank, är grym på att plocka hallon, koka sylt, bra träningskompis och som pricken över i, en obegripligt kompetent syntolk.
Arlindo och Carine: Efternamn Gomes, svåger resp. syster till Maria.
Martin: heter Nilsson i efternamn, pluggar till lärare och är min ledsagare i Stockholm.
Greven: 20-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 26-årig dotter och webbdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 29-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 38, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
No images found!
Try some other hashtag or username

Följ mig på Twitter