UTSEENDE

Under dagens Ring P1-sändning ringde en man, 69, och berättade att han färgade håret och att det gav honom en skön känsla. Jag fattade vad han menade för under en period, den tid jag inte var riktigt överens med mitt eget åldrande och tyckte det var skämmit med grått hår, färgade jag håret lila. Följaktligen såg jag ut som en sådan där Amerikansk dam som just trillat av från något Kryssningsfartyg. Det gjorde inget för det där lila håret gav mig just en behaflig känsla inuti.

Idag är jag vithårig som en Tomte och under pauser i arbetet kring Ring P1 roade vi oss, Producenten Matilda Jansson och jag, med att jag först sa vilken bild jag hade av den eller den personen varpå hon förklarade hur personen i fråga egentligen ser ut.

Jan Björklund som jag trodde såg så där kaxigt osjälvsäker ut som korta män ofta gör, visade sig likna Kungen. Komplett med halvöppen mun.

Anders Lundin trodde jag såg ut som ett leende kylskåp och detta bekräftade Matilda. Han kisar gulligt mot kameran men leendet är stelt och inövat.

Idag hade vi inga samtal om Pride versus Högerkristna men jag kom att tänka på, just för att vi talade om Anders Lundin medan vi fikade i kontrollrummet, om den gången för länge sedan då ”Allsångens” nuvarande Producent Gunilla Nilars kom strövande genom kontorslandskapet på SVT Nöje.

Då var hon Producent för, kanske ”Nöjesmaskinen”och själv arbetade jag med ”Jacobs Stege”

Hon lutade sig över skärmen som ramade in redaktionen för ”Jacobs Stege” och sa till Jacob på sin rara men oförnikeligt gnälliga daladialekt:

”Men hör du Jacob, är det inte lite väl mycket Homosexgrejor i erat program?”

Kommer jag att sluta som en gammal Tomtefar som hult blindleende vaggar ett barnbarn i knäet och säger:

”Och då sa Tina Turner till mig att….”

”Vem är det?” undrar den lilla Snorgärsen och jag förklarar att det var en Tant som sjöng some Gudinna och som dessutom nog var väldigt raffig.

LÖJLIG, LÖJLIGARE & LÖJLIGAST

Kvällssamtal över telefonen med H och vi pratar om Hanna Hellquists krönika idag. Vi tycker att den är rätt löjlig och att det just är något ytterst löjligt med 30-åringar.

20-åringar är inte alls lika löjliga. De bara är som de är och det är oftast charmigt.

40-åringar kan vara lite ledsamma men de har ändå fattat att livet är på riktigt, att man bara har en tagning och att det tvärs genom skilsmässor och annat trassel gäller att göra det bästa av situationen.

50-åringar är ok bara de inte lutat sig tillbaka in i någon slags kärring- eller gubbaktighet och bara ger fan i allt annat än sin Pilatesträning och närmast tvångsmässiga följande av ”Morden i Midsummer”

Men 30-åringarna. De uppför sig som de trots att de är stora nog att sätta bo, upptäcker livet likt tonåringar för första gången hela tiden. De är gränssprängande som en bok om vett och etikett och vill både vara väldigt speciella och ängsligt passa in på samma gång. De skulle hellre ta gift än göra fel. De är hopplösa.

H skrattar och säger att hela vårt samtal kanske är ett ålderstecken.

CITAT

Idag återfanns ett citat från måndagens Ring P1-sändning, det där med homosexuella grisar etc., i DN strax under Hanna Hellquist knullkrönikapå Namn & Nytt. Men källan, vårat program, till det redan efter tre dagar klassiska grisutalandet nämdes inte men min kompis Urban säger att det finaste som finns, särskilt i akademiska kretsar, är att bli citerad utan att få cred. Den rena Stölden.

De tre senaste dagarna har präglats av debatt mellan religiösa fundamentalister och anhängare av gränslös kärlek. Tack vare den pågående Pride-festivalen förstås.

Nu skulle det vara skönt att byta spår men det är lyssnarna som bestämmer och nu vill ”alla” tala om detta.

Den röst som stannar kvar efter dagens program, och den handlade faktiskt inte om HBT-frågor, var CP-skadade Ulf som menade att hur det än är får man gilla läget. Acceptera det som inte går att förändra och glädjas åt det som går att göra något åt.

MELLANDAGAR

Ronny, som körde mig denna morgon de fem milen upp till Sundsvall under ett lågt liggande jämngrått molntäcke, berömde vår Katt. Medan jag klev in i hans bil hade Katten slukat en skapligt fet Råtta. Alla har sitt för sig. Samma Katt ligger några timmar senare under eftermiddagen på min mage medan jag tar en Tupplur och gnider sin råttmördarnos mot min sömniga näsa.

Dagens Ring P1-sändning var av Mellandagsnatur. Inte så dålig och inte så bra. Det är de där Mellandagarna man får leva med. Att klara av en lyckad dag fixar vem som helst. Den Stora Yogan är att klara Mellandagarna.

Min dators Talsyntes läser Inathe Brautigans bok ”Det finns inga självmordsbaciller” om hennes pappa Richard Brautigan.Boken står i hyllan men den kan jag inte läsa och Bakåhll i Lund, förlaget, sände den som en Wordfil. Min talsyntetiska röst låter som Plåt-Niklas och det är ok för han skymmer inte texten som t.ex. en ytterst konstnärlig skådespelaruppläsning kan göra.

Boken är vacker och sorglig.

Brautigans böcker har jag läst, både de som finns på originalspråket och de som finns översatta till Svenska och dessa böcker är som riktigt goda Vänner. Roliga, överaskande och ibland gör hans meningar volter och studsar in i en annan verklighet där det är trevligt att vara.

Richard Brautigan förlorade kontrollen över sitt drickande och sköt sig själv i sitt hus i Bolinas, Carlifornien.

Varför det blev så har det spekulerats en hel del om och dotterns bok är en både poetiskt vacker som nagelbitande och ångestladdad skildring av hennes pappa som till slut misskötte allt utom sitt Kastspö och sina långa vackra händer.

Jag tror att han hade ett satans problem med Mellandagarna.

Persongalleri

Täppas: Han som skriver Bloggen.
Maria: Maria, min Älskling, arbetar på bank, är grym på att plocka hallon, koka sylt, bra träningskompis och som pricken över i, en obegripligt kompetent syntolk.
Arlindo och Carine: Efternamn Gomes, svåger resp. syster till Maria.
Martin: heter Nilsson i efternamn, pluggar till lärare och är min ledsagare i Stockholm.
Greven: 20-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 26-årig dotter och webbdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 29-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 38, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
No images found!
Try some other hashtag or username

Följ mig på Twitter