DUGGREGN

Måndag morgon och ett duggregn fjäderlätt som en nyfödds andedräkt hänger över Dalgången.

Hugger in på dagens arbete och lägger mig på kökssoffan med en Ljudbok: ”Paganinikontraktet” läst av Unge Herr Malmsjö. Mitt värv är att skriva och tala om Ljudböcker, I Tidningen TARA och över några Radiostationer bl.a. SR Västernorrland och SR Uppland. Det är ett tufft jobb men någon måste göra det och i det här fallet är det jag.

Paret Ahndoril som står bakom författarpseudonymen Lars Kepler har var för sig och under eget namn skrivit många böcker. Folk har inte sprungit benen av sig för att komma över de böckerna men nu slår deras Keplerdeckare till så det sjunger i kassaapparaterna.

Det är inget fel på ”Paganinikontraktet”, Den är spännande och driver framåt. Men en sak förvånar mig med deckare av denna sort: Varför är de snustorrt humorlösa? Och hur kommer det sig att de säljer.

Våldet och liken är precist skildrade, polistrovärdigheten är på topp men jag begriper fortfarande ingenting.

Varmt duggregn är min melodi.

KUNGEN AV MOROKULIEN

Anna-Clara skriver att hon inte  är vare sig tagen eller imponerad över att jag dansat med Christina Schollin.

Hon, som själv suttit i Jimi Hendrix knä, menar att det är lite vassare än att ha dansat med en Svensk Veckotidningskändis.

Visst. Men det här då: En gång när jag besökte en bokhandel i Lidingö kom Hans Alfredsson in och sa något roligt om fläskkotletter till expediten.

Hon skrattade artigt även om hon kanske inte begrep skämtet men när Fantomen gråter snyftar  hela Djungeln. Själv skrattande han muntert gubbskrockande åt sin rolighet. Det hela kändes  betydelsefullt men jag MINNS INTE VAD SOM VAR SÅ KUL MED DE DÄR FLÄSKKOTLETTERNA.

Men den här då. Den slår  allt: En gång mötte jag Kungen av Morokulien! Han var en megakändis i kraft av  sin medverkan i Lennart Hylands Radiprogram ”Karusellen”

Bara att som 7-åring vara med pappa och bo på Hotell Sture i Stockholm var stort. Pappa var mycket världsvan och pissade utan att blinka i rummets tvättställ. Dessutom blötte han vid dagens slut upp sin snoriga näsduk, skäljde  nödtorftigt och tryckte fast den på kaklet. Nästa morgon var den torr och  platt i kraft av snorets stärkelseeffekt och han drog loss  den från kaklet, vek den prydligt och satte tillbaka den i kavajens   bröstficka.

I hissen där det för övrigt stod en uniformerad hisskonduktör och drog i en mässingsspak mötte vi Kungen av Morokulien. Han var otroligt lång och högt där uppe hade han ett lite huvud som var så där rödknottrigt som Norska huvuden ofta är.

Han stack ned sin hand i sin byxficka och plockade fram en enkrona som han gav till mig.

Detta var något oerhört och jag gick på moln i flera dagar och fan vet om det inte är en av anledningarna till att jag fortfarande, efter en del tuffa år, ännu står på benen.

JAG HAR DANSAT MED CHRISTINA SCHOLLIN

Efter en något avslagen Ring P1-Sändning återvände jag till byn och mediterade. Ämnet för introspektionen var just detta; somliga dagar är lite gråare men att det gäller att vara vän även med dem.

Mot aftonen for jag och min gubbkompis Björn till Mellanfjärden för att gå på Premiären av pjäsen ”De 39 stegen” I Hamnmagasinet. Det var Moët & Chandon på bryggan och allt artade sig bra. Gullade med Sofie och slängde käft med både den ene och den andre.

Pjäsen var kul. Teater är annars rätt trist. Tillgjorda människor säger saker med magstöd och det är sällan det lyfter men den här pjäsen var riktigt skoj. Björn syntolkade alla finesser för dekoren var minimal men skådepelarna var till antalet bara 4 men gjorde upp mot 100 roller. Storyn var rätt enkel. En jakt men en fiffig och rolig sådan.

Efteråt blev vi inviterade till middag på restaurang ”Sjömärket”och det blev värsta brakmiddagen och jag kom att sitta mitt emot Pernilla Wahlgrens mamma och pappa. Frågade dem hur det var att ha så begåvade barn och de skrockade. I och för sig är mina egna barn mycket mer begåvade än deras men det sa jag inte för ibland, speciellt efter lite Champagne, blir jag en baddare på konversation.

Björn limmade på en dam och de verkade ha jättekul. Undrar om jag inte tafsade lite på kvinnan som satt bredvid mig men det var i all vänskaplighet och handlade absolut inte om sextrakasserier. Det var en middag helt enkelt. Inklusive löjrom, kalvkött och glass.

Pappa Wahlgren satt rakt över bordet och när det sedan blev dans på bryggan tänkte jag att vad fan, jag tänker inte dö utan att ha dansat med Christina Schollin, så det gjorde jag.

Hon bet mig inte i örsnibben eller viskade förbjudna saker men het andedrätkt i mitt öra men annars var det helt ok. Jag är inte Jarl Kulle och det här var inte en sekvens ur filmen ”ÄNGLAR, FINNS DE?”

Vi var ett medelålders par som dansade på en brygga i Mellanfjärden i Hälsingland och låt oss lämna bilden där.

DENNA DAG, ETT LIV

Eller hur var det Farbror Melker sa?

Idag övervakade dotter J och hennes pojkvän Jack sändningen. Ett arbetsplatsbesök med andra ord och det är alltid bra att barn känner till vad föräldrarna sysslar med på jobbet.

Jag är varken Fabrikör, servitör, Entreprenör men kanske Massör. Hjärnmassör.

Egentligen är jag precis som Snoddas; en Skogsflanör.

Alltså Ring P1. Redan första samtalet slog Knock Out när en dam från Stockholm hävdade att vissa dieter gör att homosexuella inte föds och när jag undrade vad det är för problem med att födas som bög sa hon att jag var synnerligen KORKAD och langade på luren.

Nästa dam hävdade att bakom en Burka kan det dölja sig en våldtäktsman. Är det väldigt sexistiskt att undra att hon nästan lät lite förhoppningsfull?

Så där höll det på.

Den fråga somliga ställer sig är om vi över huvud taget ska släppa fram personer med djupt okorrekta synpunkter?. Varför inte? De finns ju och troll spricker av Solsken.

En invandrad man som dessutom var Sverigedemokrat skällde på invandrare men det finns bögar som hatar bögar och invandrare som ogillar invandrare och dessutom: Remember Jackie Arklöf.

Det finns alla sorter eller som Raymond Chandler uttryckte det: It takes a lot to make a world.

Lunchmiddag i Lörudden hos familjen Jack. Stekt strömming och paj på Röda Vinbär med Vaniljsås.

På kvällen var jag författare och pratade inför en publik om min bok ”Kärlek mellan frysdisken och hundmaten” på Djursta Trädgård i Jättendal, ett slags Rosendal fast i Hälsingland. Det doftade blommor, kaffe och kravodlade hamburgare och trots att det kan vara problematiskt att vara profet i sin egen by blev det en varm tillställning. Solen sken, kvällen var len och det var obesvärat som att umgås med vänner.

DENNA DAG, ETT LIV
Eller hur var det Farbror Melker sa?
Idag övervakade dotter J och hennes pojkvän Jack sändningen. Ett arbetsplatsbesök med andra ord och det är alltid bra att barn känner till vad föräldrarna
sysslar med på jobbet.
Jag är varken Fabrikör, servitör, Entreprenör men kanske Massör. Hjärnmassör.
Egentligen är jag precis som Snoddas; en Skogsflanör.
Alltså Ring P1.Redan första samtalet slog Knock Out när en dam från Stockholm hävdade att vissa dieter gör att homosexuella inte föds och när jag undrade
vad det är för problem med att födas  som bög sa hon att jag var synnerligen KORKAD och langade på luren.
Nästa dam hävdade att bakom en Burka kan det dölja sig en våldtäktsman.Är det väldigt sexistiskt att undra att hon nästan lät lite förhoppningsfull?
Så där höll det på.
Den fråga somliga ställer sig är om vi  över huvud taget ska släppa fram  personer med djupt okorrekta synpunkter?. Varför inte? De finns ju och troll spricker
av Solsken.
En invandrad man som dessutom var Sverigedemokrat skällde på  invandrare men det finns   bögar som hatar bögar och invandrare som ogillar invandrare och
dessutom: Remember Jackie Arklöf.
Det finns alla sorter eller som Raymond Chandler uttryckte det: It takes a lot to make a world.
Lunchmiddag i Lörudden hos familjen Jack. Stekt strömming och paj på Röda Vinbär med Vaniljsås.
På kvällen var jag författare och pratade inför en publik om min bok ”Kärlek mellan frysdisken och hundmaten” på Djursta Trädgård i Jättendal, ett slags
Rosendal fast i Hälsingland, . Det doftade blommor, kaffe och kravodlade hamburgare och trots att det kan vara  problematiskt  att vara profet i sin egen
by  blev det en varm tillställning. Solen sken, kvällen var len och   det var  obesvärat som att umgås  med vänner.

Persongalleri

Täppas: Han som skriver Bloggen.
Maria: Maria, min Älskling, arbetar på bank, är grym på att plocka hallon, koka sylt, bra träningskompis och som pricken över i, en obegripligt kompetent syntolk.
Arlindo och Carine: Efternamn Gomes, svåger resp. syster till Maria.
Martin: heter Nilsson i efternamn, pluggar till lärare och är min ledsagare i Stockholm.
Greven: 20-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 26-årig dotter och webbdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 29-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 38, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
No images found!
Try some other hashtag or username

Följ mig på Twitter