boktips

SMÄRTGRÄNSEN

Snön sjunker ihop. Nu är den bara 1 meter djup.

En molande värk förpestar när en gammal rotfyllning börjar konstra.

Jag kunde ha varit ett föräldralöst, magert och lortigt barn i Dehli, en unge som inga föräldrar kommer att förse med en insatslägenhet, men jag är en vit medelålders man, uppfödd på Kalaspuffar och som aldrig behövt somna med knorrande mage, och, jag har ont.

Dövar mig med två lysande ljudböcker: ”Macbeth” av Jo Nesbø, läst av Harald Leander, förlagd i modern tid men byggd på Shakespears mästerverk.

Så mycket ärelystnad, galenskap, kärlek, våld och frågor om livets mening att jag får andan i halsen.

Fortsätter med ”79 Park Avenue” av Harold Robbins och läst av Anna Godenius. En ung flicka blir våldtagen av sitt äckel till styvfar. Hon knivskär honom och hamnar gravid på uppfostringsanstalt.

I henne bor en överlevare och även när hon blir lyxprostituerad behåller hon sin integritet.

Lycklig hora? Nej, verkligen inte, men en fängslande ljudbok.

Når smärtgränsen och ringer Tandläkaren. Får en tid på torsdag och frågar i förbifarten hur gammal Tandläkaren är.

”68” svara receptionisten.

Jag, som själv fyller 67 imorgon och har åldersnoja, undrar i mitt inre om han är darrhänt.

Åker med Hans-Åke till Harmånger för att köpa Alvedon och bananer.

Hans-Åke framför Vårdcentralen

Igår var jag på Sveriges Radio i Sundsvall och idag Vårdcentral med Apotek i Harmånger.

Samma arkitektur, låga tegelbyggnader likt Legobitar från 60-talet.

Längtar till torsdag, darrhänt Tandläkare eller inte, och få se nu, var lade jag Alvedonasken?

-20 OCH STRÖMAVBROTT

Det kunde ha varit värre.

På väg från Sundsvall och inspelningen av två nya avsnitt av ”Fogelbergs Ljudbokspodd” krockar två långtradare och korkar igen E4. Ute är det virvlande snö, usel sikt och väldigt kallt.
Inne i dubbeldäckarbussen, gamla fina 329:an, är det varmt, det finns toa och uttag för mobilladdare.

Ingen idé att hetsa upp sig. Eller som Hans-Åke brukar säga:
”Det är som det är.”

Lyssnar färdigt på ljudböckerna ”En äkta man” av Dennis Lehane och ”Begynnelse” av Dan Brown. Den första fängslande och den senare lättläst som en serietidning.

Föraren säger över högtalarna att det nog kommer att ta några timmar innan vi kommer loss.

Varför tillåts långtradare med sommardäck trafikera de här breddgraderna? Folk börjar prata med varandra. Det är trivsamt. Petra, min sätesgranne, tar emot en apelsin och så sitter vi där och skalar som på en sorglös skolutflykt.

Alla vi i bussen kunde ha varit instängda i ett kvarter där bomberna haglar, i Syrien.

Somnar under två duntäcken, och, för säkerhets skull, långkalsonger. Det sista jag minns är att den lilla gruppen på väg Norrut i Sydafrika på 1700-talet, angrips av en stor stam mordiska krigare.

Vild batalj på savannen men den där stammens Drottning skulle inte ha dansat triumferande men hon kunde ju inte veta att en tunna svartkrut var på väg att explodera under henne och att hennes huvud, som trillade av vid smällen, skulle sättas upp på en lans till varning för alla som ännu försöker dumma sig.

Berättelsen är ”Blå horisont” av Wilbur Smith

Vaknar med kall näsa medan det är varmt som i Afrika under duntäckena.

Strömavbrott. Ute är det -20 och Klas-Göran kommer för att kolla jordvärmeväxlare och det precis som strömmen går på.

Gör eld i vedspisen, häller upp mat till Rufus och strax stiger värmen från två håll.
Det kunde verkligen ha varit värre. Bomberna haglar inte, det luktar kaffe och vedeld.

GULDKANT

Hur känns det?” Undrar en löddrande Sportjournalist.
”Det känns flås, flås.bra”
”Ja men” reportern vill ha mer ”Hur känns det EGENTLIGEN?”

Läser, apropå Korea, ljudboken ”Flickan med sju namn” av Hyeonseo Lee. Det är ännu en skildring av vedervärdigt tankekontrollerat Nordkorea, flykt och alla fasor som är förknippade med detta.

Och ”Ring P1” som jag börjar med på måndag, vart tog den s.k. Nordkoreamannen vägen?

Han brukade ringa och vittna om vilket paradis Nordkorea egentligen är. Välkammade barnkörer i trevliga uniformer sjunger sånger till Ledarens ära och alla badar i mjölk och honung.

Det är de avvikande åsikterna som sätter Guldkant.

VILKEN TUR

Någonstans där ute bearbetar en traktor snömassorna, det knäpper i braskaminen, Rufus och Signe har hamnat i en lättare kattgruffsituation och jag ligger under två täcken plus ett par filtar, fryser och svettas om vartannat.

’Vilken tur att jag är sjuk den här veckan och inte nästa då det blir ”Ring P1” igen.

Vilken tur att jag, en man och hans katt, kan bo hos Maria. Ensam och sjuk i Februari är inte trevligt.

Vilken tur att jag laddat ned några bra Ljudböcker.

Peter MaysCoffin Road”, läst av Mats Eklund, är som de flesta av Mays böcker,förlagd till Yttre Hebriderna, eller Orkneyöarna, Norr om Skottland.

Det är mycket väder. Starka saltstänkta vindar, lukten av torveldning och himlar väldiga som evigheten.

Kemiindustrin håller på att förgifta planetens alla bin och de som ska pollinera och se till att jordens växter kan leva vidare, får hjärnskador av Neonikotinoider.

I smyg håller några både rebelliska och ytterst seriösa forskare på med att vetenskapligt visa hur allt kommer att gå åt helvete om bina drabbas.

Från Island kommer nästa Ljudbok, läst av Anton Körberg. I ”Det Tyska huset” av Arnaldur Indridason är det 2:a Världskriget och Island en bas för de Allierade.

Det är inte Erlendur Sveinsson som är hjälte utan en ung militärpolis med namnet Torsson plus en Isländsk polis vars namn jag inte vågar stava till.

Genom berättelsen driver en underström av nyfikenhet, goda och onda, och förstås när det gäller Island: Det ständigt skiftande och särpräglade vädret.

Persongalleri
Täppas: Han som skriver Bloggen.
Maria: Maria, min Älskling, arbetar på bank, är grym på att plocka hallon, koka sylt, bra träningskompis och som pricken över i, en obegripligt kompetent syntolk.
Arlindo och Carine: Efternamn Gomes, svåger resp. syster till Maria.
Martin: heter Nilsson i efternamn, pluggar till lärare och är min ledsagare i Stockholm.
Greven: 20-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 26-årig dotter och webbdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 29-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 38, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
No images found!
Try some other hashtag or username
Följ mig på Twitter