EN MANS VÄG

Solen penslar landskapet men kommer inte åt i skuggorna. Där ligger fortfarande små snöhögar och trycker.

Maria, min Älskling, har rest till Västkusten för att vandra över klipporna, musselskal, taggbuskar och salt hav. Hon påminner mig om Kerstin Wahlmans utställning imorgon.

Går runt byn likt Joakim von Anka i sitt kassavalv. Men här är det inte pengahögar utan spirande gräs och dofter så goda att man kan förlora förståndet.

Pratar med Hans-Åke. Han berättar att han sett två Igelkottar älska på hans trapp. Så mycket taggar men ändå kärlek, vilket vårtecken.

Läser/lyssnar på Ljudboken ”En kvinnas väg” av min nya favorit Harold Robbins. Han var även Jackie Collins önskeförfattare och han kan verkligen berätta en historia.

TUSSILAGOVÄDER

Det är fredag morgon och byvägen fjädrar under fötterna. Lyssnar på fåglarna, väntar på Jörgen som ska ta mig till SR i Sundsvall och minns hur det, alldeles nyligen, var stora snövallar längs vägen. Snön kallknarrade under kängorna.

En vecka är snart till ända. I ”Ring P1” har det varit svaga vindar. Inte så att fartyget stått stilla men det har inte smattrat i seglen.

Läst/lyssnat på ett par böcker, ”Vera” och ”Musan”, inte så märkvärdiga men i brist på bröd äter man limpa.

Får ett boktips via Maria från en dam hon mött på bussen.

Rövardotter” av Jackie Ferm som jag genast laddar ned.

Om jag inte minns fel är hon, alltså Ferm, dotter till Svartenbrandt, och, har jag berättat den här förut?

Det var en sådan där typisk kändisbjudning/premiär på 80-talet och när jag kom förbi fotoblixtarna och in i vimlet lösgjorde sig en gestalt och kom mot mig med utsträckt hand.

Ögonen var som att se in i en dubbelpipig hagelbössa. Det var Svartenbrandt.

”Jag skulle vilja tacka dig för dina fina barnprogram!”

Vad skulle jag säga? Man vill ju gärna säga något uppskattande tillbaka, typ:

”Jag tackar och själv rånar du jättebra.” Men det kunde jag inte säga, stammade bara fram ett tack, för inte rånade han särskilt bra heller, satt mest på kåken vad jag kommer ihåg.

Det var då det. Nu och idag är det Tussilagoväder.

Väderomslag, kraftiga vindar. När jag kliver in i Studion briserar strax nyheten om att Svenska Akademin ställer in Nobelpriset i litteratur detta år.

Ekot klockan 09.00 handlar inte om något annat. Experter på Kultur klättrar på varandra, alla har massor av synpunkter.

För ett ögonblick oroas jag av tanken på att de som bestämmer ska lyfta ut ”Ring P1” men så sker inte. Tack.

Mer än många gånger fyller programmet en funktion. Det pyser och fräser ur Folkdjupets tryckkokare och här finns en gyllene chans att lätta på trycket.

Så avslutades ”Ring P1”-veckan ändå med en riktig storm. Tack för det också.

Kommer åter hem och ska försjunka i ”Rövardotter” när jag blir upplyst om att jag söker fel bok. Det ska vara ”Gangsterprinsessan” av Helen Stommel Olsson och det är Lo Kauppi som läser.

FATHERLAND

Tranor, Tofsvipor och en massa andra fåglar men vad ska de äta när åkrarna ännu är täckta av snö?

Små och stora bäckar gurglar av vårflöde och solen hänger stor och varm över himlen.

Dröjer vid Åbäckens flöde, fängslad av livskraften.

Vem kan ana att det idag är Hitlers födelsedag? Mörkrets och det blodtörstiga vansinnets furste.    

Har precis lyssnat färdigt på ”Fatherland” av Robert Harris. Boken, som är 20-30 år, har filmats och bygger på tanken att Tyskarna vann 2:a Världskriget och landet har brett ut sig med Hitler som fortfarande lever och är diktator, envåldshärskare.

Alla är rädda, barn blir Hitlerjugend som utan att blinka anger sina föräldrar för Gestapo. Skräck.

I boken försöker Nazisterna sopa undan spåren efter sitt industriella massmord på Judar. De överlevande undermänniskorna, Öststatare, orena, ej blåögda, får utföra RUT-tjänster åt den Ariska medelklassen.

Lyckligtvis finns där en polis som tänker själv och börjar nysta i de smutsiga trådarna. Tillsammans med en kvinnlig journalist från New York Times får de helvetet att braka lös.

SMÄRTGRÄNSEN

Snön sjunker ihop. Nu är den bara 1 meter djup.

En molande värk förpestar när en gammal rotfyllning börjar konstra.

Jag kunde ha varit ett föräldralöst, magert och lortigt barn i Dehli, en unge som inga föräldrar kommer att förse med en insatslägenhet, men jag är en vit medelålders man, uppfödd på Kalaspuffar och som aldrig behövt somna med knorrande mage, och, jag har ont.

Dövar mig med två lysande ljudböcker: ”Macbeth” av Jo Nesbø, läst av Harald Leander, förlagd i modern tid men byggd på Shakespears mästerverk.

Så mycket ärelystnad, galenskap, kärlek, våld och frågor om livets mening att jag får andan i halsen.

Fortsätter med ”79 Park Avenue” av Harold Robbins och läst av Anna Godenius. En ung flicka blir våldtagen av sitt äckel till styvfar. Hon knivskär honom och hamnar gravid på uppfostringsanstalt.

I henne bor en överlevare och även när hon blir lyxprostituerad behåller hon sin integritet.

Lycklig hora? Nej, verkligen inte, men en fängslande ljudbok.

Når smärtgränsen och ringer Tandläkaren. Får en tid på torsdag och frågar i förbifarten hur gammal Tandläkaren är.

”68” svara receptionisten.

Jag, som själv fyller 67 imorgon och har åldersnoja, undrar i mitt inre om han är darrhänt.

Åker med Hans-Åke till Harmånger för att köpa Alvedon och bananer.

Hans-Åke framför Vårdcentralen

Igår var jag på Sveriges Radio i Sundsvall och idag Vårdcentral med Apotek i Harmånger.

Samma arkitektur, låga tegelbyggnader likt Legobitar från 60-talet.

Längtar till torsdag, darrhänt Tandläkare eller inte, och få se nu, var lade jag Alvedonasken?