eld

OM VEDELDNING, RADIOMÅNGSIDIGHET OCH EN FANTASTISK LJUDBOK

Man ska elda med ved
Ej med olja och el
För det tycker vi alla är fel”.

Diktade Valle Bohjort i Vattlång en gång för många år sedan till ett radioprogram om vedeldningens förträfflighet som jag gjorde för P1.

Hela programmet var en romantisk, delvis okunnig, hyllning till Vedeldningens lov. Idag, med de krav på sans, balans och mångsidighet som råder är det tveksamt om det nu skulle passera nålsögat.

Men är det sant eller har jag drömt, att endast fast anställda SR-medarbetare får vara programledare för ”Ring P1” tre månader före valet och en månad efter. Dessa antas vara bättre skickade i ett så skarpt läge som ett Riksdagsval men kommer då programmet att låta som ”Studio Ett”?

Tengby, jag och Alexandra är några som inte är fast anställda men finns det, delvis risk för självförhävelse, några som är bättre på att hantera knepiga samtal.

Idag ska det vara säkerhetsbälte och krockkudde men radio är inte bilkörning och, det varit det, de mest spännande utflykterna är de där man kommer lite fel och upptäcker något nytt.

Vad gäller vedeldning har jag morgontänt i vedspisen och ett förmodligen svårt cancerframkallande moln lägrar sig i köket. Egentligen är detta nog ett sotarproblem, ska ringa på måndag, men fortfarande är det ljuvligt när elden tar sig, det knäpper i spisen och värmen sprider sig.

Återgår till den bästa Ljudbok jag hört på åratal: ”Cirkeltecknaren” av fransyskan Fred Vargas och infernaliskt fint läst av Reine Brynolfsson. Här saknas deckarens vanliga schabloner och det är så fantasifullt att jag får Champagnebubblor i magen.

VED OCH KVERULANS

  Två liv. Ett på landet och ett i staden.

  Nu är det livet som luktar nytänd köksspis, kaffe och en aning piprök.

  Har just sågat en korg full med spisved. Om Sune varit här hade han kommenterat att jag höll sågen fel eller något annat men nu var han inte här och det gick  bra. En vedkorg full av framgång.

  När man sågar slinker tankarna hit och dit. Funderar på krönikor, själv har jag säkert skrivit ett tusental men människor i min omgivning, som läser en massa tidningar, t.ex. Metro, som jag inte läser, säger att folk som skriver krönikor  bara gnäller. De praktiskt taget tävlar om att hitta små kantigheter i tillvaron. Jag läser ibland Bengt Ohlsson i DN och han har en hög sur-gubbe kverulerarnivå.

  Är detta typiskt Svenskt: att klaga och hitta fel?

  Själv har jag ett gnäll gällande Instagram. Efter någon av de senaste uppdateringarna går det inte längre att bläddra när talsyntesen är på. Jag kan visserligen publicera själv men det är inte lika kul när man inte kan följa vad andra lagt ut.

  Nu går jag, utan att klaga, ut och sågar en korgfull ved.

  Snart kommer Hans-Åke för att hjälpa mig med några papper.

  Han är bra, brukar aldrig klaga över den bristfälliga ordningen på mina hundörade dokument.

VID ELDTUNNAN

  Det sprakar när Julgranen försvinner ned i eldtunnan. Tillsammans med mögliga brädlappar, gamla tidningar och nedblåsta kvistar förvandlas den till aska.

Julgranens slutliga öde

Julgranens slutliga öde

H letar grenar och klipper ned vissen Astilbe.

H och jag vid tunnan

H och jag vid tunnan

Prövar att, helt på egen hand, ta en bild av eldtunnan och publicera den i det Instagramkonto som TullaMaja hjälpt mig ställa i ordning: Blindfotografen.

Någon pratar i bröstfickan. Det är P O Enquist som läser sin egen ”Kapten Nemos bibliotek”,  den bor i telefonens Storytellapp, och råkar gå på. Har fullt upp just nu med att elda skräp och smälta senaste nattens Ljudboksupplevelse  ”Sirenerna i Bagdad” av Yasmina Khadra mästerligt läst av Magnus Roosman.

Hur kan det se ut inuti huvudet på en självmordsbombare? Man får en aning om detta svårbegripliga.

KATHARSIS

Imorgon måndag påbörjar jag en ny tvåveckorsperiod med ”Ring P1”och människor undrar ofta:

”Hur förbereder du dig inför sändningarna?”

Och jag svarar: Först och främst måste man vara pigg och utsövd, ha läst tidningarna, lyssnat på radions alla samhällsprogram och ha rejäla snack med Lotte (producent). Ett bra fikabröd är också av största vikt.

Idag laddar jag alldeles extra genom att elda i tunnan. Ned med halvruttna brädbitar, sönderblåsta grenar och annat brännbart skräp. Ned i elden åker också hela samtiden i ett slags total-Katharsis. Fundamentalister, floskelmakare, andeskådare och gnällspikar. Burn, baby, burn.

H grejar i rabatterna, flyttar runda fina stenar till fontänen och plockar nässelskott. Hon har fått en idé om en nässelrisotto.

Greven å sin sida finner hela sin belägenhet, denna ”tvångskommendering” till en lantlig avkrok som ett brutalt straff. Han uppger att han mycket hellre vill hänga med sina polare i Björns Trädgård och inte vara strandsatt på ”Detta Satans Hor-Kommunist-Läger!”

Se så, upp med Hakan gubben och var snäll och hämta lite mer kvistar!

Greven och jag vid eldtunnan

Persongalleri
Täppas: Han som skriver Bloggen.
Maria: Maria, min Älskling, arbetar på bank, är grym på att plocka hallon, koka sylt, bra träningskompis och som pricken över i, en obegripligt kompetent syntolk.
Greven: 20-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 29-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 38, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
Följ mig på Twitter