SKOGSPROMENAD

Det är hur skönt som helst att vakna efter gårdagens Kräftskiva hos Magda och Martin. Inte en tillstymmelse till bakistrött men så drack jag bara vatten. Ingen annan drack heller några mängder och kanske var det därför som tillställningen var så trivsam? Inget hjärndött fyllorerande.

När H parkerar utanför Marias i Mellanfjärdens hus, vi kliver ur bilen och känner den goda doften av nybakat, är vädret sammansatt. Delar av himlen ligger på marken medan det här och var finns sprickor till en blå himmel.

Jag kränger på mig ryggsäcken med Matsäck och regnjackor, H slår på sin ”Runkeeper”-app och så sätter vi iväg. Förbi Grönviken sommarstugor och vidare Söderut in i skogen. Stigen är bitvis rätt usel, full av luriga stenar och rötter men några kilometer senare kommer vi ut på en riktig grusväg, hamnar i Lönnånger, The Hillbilly Hellhole komplett med bilvrak, och går en ny, bra men blöt stig, Västerut. H har Gummistövlar i rätt storlek medan jag halkar strumplös omkring i mina Sandaler. Det börjar regna.

Funderar på boken jag läser, Walter Isaacsons stora Steve Jobsbiografi, väntar på att regnet ska ge sig och att vi ska hitta ett bra Fikaställe.

Steve Jobs var karismatisk och besatt, styrde sin omgivning som en Sektledare: Han skäller ut folk på löpande band och när någon bara får något så litet som ett leende av Jobs är denne någon beredd att gå i döden för honom. Ingmar Bergman jobbade väl på samma sätt precis som en massa andra ”Stora” personligheter vilka har det gemensamt att de utan att blinka gått över lik för att nå sina mål.

Boken är obehaglig och spännande, ett stycke samtidshistoria även om jag har svårt att begripa en nästan Religiös tillbedjan av en Produkt.

Steve Jobs var själv för enkelhet men blev rik som ett troll på en hel världs habegär.

H berättar om den bok hon läser: ”Vild – en vandring till mig själv” av Cheryl Strayed. Författarinnan går en 200 mil lång vandring, ”The Pacific Crest”-leden, från Mexico och upp till staten Washington norr om Oregon. Under den strapatsrika promenaden, den tog 100 dagar, tänker hon igenom sitt liv.

”Kvinnor” säger H ”är sällan nöjda med sina kroppar, de tänker att nu har jag gått upp eller ned men Cheryl kommer till den punkt då hon känner att hon duger precis som hon är.”

När regnet ger sig hittar vi ett nedfallet träd och sätter oss ned på stammen för att äta smörgås, kokta ägg och dricka Kaffe.

I skog och mark

Vandringen är i stort sett myggfri men vid pausen kommer några och försöker få lite blod. Vi funderar över dessa myggor: Om vi inte kommit förbi, hur hade de då klarat sig då?

Kanske är dessa glest förekommande skogsmyggor utkörda från en hage en bit bort. Där bland kornas svällande juver får bara A-myggor hålla till, Just sådana personligheter som Steve Jobs samlade runt sig för att uppnå de Optimala Målen. Vi enas om att de myggor som här i skogen angriper oss står längst ned i Mygghierarkin. För dem finns endast hoppet att några promenerande blodpåsar ska komma förbi allt medan en släpig Amerikansk röst från ”Runkeeper”-appen anger total tid, hitintills promenerade sträcka och genomsnittlig hastighet.

MUNKAVLE?

Under Nationaldagens eftermiddag går jag runt byn. Solen är slösande, fåglarna upprymda och vinden är tät av goda Dofter. Det är en Strålande försommardag, inget snack om saken.

Längs Mellanfjärdsvägen stannar en bil. Någon är pratsjuk. Det är Nicke, en hyvens prick som är hjälpsam, social och på det hela taget en stor tillgång i en by som tappas på allt fler av sina innevånare.

Nicke är så överjävligt skicklig med en Grävare att han med dess skopa kan filéa en strömming på rekordtid. Med en sådan spetskompetens får han resa både inom och utom landet för att demonstrera Grävmaskiner.

Jag berättar att jag varit i Sundsvall och pratat och han talar om samlingen i Kyrkan klockan 13.00 och den efterföljande marschen till Hembygdsgården. Sofia, Prästen, hade sagt att vi inte får skämmas över att vi är Svenskar. Bra sagt, anser Nicke.

”Nu får man ju inte säga vad man vill” säger han en smula konspiratoriskt.

”Vad är det du inte får säga?”

”Ja men nu ska ju svenska traditioner och vanor trängas undan.”

”Jaha” undrar jag ”Men fortfarande, VAD är det du inte får säga?”

Han tänker efter.

”Neger” säger han ”Och Negerboll.”

”Ja men det där är ju bara krafs på ytan, men finns det något viktigt du inte får säga?”

”Vi får ju inte ha Skolavslutning i kyrkan längre.”

”Och var håller ni då Skolavslutningen?”

”I Kyrkan” medger Nicke ”Men vi får inte sjunga psalmer.”

”Jaså?”

”Nej fast det gör vi ju ändå?”

Så där håller vi på och gafflar. Jag menar att det finns länder där man kan råka verkligt illa ut om man säger ”Fel” saker men att vi vad Yttrandefriheten beträffar inte har mycket att gnälla över i Sverige.

”Ja men” menar Nicke ”Inte ska man väl behöva skämmas över att vara Svensk?”

”Vem har sagt att du ska göra det?”

När vi skiljts åt, som vänner, funderar jag under den fortsatta promenaden över detta med att det finns en grumlig uppfattning om att det existerar saker vi inte får säga. Denna känsla förenar människor i ett blink blink, samförstånd och det riktigt obehagliga är att Främlingsfientligheten förmodligen får sin främsta näring ur denna uppfattning av att vara belagd med Munkavle.

Jag riktigt längtar efter nästa gång, v 29 tror jag det är, som jag ska vara Programledare för ”Ring P1”.

Då ska jag efterlysa allt detta som inte ”får sägas”.

Kom igen då, säg det bara. Låt oss belysa dina synpunkter från olika håll och räkna inte med att förbli oemotsagd. Demokrati, typ.

SVAG IS

Orolig natt med en fantastiskt bra bok: ”Girlfriend in a Coma” (fast den är på svenska) av Douglas Coupland om en flicka som hamnar i koma, vaknar efter 18 år och upptäcker att världen förändrats till det sämre. Mindre livsglädje och mer stress. Varpå allt går åt helvete.

Verkligen upp-piggande och som Grädde på moset galopperar Hypokondrin: Cancern rör sig mellan Bukspottskörtel och levern varefter den vandrar till Hjärtat och förvandlas till en Infarkt.

I detta gråmosiga tillstånd träffar jag Urban för en torsdagspromenad runt Djurgården. Han är riktigt deppig då en av hans allra bästa vänner just fått en Hjärnblödning och seglat vidare.

Svag is

Livet är som en mycket svag is och även om Kanalen är isfri står varningsskylten kvar.

Vi travar genom den Feta Grönskan. Det stinker av Hägg, doftar av Syrén och gräset är Fett och Frodigt. Som om inte det vore nog sjunger en Koltrast .

Pejje, jag och Magnus

Stöter ihop med Pejje, gammal kompis, som kommer lunkande med Magnus, en komiker som är en av hans bästa polare. Vi står och Gubb-gafflar ett tag.

Tankfulla vandrar Urban och jag vidare under träden. Det är en sådan där vacker Jävla dag när Livet står en upp i halsen. I huvudet hör jag låten som Phil Lynott skrev och spelade in när Elvis tagit in årorna: ”King’s Call”

HÅRDA FAKTA

Under promenaden runt Byn är en lång uppförssträcka en del av G:a ”Riks 13” och Vid ett av husen, vilka ligger lite hullerombuller-utslängda längs vägen, kommer en väldigt läcker doftslinga. Det klånkar i ett Grillgaller, en öl öppnas och det hörs en belåten rap.

Grillaren är Daniel och jag lämnar vägen och tar några steg in på hans gård. Det är Älgfilé som ligger på gallret. Jag vädrar lystet. Daniel förklarar att han som jägare har så mycket kött att det gäller att ”äta undan” Och det måste man ju förstå.

”Du har inte tänkt på att bli Vegetarian?” undrar jag men han uppger att han inte har några planer på det. Istället berättar han om olika såser och om den Klyftpotatis de tänker äta till Filén.

”Men tänk vad du skulle växa som människa och vilket lyft det skulle vara för Planeten om du plötsligt bara gav det där köttet till mig?”

”Tror inte det” säger Daniel och smuttar på sitt öl, vänder på Köttet och frågar vad vi själva ska äta?

”Det är någon Asiatisk kycklinggryta som Jullan lagat. Det är förmodligen inte så dumt även om det kanske inte når upp till en nygrillad Älgfilé.”

”Nej just det” säger han lite på måfå och på ett sätt som jag får tolka som jag vill.

Lika bra att fortsätta knata hemåt. Det skulle vara lättare att flytta på Himalayamassivet än att göra en Buddhistisk vegetarian av den där satans Älgfilégrillaren.

Ibland måste man böja sig för fakta.