promenad

SÖNDAGSPROMENAD

Knatar med H, från Gamla Stan, över Strömbron, rundar Grand Hotell, över Nybrokajen och längs Strandvägen. Ändå är det bara början på promenaden för vi följer Djurgårdskanalen en bra bit och pinnar runt hela Djurgården för att till slut, raglande av socker- och vätskebrist, ta Djurgårdsfärjan tillbaka till Gamla Stan. En bra promenad eller hur man nu ska säga.

Överväger att i slutet av marschen gå in på ett etablissement för att fika men då en Toast Skagen kostar 169:-, det är ju för fan löjligt, struntar vi i stundens njutningar och håller ut ända fram till Konsum Järntorget. Tömmer en Zingo direkt innanför dörren lika girigt som en heroinist trycker i sig en sil.

Läser/lyssnar (tal-DN) på Maciej Zarembas 5:e och sista artikel i serien om Skogen vi ärvde. Den är lite rörig men ändå fullkomligt lysande. Visar på det absurda i att rätten till kalhuggning är lika stark som den att rädda rödlistade arter. Mellan pappersmassa till hjärndöd reklam och Natur-nördar med lupp finns bara ett svart hål.

Imorgon reser jag till Hälsingland. Skog och människa i detta Sydnorrländska landskap inte alls är lika närvarande som i trakten av Jokkmokk. En gång bodde jag där, det var i mitt förrförra Liv, eller förrförrförra och var även verksam som stolt hyggesockupant. Den gången försökte (och lyckades) vi stoppa besprutning med preparat som på goda grunder misstänktes för att vara cancerframkallande.

Men det är en annan historia.

Nu är nu, det är söndag och det känns i hela kroppen att man rört på påkarna.

Jag under hägg på Djurgården

VILDSVINSKORV

Sitter under en gråmelerad SöndagsHimmel och gnager på en gasolgrillad Viltsvinskorv tillsammans med H nere i det som en gång var Hammarbyhamnen och nu yuppiefierat upp sig till Hammarby Sjöstad. Man kan göra guld av kottar, sa redan Sven Melander i det där gamla Nöjesprogrammet.

Promenaden har gått upp längs Katarinavägen, in på Fjällgatan, rundat Ersta Sjukhus och sedan raka vägen ned till dit vi nu sitter. Korven är verkligen en riktig pangkorv, köttig och saftig som bara den och tillsammans med Johnnys Senap, en dubbel Espresso och en Italiensk blodapelsinläsk blir det en finfin mellanbindare under en spatsertur i mitten av Mars.

”Hej på dig lille man, jag heter Johan!” gastar en man framför oss. Han larvpratar med ett barn medan han utbyter hurtiga repliker med det som förmodligen är ungens mamma.

”Är inte han tillgjord så är Påven Buddhist” teaterviskar jag till H.

”Känd från TV” H tar en tugga av sin korv.

”Jasså?”

Johan Ulveson” refererar H så torrt att hon måste skölja ned denna lilla upplysning med en skvätt kaffe.

Varför är skådisar alltid, eller ska vi säga i 8 fall av 10, så tillgjorda även när de inte arbetar. Det är som om de alltid står på en scen. Vilken yrkesskada, att sakna en genuin personlighet.

Vi avslutar fikastunden och går tankfulla vidare. Det var verkligen en god korv.

MANBARHETSRITER

”Men vad i helvete gör du ute?!! Det är för fan -17, blåser genom märg och ben och dessutom är du och irrar på någon annans Gård.” Det är Björn som stannat med bilen och som ropar från vägen. Jo det är ett veritabelt skitväder och ja, jag har gått lite vilse. Men vad jag gör; jag är ute och går med min nya kniv.

Björn lotsar mig ut på vägen, huttrar och kliver in i sin bil och åker till affären för att köpa snus. Jag fortsätter i Andrés anda min polarvandring. Antagligen håller jag på med någon slags manbarhetsrit. Men hur ska någon förstå det när jag inte ens  gör det själv.

Det var i eftermiddags som Oskar knackade på. Han är en av Grevens landetkompisar och han hade med sig en kniv som hans pappa, Ronny Wallin, i Vattrång tillverkat. Det är ett fint hantverk och kniven är så vass att man skulle kunna filéa en mygga med den.

Väl hemma, och medan jag sakta tinar upp, kommer Palle. Han tycker också att min nya kniv är otroligt stilig. Vi dricker kaffe och tar de sista bitarna ur en Aladdinask från jul som tilltugg.

KnivenPalle, jag och kniven

STORA VÄRLDEN

Det är +14 när jag spankulerar runt byn. Det luktar mossa och grus. Landskapet är en öppen handflata och jag är en liten prick mellan valkarna. Låg sol som värmer. Uppknäppt kavaj och ingen tröja. Det är som att ha fått en oförutsedd och generös ledighet.

I huvudet snurrar Birger Vikströms berättelser. Underskruvad humor från lantliga avkrokar för mycket länge sedan. Nu när det mesta är nedlagt och stängt är det inte så roligt längre. Tack och lov att det fortfarande finns människor kvar på landsbygden 2011.

Strax innan T-korsningen vid f.d. Konsum går jag över på andra sidan vägen för att ta kurvan på höger sida. En röst anropar. Det är Ebba, 86, som undrar om jag vet vad jag håller på med.

”Jodå men jag tänkte jag skulle ta kurvan lite annorlunda idag” säger jag och tackar för att hon bryr sig.

”Jag har också fått något åt ögonen” säger hon osentimentalt. ”Det är gula fläcken.” Ebba är ingen gnällspik.

”Välkommen i gänget.” Hon skrockar.

Och så står vi där och pratar.

”Först blir man ju så rädd.” Tänker på när jag var fången i min egen skräck.

”Jo” säger hon ”men jag tror jag är igenom det och kan åter gå ut i verkligheten”

Det är det som förenar oss, intresset för världen.

Passerar järnvägsövergången och fortsätter upp längs g:a Riks 13. Höstlovslediga barn hejar och när jag går förbi Himmelska Friden, hyreshusen som ägs av en Livets Ord:are, bromsar en bil med skrikande däck. En bildörr far upp i en kaskad av Ryska glosor. Det är Bosse,”Ryssläraren”, som är på väg till Hudiksvall för att köpa rengöringsmedel. Han som oftast är ensam på sin gård har nu frun hemma för att delta i storstädningen.

”Så då blir det ingen sill och starköl?”

”Man får ta det lite piano” säger han diplomatiskt, hoppar in i bilen och försvinner i ett rytande avgasmoln.

Hundra steg efter sista vägbulan svänger jag ned på Åvägen och är, efter denna promenad i Den Stora Världen, snart hemma igen.

Persongalleri
Täppas: Han som skriver Bloggen.
Maria: Maria, min Älskling, arbetar på bank, är grym på att plocka hallon, koka sylt, bra träningskompis och som pricken över i, en obegripligt kompetent syntolk.
Greven: 20-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 29-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 38, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
Följ mig på Twitter