promenad

DEN RÄTTA VÄGEN

Måndag, himlen är vardagsgrå och vinden nyper i skinnet. Under alla omständigheter är en promenad runt byn det enda raka. I handen en dinglande soppåse.

Det finns de som åker på kurser för att finna sig själva, en del hittar sig men somliga  kammar, trots dryga kursavgifter, noll.

Får, helt gratis, hjälp med att finna den rätta vägen  då en gubbe, osäkert vem, stannar till med sin bil och säger att om jag är på väg mot soptunnorna så går jag åt fel håll. Vänder på klacken. Felet var att jag följde ett uppkört bilspår i snön. Detta trots att det står i en massa självhjälpsböcker att det är viktigt att bryta mönster, avvika från upptrampade stigar och ständigt ta ut nya riktningar.

På andra sidan byvägen släntrar sorglöst en massa skolbarn, kanske har de friluftsdag, och de hejar frimodigt. Fröknarna hejar också men i deras fall aningen generat.

Funderar på käcka floskler som att ”Livet börjar vid 50” eller att ”60 är det nya 40”. Vilket snack för så vitt jag begriper så börjar Livet här längs Byvägen.

MIDVINTERBOT

Midvinter och det Stora Vemodet rullar in. Grubblar över meningen med alltihop, livet och döden. Den existentiella tvättmaskinen snurrar för fullt.

Blir inte piggare av filmen ”Äta, sova, dö”. Seg och hopplös. Kvar i huvudet ringer uppmaningen från Arbetsförmedlingens couch. Denne är lika karismatisk som en sur Wettexduk och uppmanar de som just fått kicken och gått ut i en ökenlång arbetslöshet att skaffa sig en hobby.

Läser ”Känslan av ett slut” av Julian Barnes. Äldre man ser tillbaka men det är inte så hopplöst som det låter. Brittisk underskruvad humor.

Greven och H anländer med Y-bussen. Det tar inte mer än 5 minuter innan mopederna knattrar runt knuten, bypojkarna dyker upp och Greven har en prilla under läppen.

Lördag och H och jag tar en riktigt lång promenad. Jättendal-Hårte-Mellanfjärden-Jättendal = 2 mil.

H hör vårfåglar men jag glömde hörapparaterna hemma och noterar bara några Skotrar. Vi möter högst 10 bilar och en traktor som kapar snöplogkanternas toppar under hela vandringen.

FikarAnslagstavlan

Fikar med havet i fonden, dröjer vid den frostade anslagstavlan i Mellanfjärden, ett lustigt plank och en björk vid Jättendalssjön vars mossa lyser senapsgul.

PlankBjörk med mossa

Det finns ingen bot som lättar ett vemod likt en saftig promenad.

LUCKA NUMMER 6

Luften är vårlik, som en dag i början av mars med dagsmeja, när Urban och jag klafsar ned i de oplogade gränderna, förbi ”Zum Franziskaner” och vidare över Skeppsbron mot Djurgårdsfärjan. Promenaddags.

Inne i färjan är det elda-med-björkvedvarmt, det luktar blöta kläder och en stor grupp med dagisgluttar vallas av sina fröknar/förskolepedagoger. Förmodligen är de på väg till Skansens Julmarknad. Ett barn gråter men blir vederbörligen tröstat.

”Annars då?” undrar Urban när vi bänkat oss.

”Jo då” säger jag ”Men i år är jag utmobbad från Gamla Stans Levande Julkalender.”

”Jasså?”

”Tja, när man fått DN:s ledarfatva i hälarna är man väl ute i kylan hos de rättrogna” mumlar jag och fortsätter:

”De har tagit in Mark Levengood istället.”

”Men han bor väl inte i Gamla Stan?” invänder Urban.

”Nej, men han är väl liksom…” Jag trevar efter en fortsättning men hittar ingen.

”Men han är SNÄLL!” utbrister Urban och får ett skrattanfall så präktigt att Djurgårdsfärjan håller på att kantra.

”Ja jävlar!” frustar han och fortsätter att skratta. Han torkar lyckliga tårar. Han har verkligen kul.

Det är ju alltid roligt när man får glädja någon.

Gångvägen runt Djurgården är både plogad och sandad. Urban beskriver hur snön ligger på träden. Vi stannar för att lyssna på en Kråka och tystnaden.

”Har du läst den där julnovellen av Heinrich Böll?” frågar Urban. Det har jag inte men han berättar mer än gärna.

”Jo det är en familj som ska fira jul med dess farmor men när julen är över och familjen ska resa vidare börjar farmodern att yla. En mycket insiktsfull doktor tillkallas och denne säger att den gamla kvinnan låter så där för att hon inte vill att de ska sluta fira jul.”

”Jaha?” stoppar jag in. Urban berättar vidare:

”Familjen får alltså stanna och de tvingas att fira jul varenda dag. Till slut börjar de hata Änglaspelet som viskar sitt djävulska : Frid! Frid! Frid!”

Jag ser och hör bilden framför mig och Urban tillägger:

”Den novellen kan ju Mark läsa.” Och så börjar han toksskratta igen. Han gnäggar som en euforisk Häst.

Detta leder över till att jag berättar om en ”Facebook-grupp” som heter ”Det finns inga hästar”. 97 000 som lajkar och hela grejen är är att hästar egentligen bara är en illusion. Det finns helt enkelt inga hästar. De som tror att det finns hästar lurar bara sig själva.

”Kul” säger Urban.

KLAFS! I NOVEMBER

Novemberlördagen vill inte ta sig samman. Den är, och kommer att så vara, upplöst i ett grågrynigt ingenting.

Bernt, Kerstin och deras dotter Maria kommer förbi. Pratar en stund. När de åkt tar jag promenaden.

Ute luktar det blöt skog, lera och det låter Klafs! Klafs. Marken är svampig och gungar. Någonstans hörs en motorsåg, grannen eldar nere på åkern och bortanför kyrkan plöjer bonden ned utgödslad kobajs.

Greven ringer och säger att hans ska ”Nattgibba” Det betyder att han, i en källarlokal på Kungsholmen, kommer att sitta vid en dator och spela med glåmiga likasinnade hela natten. Han försäkrar mig om att han visst övat på ”Så länge skutan kan gå” vilket är en av hans skoluppgifter. Han maskar på med detta för att jag ska bli vänligt inställd till nattgibbandet. Det blir nog bra. Han hanterar november på sitt sätt och jag på mitt.

Gläds åt att inte vara i Gamla Stan denna helg. Julmarknaden på Stortorget öppnar och gränderna är igenkorkade av människor.

Byvägen runt Jättendal är inte full av folk men strax innan korsningen, den vid gamla Konsum och där Mellanfjärdsvägen ansluter till det som en gång var ”Riks 13”, The highway to Norrland, träffar jag Lars-Göran, mäktig sopran i kyrkokören och pensionerad mellanstadielärare. Han kommer mig till mötes. Mannen följer mig genom det enda stället, t-korsningen, som är lite lurig längs denna spatsertur.

Lars-Göran har en skum neurologisk sjukdom som slagit sig på hans leder. Själv är jag blind. Vi talar om vädret och om en korkad kille i byn som var så besviken på sin hund efter älgjakten, fanskapet hade inte lett fram en enda älg framför hans bössa, att han ville skjuta jycken och gräva ned den. En idiot som projicerar sin besvikelse på en försvarslös hund. Tänker han knäppa frun också om det trasslar?

Sedan talar vi om vädret. Lars-Göran tror, trots att det just nu är blida, att det kommer att bli en kall vinter. Vi talar om allt möjligt men INTE om sjukdomar. Varför harva i det som inte går att göra något åt? Bättre då att leva i det som är.

Jag gläds t.ex. åt att, när jag kommer hem är det varmt och torrt, och att ”Stallo” av Stefan Spjut i inläsning av min favorituppläsare Magnus Roosman, ligger och väntar. Kaffe.

Önskar att jag hade”November Rain” av ”Guns N’ Roses” att spela men man kan inte få allt.

Persongalleri
Täppas: Han som skriver Bloggen.
Maria: Maria, min Älskling, arbetar på bank, är grym på att plocka hallon, koka sylt, bra träningskompis och som pricken över i, en obegripligt kompetent syntolk.
Martin: heter Nilsson i efternamn, pluggar till lärare och är min ledsagare i Stockholm.
Greven: 20-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 29-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 38, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
Kommentarer
No images found!
Try some other hashtag or username
Följ mig på Twitter