promenad

MANBARHETSRITER

”Men vad i helvete gör du ute?!! Det är för fan -17, blåser genom märg och ben och dessutom är du och irrar på någon annans Gård.” Det är Björn som stannat med bilen och som ropar från vägen. Jo det är ett veritabelt skitväder och ja, jag har gått lite vilse. Men vad jag gör; jag är ute och går med min nya kniv.

Björn lotsar mig ut på vägen, huttrar och kliver in i sin bil och åker till affären för att köpa snus. Jag fortsätter i Andrés anda min polarvandring. Antagligen håller jag på med någon slags manbarhetsrit. Men hur ska någon förstå det när jag inte ens  gör det själv.

Det var i eftermiddags som Oskar knackade på. Han är en av Grevens landetkompisar och han hade med sig en kniv som hans pappa, Ronny Wallin, i Vattrång tillverkat. Det är ett fint hantverk och kniven är så vass att man skulle kunna filéa en mygga med den.

Väl hemma, och medan jag sakta tinar upp, kommer Palle. Han tycker också att min nya kniv är otroligt stilig. Vi dricker kaffe och tar de sista bitarna ur en Aladdinask från jul som tilltugg.

KnivenPalle, jag och kniven

STORA VÄRLDEN

Det är +14 när jag spankulerar runt byn. Det luktar mossa och grus. Landskapet är en öppen handflata och jag är en liten prick mellan valkarna. Låg sol som värmer. Uppknäppt kavaj och ingen tröja. Det är som att ha fått en oförutsedd och generös ledighet.

I huvudet snurrar Birger Vikströms berättelser. Underskruvad humor från lantliga avkrokar för mycket länge sedan. Nu när det mesta är nedlagt och stängt är det inte så roligt längre. Tack och lov att det fortfarande finns människor kvar på landsbygden 2011.

Strax innan T-korsningen vid f.d. Konsum går jag över på andra sidan vägen för att ta kurvan på höger sida. En röst anropar. Det är Ebba, 86, som undrar om jag vet vad jag håller på med.

”Jodå men jag tänkte jag skulle ta kurvan lite annorlunda idag” säger jag och tackar för att hon bryr sig.

”Jag har också fått något åt ögonen” säger hon osentimentalt. ”Det är gula fläcken.” Ebba är ingen gnällspik.

”Välkommen i gänget.” Hon skrockar.

Och så står vi där och pratar.

”Först blir man ju så rädd.” Tänker på när jag var fången i min egen skräck.

”Jo” säger hon ”men jag tror jag är igenom det och kan åter gå ut i verkligheten”

Det är det som förenar oss, intresset för världen.

Passerar järnvägsövergången och fortsätter upp längs g:a Riks 13. Höstlovslediga barn hejar och när jag går förbi Himmelska Friden, hyreshusen som ägs av en Livets Ord:are, bromsar en bil med skrikande däck. En bildörr far upp i en kaskad av Ryska glosor. Det är Bosse,”Ryssläraren”, som är på väg till Hudiksvall för att köpa rengöringsmedel. Han som oftast är ensam på sin gård har nu frun hemma för att delta i storstädningen.

”Så då blir det ingen sill och starköl?”

”Man får ta det lite piano” säger han diplomatiskt, hoppar in i bilen och försvinner i ett rytande avgasmoln.

Hundra steg efter sista vägbulan svänger jag ned på Åvägen och är, efter denna promenad i Den Stora Världen, snart hemma igen.

VI MÖTS LÄNGS VÄGEN

Tjänare! Hur fan är det, grabben?

Det är Löken som vittjar sin brevlåda precis där Riggbacksvägen möter Djurstavägen. Hans-Åke dyker upp i samma ärende. Själv är jag på promenad runt byn.

Jag klappar uppskattande Löken på hans mage. Den är ett monument över välstånd och framgång. Det går bra för honom.

Vi står och snackar lite trivsam skit ett tag innan jag drar vidare. Värmen får luften att dallra över Mellanfjärdsvägen och det kommer tjocka doftmoln av den allra honungssötaste klöverdoft. En traktor kör hö.

Strax efter järnvägsövergången vid Åvägen bromsar en bil in. Det är Fredrik, kulturminister i Umeå, och vi språkar om hans nyligen avhållna giftermål, med Maria, i Rom. Hett har det varit i Umeå om det nya kulturhuset men Fredrik menar att i Finland är det inget Big Deal med ett toppmodernt kulturhus. Så varför inte Umeå? Dessutom är Umeå kulturhuvudstad 2014.

Men nu är det semester, ungarna ska ha någon slags poolsituation och han rattar vidare i jakt på lastpallar. Det blir Hejdå! Och jag ångar vidare hemåt för att dricka kaffe och äta bullar.

Löken, Täppas och Hans-ÅkeFredrik och Täppas

SÖNDAGSPROMENAD I KULTURKLIMATET

För första gången på ungefär tusen år värmer solen och H och jag tar en promenad runt Söder, längs Hammarbykanalen och mot Hornstull. Måsarna ropar över allt från burgna kulturpar där han har hängmage och hon ilrött läppstift till slimmade motionärer med iPods och vetenskapliga löparskor.

Vi stannar till och fikar vid en liten kiosk och sedan går man där och grunnar på allt som sades igår kväll under kalkonmiddagen.

Berättade att inte bara Sverker ”Plus” Olofsson utan även Janne ”Fillipin” Josefsson och Bosse ”Norrmalmstorg” Holmström ska börja med Ring P1 . Inte för att det gör mig något men är inte ”Gubbkvoten” i och med Tengby och lilla jag redan fylld? Är det inte unga begåvade kvinnor den här usla världen ropar efter?

Dessutom har ”Radio 1” fått massiv kritik för att deras radiokanal är en korv stoppad med Självgoda Gubbar.

Vilket ledde över till Gert Fylking. Alla runt bordet, utom jag, hade inget till övers för honom. Han uppfattas som ett obehagligt slem utan riktning. Själv tycker jag att han är både rar och harmlös men det är kanske för att vi är bekanta.

Lite deprimerande tyckte jag ändå det var att höra Alex Schulman när han i ett program tog upp den mantel som Gert ännu inte kastat och berättade en ”rolig” historia som i öppningsraden innehöll både ordet ”Dvärg”och ”Fitta”. Väldigt Illavarslande.

Sedan uppgav H frankt att hon tycker ”Let´s Dance” är ett kul program. Gästerna började korsa sig och slänga salt över sina axlar. Men ”På Spåret” och ”Skavland”? Är inte dessa båda program bara en segsliten medelålderskris?

Och Stieg Larssons änka, är hon girig-Satyr eller Martyr-Helgon? Meningarna var delade men jag sätter min Stetsonhatt på Martyr-Helgon.

Mats var lågmäld men han är lite spänd inför sin Vernissage på torsdag. Han har nog inget att oroa sig över då han, Mats Pehrson, redan på sina Vernissager brukar sälja mer än en vanlig bidragsberoende Svensk stipendiekonstnär säljer på en livstid. Kanske är det därför han inte blir recenserad i DN. I Sverige måste man heta minst Billgren för att få vara en framgångsrik konstnär.

Åter till Stieg Larsson-fejden. Båda sidorna hävdar att det inte handlar om pengar. Nähe. Kanske är inte Påven katolik heller?

Och vips var klockan mitt i natten och gästerna tackade för sig och gick hem. Efter en lyckad KVÄLL I April 2011.

Helena och Täppas

Persongalleri
Täppas: Han som skriver Bloggen.
Maria: Maria, min Älskling, arbetar på bank, är grym på att plocka hallon, koka sylt, bra träningskompis och som pricken över i, en obegripligt kompetent syntolk.
Arlindo och Carine: Efternamn Gomes, svåger resp. syster till Maria.
Martin: heter Nilsson i efternamn, pluggar till lärare och är min ledsagare i Stockholm.
Greven: 20-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 26-årig dotter och webbdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 29-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 38, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
No images found!
Try some other hashtag or username
Följ mig på Twitter