ETT BRA SVAMPSTÄLLE

”Mamma, Ove bet mig i tårna!” Huset är fullt av barn när TullaMaja, Anton samt Hjördis, Majlis och Ove är på besök. Det är fullt pådrag och jag minns den tid då TullaMaja och hennes syskon sprang runt mina ben och bet varandra i tårna. Anton rensar svamp, mycket svamp, trattkantareller som de under dagen … Fortsätt läsa ETT BRA SVAMPSTÄLLE

TRATTKANTARELLER OCH SAMURAJER

Vinden lyfter och drar i taket, regnet piskar fönsterblecken och Rufus vägrar gå ut när TullaMaja, Anton, Majlis och Lillebror, jo han har ett namn men det är ännu inte hugget i sten, kommer och hälsar på. De har ett trattkantarellställe en bit upp i skogen och de tänker då inte sitta och mögla vid … Fortsätt läsa TRATTKANTARELLER OCH SAMURAJER

KANTARELLRÖSTEN

Maria ropar inne i skogen. Hon har kantarellrösten. Vi har traskat längs en ravin, en bäck som gurglande slingrar mellan uddar av fjädrande mossa. Ris och träd som beter sig på alla andra sätt än träd i en park. Huller om bulle och hur som helst. Vinden susar i trädkronorna och det luktar lite höst. … Fortsätt läsa KANTARELLRÖSTEN

VALLEDEN IGEN

Mörbultad skriver jag dessa rader. Det hettar i ansiktet och benen ömmar. https://www.instagram.com/p/CETcnsCpmL5/ Det började så här. Carine, Marias syster, körde oss till platsen, mellan Nyvallsåsen och själva Nyvallen, där vi avslutade den förra etappen av Valleden, den som sträcker sig 6,1 mil från Norrfjärden vid kusten till Hassela i inlandet. Det är en fet … Fortsätt läsa VALLEDEN IGEN