sopor

ÅTERVINNING, SNÖGUBBE OCH LJUDBOKSPODD

Morgonmörkret ligger tätt, snön faller ymnigt och Maria har kört in till Återvinningsstationen.

Hon kliver ur bilen och börjar stoppa olika återvinningsbara avfall i olika jättelika sparbössor.

Hon är ambitiös och vill bidra på det sätt hon kan. Själv är jag bara riktigt disciplinerad när det gäller Batterier och Glödlampor.

Sitter i kupén, värmemojängen bearbetar susande nattens kyla och jag tänker på vad jag läst i DN.

En entreprenör i återvinningssvängen tog betalt för att återvinna plast men plötsligt, och hoppsan, låg 27 tusen ton Svenskt plastskräp på en soptipp i Lettland. Plasten tar eld och den väldiga svart och giftiga rökplymen kunde ses, flera mil bort, ända till Riga.

Så snart det finns pengar att tjäna finns det fifflare och det är dubbelt upprörande när miljöhänsyn nonchaleras.

Tar en promenad när det ljusnat. Det är ett riktigt skitväder men jag har aldrig ångrat en promenad, inte den här gången heller.

Det är bara att hänga upp allting på tork och Läderkängorna var nysmorda.

DEN RÄTTA VÄGEN

Måndag, himlen är vardagsgrå och vinden nyper i skinnet. Under alla omständigheter är en promenad runt byn det enda raka. I handen en dinglande soppåse.

Det finns de som åker på kurser för att finna sig själva, en del hittar sig men somliga  kammar, trots dryga kursavgifter, noll.

Får, helt gratis, hjälp med att finna den rätta vägen  då en gubbe, osäkert vem, stannar till med sin bil och säger att om jag är på väg mot soptunnorna så går jag åt fel håll. Vänder på klacken. Felet var att jag följde ett uppkört bilspår i snön. Detta trots att det står i en massa självhjälpsböcker att det är viktigt att bryta mönster, avvika från upptrampade stigar och ständigt ta ut nya riktningar.

På andra sidan byvägen släntrar sorglöst en massa skolbarn, kanske har de friluftsdag, och de hejar frimodigt. Fröknarna hejar också men i deras fall aningen generat.

Funderar på käcka floskler som att ”Livet börjar vid 50” eller att ”60 är det nya 40”. Vilket snack för så vitt jag begriper så börjar Livet här längs Byvägen.

DET EXISTENSIELLA

På väg till SoptunnanVem är jag och vart är jag på väg?

Eftersommarens vemod blottlägger frågor om liv och död. Plura har åtminstone skrivit en riktigt storartad rad. Några möts och pratar ”om det där med att vara på väg någonstans”.

Själv vet jag vem jag är och vart jag är på väg: Målet är soptunnan och jag är den som bär sopan dit.

Persongalleri
Täppas: Han som skriver Bloggen.
Maria: Maria, min Älskling, arbetar på bank, är grym på att plocka hallon, koka sylt, bra träningskompis och som pricken över i, en obegripligt kompetent syntolk.
Arlindo och Carine: Efternamn Gomes, svåger resp. syster till Maria.
Martin: heter Nilsson i efternamn, pluggar till lärare och är min ledsagare i Stockholm.
Greven: 20-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 26-årig dotter och webbdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 29-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 38, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
No images found!
Try some other hashtag or username
Följ mig på Twitter