NYA STIGAR, NYA VALLAR, OCH EN FÖRSMAK AV HÖST

Det är tryckande varmt, riktigt flottigt, och dammigt, när Gösta hjälper mig att bära fram kartonger till en väntande sopcontainer. När jag trycker ihop livets dragspel är det mycket som blir över. Plötsligt kommer en ny vässad ton i luften, en försmak av höst, och Maria och jag fortsätter att beta av en sträcka på … Fortsätt läsa NYA STIGAR, NYA VALLAR, OCH EN FÖRSMAK AV HÖST

GRÖNTJÄRN, VAR ÄR DU?

Ända sedan jag för 50 år sedan kom till Hälsingland, har det talats om ”Gröntjärn”. En mystisk liten sjö, belägen djupt inne i skogen mellan Delsbo och Ljusdal, som liksom andas. Ibland är den full med vatten, grönt förstås, och ibland, glurk!, är den nära på tom. Sitter det ett Troll eller en hel Trollfamilj … Fortsätt läsa GRÖNTJÄRN, VAR ÄR DU?

VANDRINGEN FORTSÄTTER LÄNGS VALLEDEN

Carine kör mig Maria och en skaplig matsäck till Skestavallen. Det var där vi slutade gå förra gången. Den gången var myggplågan outhärdlig. Idag blåser det friskt och vi fortsätter mot Vallenbodarna där vi gör första paus, dricker kaffe och äter smörgåsar. Leden är bitvis slät, inga problem, medan andra avsnitt är branta, steniga eller bara … Fortsätt läsa VANDRINGEN FORTSÄTTER LÄNGS VALLEDEN

ADONISVÄGEN ÄR INGET FÖR VEKLINGAR

Aphrodite beach hotel är mycket speciellt. Ett ljuvligt pensionat för knasbollar, fågelskådare och vandringstokiga, som Maria och jag. Tänker på filmen ”Euphoria”, om en dödsklinik, och någonstans skymtar ”Newer let me go” av Ishiguro, om kloner som föds upp till att bli organdonatorer. Allt indränkt i ”Faulty towers”. Den där Tysken, han som sitter vid … Fortsätt läsa ADONISVÄGEN ÄR INGET FÖR VEKLINGAR