vinter

VINTERPROMENAD

Hillevi i Kilafors sms:ar och säger att hon känner ”Ring P1”-abstinens. Jo, fast är det Riksdagsdebatt så är det.

Skriver till henne att istället för att möta lyssnarna har jag stämt träff med solen.

Det är en sådan där vinterdag de hade förr. Slungas tillbaka till lekskolan, Boulognerskogen i Gävle. Våta galonisar, lukten av fågelskit, brunt vatten, snöhögar och yllevantar som våta valkats ihop till klumpar.

Sätter iväg längs byvägen. Solen smiter iväg från vår träff men annars är vintervandringen alla tiders.

Går lite fel vid brandstationen men två fibergrävargubbar i traktor visar mig rätt.

Eva Jonasson kommer med spark, ska hälsa på Birgit. Från andra hållet, från Öster, kommer Margit Roos och Linnea Söderström. De har också sparkar.
Vi står och gafflar mellan de väldiga snöplogkanterna och har hur kul som helst.

De makar ihop sig när jag ber att få ta en bild till bloggen. Berättar entusiastiskt om min fiffiga telefon/kamera som säger, som i det här fallet: ”Tre ansikten”
Tekniken är fantastisk men när jag kommer hem visar det sig att jag inte lyckats ta någon bild.

Anledningen är inte felande teknik utan SBK d.v.s. ”Skit Bakom Knapparna”.

Men Februaridagen är makalös.

GÅ FEL, HITTA RÄTT

Tio cm nysnö runt kängorna, tänk att snö kan dofta, och det är bara någon minusgrad, Februarimilt , när jag står vid Åvägen och väntar på Jörgen.

En dörr öppnas, en bil startar och strax kommer han smygande.

40 minuter senare, i Studion, ringer jag Pether, producent, och ber honom plocka upp en kartong semlor jag beställt hos Hagabagarn.

Semmeldags med Pether

Skönt att vara tillbaka även om de lokala radiosändningarna tycks ligga i OS-dvala.

Euphoria

En man ringer om Dödshjälp. Ett klassiskt ”Ring P1”-ämne och det precis som jag varit på Bio med Maria. Filmen ”Euphoria”, om ett slags självmordshotell biter sig kvar i sinnet som en klåda.

Vad är ett liv värt och har man rätt att avsluta det själv?

En annan man ringer och vi fortsätter att tala om Dödshjälp. Efter 5 minuter säger han:
”Egentligen ringde jag för att prata om Halvorsens genomklappning under en skidtävling i OS.”

Detta plus lite om Akut Sjukvård.

Pärra, programchef på Radiostationen kör ned mig till 329:ans buss. Det har börjat snöa, toksnöa, sitter på bussen och pratar Petra Modé om Kommunpolitik och när vi kliver av i Jättendal har det gått från toksnöa till något som skulle kunna vara från en Sibirisk vinterfilm.

Vilse i vintern

Går hem, går fel, kommer rätt igen för att till slut hitta min gårdsplan, för att gå fel igen.

Irrar en halvtimme. Det är inte kallt och lite snö har ingen dött av. Hittar plötsligt dörren, går in, hälsar på Rufus, drabbas av övermod och går iväg med soporna.

Det var dumt. Någon timme senare hittar jag dörren igen, går in och hänger kläderna på tork.

Detta berättar jag inte för att det skulle vara särskilt synd om mig, blind eller inte, det är som det är. Tänker på det väldigt talande Instagraminlägget som ryggmärgsskadade Yasmine skrev: Det är inte tillkortakommandena som gör en till den människa man är.

Det är något helt, helt, annat.

 

MÖTEN I SNÖRÖKEN

Snön yr, traktorer bökar som urtidsdjur i omgivningarna. Under snö och is bubblar bäcken. Fyller lungorna med vinterluft och kan inte få nog.

Går vilse, snöplogskanterna är luriga men kommer rätt igen.

Träffar Anders som är ute och motionerar två hundar.

Går vilse igen. Ingen fara, jag har ingen brådska men som tur är stannar Janina Stoor och berättar var jag är.

Hon är konstnär och en framgångsrik sådan.

”Jag skulle inte klara av att bli blind, Hur skulle det då gå med bilderna? Jag skulle bli tokig” funderar hon.

Jag berättar om mitt skulpterande, att jag har ”ett språk i händerna” och att detta med att förfärdiga saker som slutligen gjuts i brons, håller mig ifrån att bli tokig.

Hon placerar mig vid rätt snöplogskant och en bit längre upp i backen ropar Anna Savolainen att hon har en ny Kommunalröd ryggsäck åt mig.

Samtidigt stannar den där roliga kvinnan, är hon Maorier?, och levererar en blixtsnabb Engelska, kallar mig för ”mate” och går på. Hur kul som helst.

Fortsätter uppför nästa backe, går vilse igen, det var väl själva fan, men hittar till slut min egen tunnel genom snöröken.

Hittar hem, med en ny ryggsäck dessutom.

SENIORUNIVERSITETET I SUNDSVALL

Det är varken Irkutsk eller Archangelsk utan Sundsvall i Januari. Väldiga snöhögar, gnällande hjulaxlar och påpälsade människor med andedräkter som rökmaskiner vid en Tundrateater.

Gunnar, pensionerad Polismästare, tar emot utanför Pingstkyrkan på Rådmansgatan 37. Han leder in mig i stora salen och det har redan samlats mycket folk.

Det är Senioruniversitetet som anordnar säsongens första föreläsning, det ska bli 25 innan sommaren, och det är jag som är själva föreläsaren.

Jag är en aning pirrig i magen men det märks på en gång att publiken är mina vänner.

Förr försökte jag vara rolig men nu känns det som om mitt prat kommit hem. Kärnan är Acceptans, att inte väja och smita från problem utan ta dem för vad de är och sedan gå vidare.

Det finns förstås en terapiform, ACT Acceptance Commitment Therapy, och det är väl den som är kusin med min oakademiska utläggning.

Det blir en bra föreläsning och efteråt följer mig Gunnar till Navet/busstationen och innan 329:ans buss dyker upp pratar vi böcker, mest deckare förstås.

När bussen en knapp timme senare stannar i Jättendal tar jag på mig Reflexjackan och gruvar mig för att gå kilometrarna hem. Då, strax innan Stefan Hansson, stannar Johanna Gustavsson och undrar om jag vill ha skjuts hem?

Den här Torsdagen i buskalla Januari har artat sig till en riktigt bra dag.

Persongalleri
Täppas: Han som skriver Bloggen.
Maria: Maria, min Älskling, arbetar på bank, är grym på att plocka hallon, koka sylt, bra träningskompis och som pricken över i, en obegripligt kompetent syntolk.
Martin: heter Nilsson i efternamn, pluggar till lärare och är min ledsagare i Stockholm.
Greven: 20-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 29-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 38, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
Kommentarer
No images found!
Try some other hashtag or username
Följ mig på Twitter