Musik ska byggas utav glädje, av glädje bygger man musik!

Jo tjena; mina föräldrar tänkte väl något ditåt eller också såg de för sin inre syn hur jag som vuxen skulle sitta i svart smoking vid en  väldig skinande vit flygel och förtrolla världens mest prestigefyllda konsertarenor. Det måste ha varit det som fick mig att likt en dödsdömd varje vecka hasa iväg till en otroligt grinig gubbe som skulle lära mig spela piano. Pianoläraren var en elak fan som fick mig att få galopperande handsvett och ångest varpå mina fingrar hasade som vettlösa fyllon över tangenterna. Gubben suckade tungt för av mig skulle det då inte bli någon pianist.

Varje måndag denna höst har jag likväl följt min tioåring i den tidiga kvällen till hans gitarrkurs. Den gick av stapeln en bra bit från hemmet och det var alltid lika roligt att på vägen dit märka hur glada människor blir av att se en liten kille kånka på ett gitarrfodral. Hela tiden kommer glada tillrop och under själva kurstimmen sitter jag försjunken i egna tankar eller småpratar med en annan förälder.

För ett par dagar sedan, det var någonstans runt Lucia, ringde hans gitarrlärare. Denne kommer från England och låter väldigt mycket som Tony Erwin.

”Ja hej det är din grabbs gitarrlärare”
”Hej hejhej och vad har du på hjärtat?”
”Jo…..” säger gitarr-Tony och tar ett djupt andetag och inte för att jag är någon psykolog men karlen verkar ha det jobbigt. ”Det är så att vi just nu spelar Yellow Submarine och jag har en viss pedagogik, right?, men så sitter tydligen din grabb på kvällarna och övar på gitarren med sin syster?”

Detta får jag ju hålla med om för jag har hört dem sitta och jamma med den urgamla Beatleslåten och det låter absolut hur rart som helst när hon instruerar sin lillebror.
”Och hans syster, alltså din dotter, right?, lär honom på ett annat  vis än jag lär ut och så kommer han hit till min grupp och de andra blir förvirrade. Det är inte bra så vi kan inte ha din pojke längre men jag kan ge honom individuella lektioner till våren”
”Så du menar att han fått sparken helt enkelt?”
”Ja så kan man också putta det….”

När jag talat färdigt med Gitarr-Tony undrar jag hur jag ska presentera denna beska medicin för min pojke och när han kommer hem från skolan säger jag:

”Din gitarrlärare ringde och han sa att till våren får du lektioner med bara honom”
”Vad bra!” säger pojken och börjar bre sig en macka.

Det är bara att rocka på och låt Julen fyllas av musik. Fri musik.

Täppas Fogelberg

(Publicerad i Sundsvalls Tidning)

Stäng fönster