Vaknar svettig efter att ha jagats av en grupp illvilliga Mördarsemlor mot ett stup och när jag tittade över kanten stod Tomten och Lucia där nere färdiga att sticka mig med glödheta grillspett.

Denna mardröm kan ha utlösts av att jag när jag landat i Sverige efter två veckor i Thailand genast kände doften av Lussekatter och över gatan där jag brukar spankulera höll några gubbar på med att fästa upp girlander av granrisimitation och brevlådan var färdig att sprängas av Julklappstips.

Telefonen ringer och det är min producent Pether som elakt undrar om jag semestrat i Mjölby och inte i Thailand?
Han hade sett mig i TV-programmet "Debatt" med Janne Josefsson och menade att jag var en blek figur.
"Du kan ju inte jämföra min solbränna med björn Ranelids!" försökte jag och vi enades till sist om att just Björn Ranelid med sin rostorangeröda färg förmodligen bor och sover i en brödrost.

Tvärs emot vad Pether påstår har jag en genuin solbränna, en sådan där som får folk att fråga om man haft det trevligt på semestern?
Jovisst för nästan hela vår lilla familj med min Älskling och två barn lämnade det Svenska Lättmjölksvarat och förvandlades inom loppet av tolv timmar till Turister i Thailand och vi besökte bl.a., och då på enträgen uppmaning från min yngste son, den s.k. "James Bond-island". Denna lilla raukaktiga ö en bit ut i havet hette förut något på Thailändska men så en gång på 70-talet spelades där in några scener till "Mannen med den gyllene pistolen" med Roger Moore och vips döptes ön om till "James Bond-island" och blev en turistattraktion.

Den lilla ön kryllade av turister och försäljare av diverse produkter. Där vankade även en grupp med japaner och de bar alla ett paraply av bomullstyg som skydd mot solen och jag fick det förklarat för mig att i Japan ses det som ett nedköp att vara solbränd. Det är bara billiga och råa typer som är solbrända, personer som genom sitt väderbitna skinn visar att de står så lågt ned på samhällsstegen att de är tvungna att arbeta utomhus.

Kontorsslavar är däremot läckert kritvita och visar genom sitt bleka skinn att de inte behöver sänka sig till ett uselt utomhusarbete.

Tänk så olika det kan vara och nu när jag just återkommit från en vederkvickande promenad Jättendal runt och spänt av mig mina broddar, byvägen är livsfarlig med sina isfläckar, ringer telefonen på nytt.

Det är Sussie, en yngre kamrat från Stockholm och hon fnittrar överseende när jag berättar om mina broddar. I hennes värld är broddar ungefär som en solbränd japan och jag uppmanar henne att sluta håna mina broddar för de kan utgöra skillnaden mellan liv och död.

Faktum är att jag vid min ålder mognat så pass att jag inte bryr mig om vad som är fint och fult men tusan vet om jag är mogen att åter igen möta Julen.

(Publicerad i alla Hälsingetidningar d.v.s. allt från Ljusdalsposten, över Ljusnan och Söderhamnkuriren till Hudiksvalltidningen november 2008)

Täppas Fogelberg

Stäng fönster