Bingolotto.  Smarta vänner, i alla fall de som tror att de är smarta och jag tror att de är de som Göran Hägglund menar när han häcklar KULTURELITEN, blev pinsamt berörda när jag stolt förklarade att jag skulle vara med som gäst i Bingolotto. Jag har inga problem med programmet och jag älskar Lotta Engberg.

  Tillsammans med min 17-åriga dotter reste jag till Göteborg och vår taxi stannade utanför en stor industribyggnad i Gammelstaden. I huset arbetar det produktionsbolag som gör Bingolotto och Lotta skojade och sa att alla fick sin lön i majsmjöl eftersom det är samma bolag som gjort den utskällda serien om svenska familjer som under en tid lever med någon egendomlig folkgrupp i Långtbortistan.

  Det luktade medhavd matlåda när vi kom in för alla som arbetar med programmet är mycket proffsiga och gör det så ofta att det gått rutin i det hela och det har passerat glamourstadiet för flera år sedan.

  Precis innan jag skulle in i själva programmet blev jag, som alltid inför direktsändningar, förskräckligt kissnödig och måste gå på muggen.  Det satt en stor tjock, i alla fall upplevde jag honom så, gubbe och spärrade vägen till toan. Mannen hejade och sa på Västgötsk dialekt att vi inte setts sedan den där gången i svampskogen.

  Det var Bert Karlsson och mycket riktigt stötte jag ihop med honom för ungefär hundra år sedan när vi var ute och filmade på Västkusten. Jag frågade honom om han jobbade med Bingolotto, ordnade dansband t.ex. men han uppgav att han bara kommit för att lämna svamp till Lotta. Karlen är verkligen tokig i svampplockning.

  Jag berättade inte för honom, det är ju ingen skrythistoria direkt, att min yngste son och hans kamrater på Fritis under långsamma stunder brukar pigga upp sig genom att busringa till Bert Karlsson och ropa hemska oanständigheter och skratta.

  Så var det dags för själva programmet och min dotter skulle leda in mig nedför en trappa och där skulle Lotta ta emot och placera mig i en fåtölj. Det gick bra men efteråt fick jag höra att min flicka hade haft sitt hår hängande som ett draperi framför ansiktet eftersom hon inte för allt smör i Småland skulle vilja att någon av hennes kamrater skulle ertappa henne med fingrarna i denna syltburk. Det är, som sagt, bland somliga en tung töntvarning över Bingolotto.

  Själv trivdes jag som fisken i vattnet och vilken kvinna är inte Lotta! Hon är som den där sköna tjejen i huset bredvid som man i hemlighet har lite snuskiga fantasier kring men det stannar vid att man lånar en kopp socker.

  Sedan gick allt som en dans.

Täppas Fogelberg (Sundsvalls tidning september 2009)

Stäng fönster