Katten ska ligga på ett fårskinn som ligger på täcket och under alltihop ligger jag. Katten ligger ihoprullad och stiger och sjunker när jag andas. Ibland kvicknar den till och kommer fram och sticker in nosen under min haka och jag känner hans fuktiga nos mot min hals. Jag ligger och lyssnar på en ljudbok och blir inte störd annat än om katten har en fruktansvärd andedräkt. Det är inte vildråtta som luktar så illa utan den kattkonserv som enligt förpackningen innehåller Rödspätta.

  När jag inte är på gården lever katten ett frisksportarliv men får mat på logen av grannen Palle.

  När jag kommer till gården efter att ha varit borta ett tag brukar det inte dröja länge förrän katten sitter på fönsterblecket och vill in.

  En dag när jag kommer med min ryggsäck, dataväska och matkasse och har varit borta ett tag dyker inte katten upp. Jag går ut och ropar på logen och på gården men ingen katt och jag börjar frukta det värsta.

  Telefonen ringer och det är mannen som går under namnet Ryssläraren, eftersom han lärt ut ryska under sina aktiva år, och han säger att min katt är hos honom. Vi är i rasande fart på väg in i ett gisslandrama komplett med ”Stockholmssyndrom” och allt.

  Ryssläraren berättar stolt att han varit i Mellanfjärden och köpt färsk strömming och denna fisk som är så färsk att den nästan blinkar har han givit till min katt. Vad är jag med min gamla burkmat och fårskinn mot färsk strömming?

  Jag vet att min katt älskar mig och att den tycker att det är väldigt avkopplande och tryggt att ligga på min mage men

  På kattors, dessa trolösa väsen, topplista ligger god mat högt över kärlek. Det begriper t.o.m. jag och nu är det alltså Ryssläraren eller jag. Han pladdrar på om vilken fin och rar katt det är men jag vet väl mycket bättre än den där kvartsfiguren att min katt är en toppkatt, och inte att förglömma, att det just är min katt.

  Först känner jag mig som ett barn i sandlådan vilken just dängt en röd plastspade i huvudet på en annan unge. Varför skulle den där dreglande snorgärsen ens titta på min fina blåa bil?!

  Nu är jag inget barn i en sandlåda utan en vuxen gubbe och en annan gubbe har lagt vantarna på min katt. Det är allvar.

  Ur mitt inre bubblar hemska mordplaner och det bästa jag kommer på är att helt enkelt gå över dit och strypa karlen med en rökt ål, ta med katten hem och servera mordvapnet i kattskålen och när polisen kommer med sina löjliga frågor är bevismaterialet uppätet, ordningen återställd och katten ligger och sover på min mage.

  En sak kan Ryssläraren ha haft rätt i och det är att det är viktigt det där med maten.

Täppas Fogelberg

(Publicerad i Sundsvalls Tidning 31 maj 2009)

Stäng fönster