Kyla. Skönt att iförd rejäla vinterkläder och en reflexväst från SR Västernorrland gå runt i en vinter som är så ordentlig att den tycks komma rätt ut ur sagoböckerna.

  Det här är en sådan där vinter som de hade förr i tiden.

  Under promenaden stöter jag ihop med en man som också är ute och sträcker på benen. Vi stannar till och talar om kylan. Jag säger att det är lämpligt nu när det bara är -10 men han säger att det nyper i kinderna bra nog.

  Detta får jag naturligtvis hålla med om även om det är rätt skönt när man är ordentligt klädd. Sedan talar vi om hur annorlunda kylan känns under vägen runt byn. Nere vid sjön och åmynningen är det ett förskräckligt kalldrag. Här uppe, i skogskanten där vi stöter ihop, är det mycket bättre. Luften är liksom torrare.

”Ja det är i alla fall inte -22 idag” sammanfattar han försonande och vi vandrar vidare åt var sitt håll.

  Om jag hade varit på mitt besserwisser-humör hade jag kunnat dra till med att på den tiden jag bodde i Jokkmokk brukade jag cykla till jobbet när det var -30. Om jag hade sagt det hade vi kunnat börja borra så djupt i olika köldförhållanden att vi blivit stående för länge och börjat frysa. Det hade kunnat leda tankarna till Göteborg och den fullständigt gräsliga kyla som råder där vid rätt blygsamma, om man tittar på termometern, temperaturer. Nu är det som det är just här och nu i en vägkorsning i Jättendals socken Nordöstra Hälsingland. -10 och helt ok att ta en promenad.

  Under den fortsatta spatserturen när jag passerar vägsträckan längs sjön och det mycket riktigt svider lite extra i skinnet tänker jag på Jokkmokks marknad.
Knallar som säljer krimskrams men också påfallande mycket hantverk och fina saker. Lokalbefolkningen går runt och hejar på andra urinnevånare medan tillresta danskar och tyskar med National Geographics i ryggsäcken och gigantiska dunjackor köper knivar med vackert ornamenterade slidor och skaft.

  Den stora attraktionen är kylan. Det är vanvettigt kallt och så ska det vara. Röda näsor och frost i hårtopparna. Lukten av eld, kallstardad diesel och korv. Man går in och värmer sig någonstans där det är musik och konstutställning och man står där innanför dörren och stampar snön av skorna och lättar på klädseln.

  Alla är överlyckliga för det är så satans kallt. Kylan förenar i ett lyckorus och de långväga besökarna kan knappt hålla sig innan de får komma hem och berätta hur fruktansvärt kallt det var på Jokkmokks Marknad.

  Själv kommer jag hem från min promenad, hänger av yllerocken, sätter på kaffe  och prisar jordvärmen.

(Sundsvalls tidning 17/1 -10)

Täppas Fogelberg

Stäng fönster