Vemodig väntar jag på att äpplena ska trilla ned i det frostnupna gräset. Inget vackrare och sorgligare det finns upp på denna jord än hösten, särskilt den försiktigt begynnande när allt luktar så gott och färdigt men snart ska ta slut.
  Tur då att det är dags för ett saftigt upprop. 11-åringen börjar i en ny skola vid inträdet till 5:an och det är min hedersamma uppgift att följa honom på denna hisnande resa in i skolvärlden.
  När jag själv gick på mina egna upprop för ungefär tusen år sedan var jag torr i munnen och lite spänd men min pojke trallar sorglöst. Begriper han inte att skolan är ett slags barnfängelse?
  Det är en hemsk upplevelse att komma till hans skola för lärarna som tar emot förefaller uppriktigt glada. Här måste ligga en hel kennel begraven för när hörde man senast om muntra lärare?
  Mina egna lärare var väldigt trötta och min klassföreståndare hade en egendomligt död blick när han såg på mig. Det stod klart och tydligt i hans ögon att han ansåg mig redan från början som förlorad. Av mig skulle det inte bli något för jag kunde inte lägga ihop 2 och 2 utan satt bara och dagdrömde.
  Ärligt talat ansåg jag också min klassföreståndare som förlorad. Han var på den andra sidan och satt som en pinne i vuxenskiten.
  Jag försöker, när vi går trapporna upp till plan 2, att skrämma upp min pojke för rektorn genom att utmåla denne som en korsning mellan Hulken och chefen för Hells Angels. När vi går korridoren fram möter en glad typ i kortbyxor som säger: ”Tjaa Täppas, läget? Det är Micke som frågar”.
  ”Vem var det?” undrar min pojke och jag måste erkänna att det var den där hopplöst rare rektorn.
  Under uppropet börjar jag småprata med en annan pappa men fortsätter sedan med att prata med en mamma. Hon har en trevlig pojke som heter Ruben. Min pojke anförtror mig att det är en tönt men jag fattar uppenbarligen ingenting.
  Antalet flickor överstiger vida mängden med pojkar och jag lägger märke till att de flesta heter Julia medan några heter Emma och ett par Alva. Två flickor bryter detta mönster genom att heta Tosca och Myrra. 
  Hela uppropet gick på det hela taget bra. Enda smolket i bägaren enligt min son var ett par läskiga föräldrar. Den ena var en liten skinntorr Ville Vessla-liknande typ med stickiga getingögon. Den andra var en gorillaformad muskelknutte med flint, röd bandana och ett par fruktansvärt opålitliga klotögon. Den senare hade dessutom en dotter som enligt min pojke var lika ohyggligt ful hon men jag tror att han förläst sig på Harry Potter.
  Nu en vecka senare kommer pojken hem och vill ha vaxat papper om sina böcker. Vart ska det sluta? När kommer revolten?

(Sundsvalls tidning 30/8 -09)

Täppas Fogelberg

Stäng fönster