Det strömmar in gratulationer, och dessutom, förtjusta mail från SD-anhängare.
De senare har just läst i Expressen att jag hamnat i karantän och inte får sända ”Ring P1” tiden runt Riksdagsvalet. De tackar sin lyckliga stjärna över att slippa höra mig.
Har föreslagit för Maria att vi ska ta middagsmaten från Madame Thais Thaivagn men när vi kommer hem till henne doftar det Stjärnkock.
Vi sätter oss till bords, äter oxfilé, potatisgratäng och sallad. Jag är överrumplad och glad, Thaivagnen i all ära men denna måltid smäller högre.
Till fikat, med kaffe och kladdkaka på mandelmjöl kommer Marias syster Carine, den lilla ljuvliga retstickan, och svågern Arlindo. Jag får paket och känner mig verkligen firad så det känns ända ned i tårna och pirrar i maggropen.
Som en extra överraskning kommer min favorit, ”Den sista Hippien i Gnarp” och läser nedanstående dikt.
Vilken bemärkelsedag!
En man från Jättendal
Var en riktig bokmal
Lärd och belevad man
Och kulturell som bara fan
Hans intressen var av högre sort
Aldrig på Ålandskryssning han reste bort
Att besöka museer var en fröjd
Att traska runt i timtal gjorde honom nöjd
Att bli som gemene man
Han inte ens försökte
Istället det Norénska djupet han sökte
Ibland kunde det hända
Men ack så svårt för honom att erkänna
Att det fanns ett uns
Av fascination
Att umgås med en viss udda person