kaffe
TRUMP, TRÄNING OCH CARSTEN JENSEN
Hinner knappt av Y-bussen förrän jag står hos Christer på Caffellini på Västerlånggatan och hinkar kaffe. Det kaffe jag dricker i Jättendal är inte dåligt, Gevalia Eko Mörk, men att jämföra det med Christers fika är som att ställa Jättendals fotbollslag bredvid Malmö FF.
Börjar med en stark Latte, två kaffeshots, och toppar med en enkel Espresso. Den senare är så stark att nackhåren står rätt ut men smakar ändå inte som något man skrapat ur skorstenspipan.
Det är kul att vara åter i Stockholm. Stöter ihop med Loni, hon som har syateljé i Tyska Brinken, morsar på Ann som vallar sin hund Pankie och så vidare. Folk är vänliga. Det beror förmodligen på Solen och ljuset.
Går längs Riddarfjärden på väg till World Class Slussen och träffar min nya PT, Sanna, och vi pratar om vad jag behöver träna. Det handlar inte så mycket om muskelknutteri som att vara rörlig och känna balans. Om man, som jag, inte ser väggar, golv och tak kan man bokstavligen få problem med att balansera in sig i tillvaron.
PT-Sanna och jag
Sanna säger att det finns 20-30-åringar som inte utan stånk, stön och med stöd av händerna kan ställa sig upp från att vara sittande.
Hennes faster, 73, kan från sittande i skräddarställning resa sig upp i stående utan att med händerna röra golvet. Detta kan även Sanna vilket hon demonstrerar.
Att avfärda rörlighetens betydelse är som att likt Trumps vicepresident, förneka Darvinismen och all vetenskap utan hålla sig till ”alternativa fakta” som Bibelns skapelseberättelse.
Apropå Trump menar min modemedvetna väninna att anledningen till att Trump bär så lufsiga kavajer måste vara att han vill dölja sin väldiga (otränade) rumpa.
Det är bra att byta PT ibland för inga av de övningar Sanna kommer med har jag gjort förut. Det våras även för träningen.
Mot kvällen äter Felix och jag på ”Jerusalem Kebab” i Gåsgränd. Kebabtallrik med Humus, Tzatziki, friterad broccoli och bulgur. En man kommer in och pratar Arabiska med Jerusalemmannen.
”Det är min svärson” säger innehavaren ”och han brukar ringa till dig och bråka om Palestina” Han skrattar och fortsätter att berätta:
”Det var han som införde Falafeln i Sverige för många år sedan. Nu har han en Falafelfabrik och det var hans bröder som utkämpade det berömda ”Kebabkriget” på Götgatan. Men jag höll mig utanför det där.”
Felix och jag mumsar medan vi får ta del av denna historiska skildring.
Vi fortsätter till Kulturhuset för att lyssna på den Danske författaren Carsten Jensen. Samtalet leds av DN:s kulturchef Björn Wiman.
Carsten Jensen, som slog igenom med romanen ”Vi, de drunknade” och som är aktuell med ”Den första stenen” är en sympatisk man. Han menar att han som ung gärna grep till nävarna men att han nu lever ut sin vrede i text.
”Donald Trump är en fascist” säger han liksom fundersamt och menar att de som får mest utrymme i Dokusåporna är de de som är elaka men underhållande. Som Trump.
Han pratar om att de som dras till krig ofta söker en livsintensitet tom slår allt annat. Men i stridens hetta skiter 25% i brallorna.
”De visar de aldrig i Hollywoodfilmer eller i TV-spel.”
SPRILLANS NYA RAGGSOCKOR
Tisdag och landskapet är pudrat med så mycket snö som de söta fjunen på en Semla.
Läser/lyssnar på ”Körsbärslandet”, tips från Karlstad-Maria, av Dirte Hansen. En ljuvligt elak, men inte hjärtlös, skildring av storstadsbor, Hipsters från Tyska storstäder som ”Upptäcker” landet och som stoltserar i Gummistövlar. Lokalbefolkningen kallar dem också ”Gummistövelfolket”. Jag kommer direkt att tänka på Delsbo eller De Luxevarianterna Gotland och Österlen.
Tacka vet jag Jättendal men jag måste skaffa nya broddar. De gamla sprack på precis samma ställe och ändå, för att försäkra mig om toppkvalité, hade jag köpt dem på Apoteket.
Kväll med träning i Gnarp. 3 x 20. Klonk och rassel i maskinerna. Jag älskar och finner sinnesro i de meditativa upprepningarna. Sover ovaggad.
Onsdag. Hans-Åke plockar upp mig för färd till Hudiksvall. Det finns inget så rogivande, vid sidan av promenader och att träna på ”Kulturstjärnan” som att sitta bredvid Hans-Åke och susa genom landskapet. Vi ska dricka 11-kaffe hos Kerstin och Bernt på N:a Kyrkogatan och jag ska få ett par sockor som Kerstin stickat åt mig. Med ett par bra läderkängor, Jodhpurs, raggasockor och fräscha broddar kan man komma ut även i den här luriga och fläckvis isiga världen.
Vi får mackor på hembakta frallor, Tigerkaka och ljuvliga små mördegsformar.
Sockorna sitter som en smäck och jag är glad och stolt.
Samtalet slingrar runt gårdar och människor i Jättendal. Bernt och Kerstin var närmaste grannar innan de beslöt sig för att flytta in till staden.
Hans-Åke lämnar kaffebordet för att gå ut på parkeringen och hämta några papper. Alltid är det några papper men så driver han också Djursta Redovisningstjänst.
På hemvägen stannar vi till vi Apoteket i Harmånger för att skaffa nya broddar. Vi slår även en lov inne på ICA Starks för att plocka upp några saker. Stöter ihop med Sivert och Birgitta och blir stående en bra stund. De verkar, efter omständigheterna, vara i bra form och det är hur kul som helst att gaffla med dem mellan Pepparkakorna och Heinz Vita bönor i Tomatsås.
MELLANDAGSSTILTJE
Blir purrad av TullaMaja och Hjördis, hörde inte ens när de kom i natt, från London, varpå de fortsatte, skapligt reströtta, tillbaka till Sundsvall.
Själv går jag ut i gränderna på jakt efter en god kopp kaffe. Inte lätt, Christer har stängt, och jag hittar mig själv på 7/11.
Några få turister, mest Britter och Tyskar, flanerar där ute och jag känner mig som en exotisk inföding.
Packar, det är också dags för mig att resa norrut. Y-bussen rullar, hoppas jag, trots stormen och jag längtar efter Rufus och att kunna göra upp eld i spisen.
LIVSTVÅLEN BADKARET
Björn möter i svinottan vid Arlandas terminal 2 och strax sitter vi, morgonglåmiga, och dricker kaffe högt ovan molnen. Kaptenens röst över högtalarna låter gräsligt. Hela det Holländska språket är som en svår halsinfektion men vinden är ljum i Amsterdam.
Björn och jag ovan molnen
Välkomnandet är dock si så där när två säkerhetsvakter med automatkarbiner sparkar omkull en av passagerarna från vårt plan vid ankomsten. Han krälar på golvet som en olycklig kackerlacka. det är Europa idag med Paris och Bryssel i färskt minne.
Hotellet är opersonligt på gränsen till personligt, beror på hur man ser det, men jag tror vi bor i ett slags Gubbängen.
Kaffe på det lilla anspråkslösa torget. Ingenting händer. Jo, mammor med barnvagnar stöter ihop och vinden brallar i markiserna över vårt bord.
Älskar att sitta och prata med Björn på ett torg utslängt i ingenstans. Verkligheten är, nyflugen som man är, likt en tvål i ett badkar.
Tar en bild från hotellrumsfönstret och jag tror, ta mig fan, att detta är Holland.
