Musik
DEMENTA DAGAR, ELLER, JAG KOMMER INTE PÅ VAD TOM PETTY HETER
Glasögon. Borde hon inte ha sådana där brillor som den där sångaren har, eller hade, för han dog ju för inte så länge sedan.
Nynna på några av hans låtar, inga problem, men jag kommer inte på vad han heter. Nasal röst och väldigt Amerikansk.
”Meeeoow!” Rufus kommer ned för trappan och har det där lätet som säger att han kommer in med en fågel eller mus.
Det är en mus och jag tar upp den som en korv med bröd i en bit snytpapper.
Medan jag står på knä och pysslar med detta gnager Rufus på mina hälar.
Spolar ned musen, Norsk Sjömansbegravning, men jag kommer fortfarande inte på vad Tom Petty heter.
LJUVLIGA SILJA IGEN
Återkommer från ett tryckande varmt Stockholm, Maria plockar upp mig på Stationen i Hudiksvall, vädret är lika bastuartat som i Huvudstaden, och strax är vi i Silja igen.
Jag älskar stället. En by långt inne i skogen och Jenny som serverar kaffe i en trivsamt uppsnofsad loge. Möblemanget är udda sittgrupper med sköna soffor, sådana där som man bara kan sjunka ned i, och stämningen är trivsam när Arlingo, Carine, Marianne, Pia, jag och Maria sätter oss till rätta.
Bandet är duktiga, Bosse Dereborn på ståbas är helt grym och sångaren, vilken är samma person som gjort låtarna, kan sina saker till punkt och pricka.
Folk är glada, applåderar ivrigt men ändå är det något som inte stämmer.
Alla låtar är utpräglad mjukcountry and Western och skulle med sin vänliga framtoning passa i vilken hiss som helst. Det handlar om dammiga vägar, ensamma ritter på prärien och undersköna senioritor från Mexico.
Det är, jag hatar att låta gnällig, som när Japaner spelar Brittisk arbetarklasspunk, som Tyskar som spelar Amerikansk gladjazz eller som när Norrmän spelar Fats Dominocovers.
Det är mysigt men oorginellt. Det skulle vara mer spännande om sångare/låtskrivare, som kommer från Stöde, ville skildra verkligheten där.
Vardagsliv, trasslande bilvärmare, olycklig kärlek och ett oväntat möte på ICA.
Men strunt i det. Kvällen är overkligt behaglig och jag hugger begärligt in på Jennys ostkaka med, tror jag rabarbersås.
Stället, musik- och fikalogen i Silja är underbar.
SILJA ROCK ´N COUNTRY
Silja? Har aldrig hört talas om stället men det visar sig ligga inne i skogen mellan Via och Ilsbo. Vi, Maria, Pia, Carine, Arlindo och jag skumpar på slingrande vägar förbi utslängda byar, öppna marker och täta skogspartier. Målet är en loge som rymmer ”Jennys Kafé” och musikunderhållning. Ett Ilsbogäng, ”The Neighbours” ska spela och mina förväntningar är inte höga. Buskis och ”Trio med Bumba”-covers?
Men hembakat djupt inne i skogen kan inte vara annat än utsökt. Litar på Jenny.
Vi bänkar oss inne i den pyntade logen och när Maria beskriver bandet ser jag framför mig en samling lurkar i Cowboyhattar från Buttericks men när de börjar spela blir det annat ljud i skällan.
Det är högt, trummisen är knivskarp, alla spelar bra och dessutom kan de sjunga, i stämmor, och på bättre Engelska än någonsin Jerry Williams lärde sig behärska.
Det svänger som satan och blir ett av de där lyckliga ögonblicken då musiken tränger in i magen och hjärtat, utan att passera den kinkiga hjärnan.
Jennys Kladdkaka, Rabarberpaj och goda kaffe gör den varma sommarkvällen till en fullständigt hänförande upplevelse.
Silja? Jag vet var det ligger. Ett toppställe.
EN KVÄLL PÅ RÖNNELLS MED JUDISK MUSIK
Det finns saker som är för bra för att vara sanna men som ändå finns.
Martin och jag
Kulturstjärnan i Gnarp tillhör denna ovanliga kategori och denna kväll är Martin och jag på väg till en andra sällsynt blomma: Rönnells antikvariat på Birger Jarlsgatan i Stockholm.
”Det verkar proppfullt” säger Martin.
Det stämmer och vi får gå en trappa upp och sitta på balkongen.
Litteraturvetaren
Skön stämning. Några musiker och en litteraturvetar berättar, spelar och sjunger. Tonsatta dikter skrivna på Jiddish. Hitler lyckades inte utrota den Judiska kulturen vilket dessa sånger visar. Att kvinnor inte togs på allvar i den sfären gör sångerna och dikterna ännu mer ovanliga.
Ida och Louise
Det som är bra överlever. Vilket jag hoppas även gäller för Rönnells. Deras ekonomiska situation är pressad. Hyrorna på Birger Jarlsgatan är inte nådiga.
När vi går hem är Stureplan stilla. Som deckarläsare tror jag mig veta att langarna brukar hålla till utanför 7-Eleven men där sitter bara, enligt Martin, en gubbe med långt vitt skägg och jag vägrar tro att han har knark i skägget. Inte ens i en så bitvis ond värld som den här.
