vinter
OM ATT KOMMA HEM
”Det är -3” säger Maria.
Vi sover, efter att ha mellanlandat i Thessaloniki, som utslagna boxare.
Någonstans innan Gävle börjar snön. Det kliar som fan men Maria säger att det inte är löss utan solbrännan som trillar av.
Handlar på Starks i Harmånger. Rösterna och ljuden är välbekanta som skolkamrater från Lågstadiet.
Snön ligger fortfarande djup på gården och Rufus är kelig. Men han är inte galen av gullbehov vilket betyder att Anna Engberg tagit väl hand om honom.
Allt är så som vanligt att det är frågan om att man för några timmar sedan hörde Medelhavet rulla in i en doft av salt, vildtimjan och ett fyrverkeri av blommor, är overklig.
Men vänta nu, var är påsen med svettiga t-shirts, +40 på tvättmaskinen och visst behöver blommorna vatten.
VÄGVISARE
Allting gnistrar, den packade snön på byvägen kvider och knorrar under kängorna men, under över alla under, solen värmer mot kinderna. Det efter en buskall natt.
Snöplogskanterna är väldiga men ibland är det plogat så att jag går fel.
Missar infarten till Riggbacksvägen och Anders Engberg kommer ut på sin trapp och ropar.
Hör bäcken kämpa på under snötäcket vid bron och backen upp mot ”Promille Hill”, numera Jörgen och Carinas hus, går mot Bäckmans men något blir fel. Irrar hit och dit. Strax kommer Yvonne Polkander ut och visar vägen men vid Bäckmans blir det fel igen.
En dörr öppnas och Kristina ropar och berättar hur jag ska gå. Full fart nedför Djurstabacken, förbi Hans-Åke och ut på Mellanfjärdsvägen.
Passerar kyrkan och korsningen vid G:a Konsum, styr mot järnvägsövergången och Brandstationen. En bil stannar. Det är Kerstin Wahlman på väg till Bergsjö och Lasse Gradin med några av sina Akvareller. Hon ska be Lasse trycka upp ett antal som hon kan ha till hands vid den där dagen då folk åker runt och besöker lokala konstnärer.
Detta berättar hon medan vi går armkrok över järnvägsövergången och början på Gammelvägen.
Väl uppe vid skogsbrynet, efter att ha svängt höger på Åvägen kommer Maggan Rosén knatande, förmodligen med blossande kinder.
En sådan här promenad visar att landsbygden inte är helt avfolkad. Det finns gott om, hjälpsamma, människor.
Mot kvällen kommer Maria och vi dricker kaffe i värmen från vedspisen.
Från sågbock till Stora Ljudboksgalan
Men på måndag blir det ingen vedspis, möjligen kaffe, för då blir det Stora Ljudboksgalan på Vasateatern i Stockholm.
Givetvis kommer ”Fogelbergs Ljudbokspodd” att vara där.
-20 OCH STRÖMAVBROTT
Det kunde ha varit värre.
På väg från Sundsvall och inspelningen av två nya avsnitt av ”Fogelbergs Ljudbokspodd” krockar två långtradare och korkar igen E4. Ute är det virvlande snö, usel sikt och väldigt kallt.
Inne i dubbeldäckarbussen, gamla fina 329:an, är det varmt, det finns toa och uttag för mobilladdare.
Ingen idé att hetsa upp sig. Eller som Hans-Åke brukar säga:
”Det är som det är.”
Lyssnar färdigt på ljudböckerna ”En äkta man” av Dennis Lehane och ”Begynnelse” av Dan Brown. Den första fängslande och den senare lättläst som en serietidning.
Föraren säger över högtalarna att det nog kommer att ta några timmar innan vi kommer loss.
Varför tillåts långtradare med sommardäck trafikera de här breddgraderna? Folk börjar prata med varandra. Det är trivsamt. Petra, min sätesgranne, tar emot en apelsin och så sitter vi där och skalar som på en sorglös skolutflykt.
Alla vi i bussen kunde ha varit instängda i ett kvarter där bomberna haglar, i Syrien.
Somnar under två duntäcken, och, för säkerhets skull, långkalsonger. Det sista jag minns är att den lilla gruppen på väg Norrut i Sydafrika på 1700-talet, angrips av en stor stam mordiska krigare.
Vild batalj på savannen men den där stammens Drottning skulle inte ha dansat triumferande men hon kunde ju inte veta att en tunna svartkrut var på väg att explodera under henne och att hennes huvud, som trillade av vid smällen, skulle sättas upp på en lans till varning för alla som ännu försöker dumma sig.
Berättelsen är ”Blå horisont” av Wilbur Smith
Vaknar med kall näsa medan det är varmt som i Afrika under duntäckena.
Strömavbrott. Ute är det -20 och Klas-Göran kommer för att kolla jordvärmeväxlare och det precis som strömmen går på.
Gör eld i vedspisen, häller upp mat till Rufus och strax stiger värmen från två håll.
Det kunde verkligen ha varit värre. Bomberna haglar inte, det luktar kaffe och vedeld.
LIVET MELLAN SNÖVALLARNA
Ett glest virvlande snöfall gör mig sällskap mellan plogvallarna. Det nyper i kinderna och luften, -6, är behaglig.
Alla ljud, som snöfria årstider kommer direkt, är nu dämpade av all snö. Allt försvinner i snön.
Mårten Lärka, Clara och Margareta Norborg
Tvekar lite vid Gammelvägens fot, de lättlästa plogkanterna är borttagna för att förbättra sikten, då stöter jag ihop med Mårten och dottern Clara. De slår följe och en bit upp i backen, någonstans vid Stefan Hansson, kommer Margareta Norborg . Hon är en minst lika flitig byvägsflanör som jag. Vi står och pratar. I bakgrunden håller Jesper Engberg och en kollega på att gräva för fiberdragning.
Fibergrävaren Jesper Engberg
Det kan vara en rekordvinter med så mycket snö att även de äldre har svårt att minnas något liknande, men fibern ska fram. Kanske vintern -55 eller var det -65, var det något liknande.
Margareta säger Hej och går vidare. Vi fortsätter uppför Ram-Hans backe och hittar Jesper med spaden i högsta hugg. Under det tjocka snötäcket är marken blygsamt tjälad men vid de plogade infarterna är det fruset ca 60 cm. På dessa ställen tinas marken med glödande kol.
Ett styvt arbete.
Mårten berättar att det är mycket prat om fibern på ”Sociala medier”. Många hoppas mycket på fibern. Det är den som ska göra allting så mycket bättre.
Fortsätter ensam nedför Åvägen. Maria ringer från Mora. Hon har inte bara kommit i mål utan även hunnit duscha efter att ha skidat en Vasaloppssträcka, bra gjort, och jag frågar, som en sportreporter vid OS:
”Hur känns det?”
