Platser

MIDSOMMARVÄDER

Det är varmt på elementen för ute är det rätt ruggigt. Det är väl som det ska var på Midsommarafton. Ingen snö på Julafton och regnkallt på Midsommarafton.

Apropå Svenskhet och aktuella uttalande om Samer och Judar. Allt det där är bara snack.

Att vara Svensk är att huttra på Midsommarafton.

Hur som helst önskas alla Bloggvänner en skön Midsommar!

STEFAN HANSSON, THE HITMAN

Stefan Hansson går och röjer i diket utanför sitt hus, Ramhans. Jag går förbi, vi börjar prata.

Stefan Hansson

Av någon anledning kommer vi in på detta med direktsändning, skarpt läge och total fokusering, han är en hängiven ”Ring P1”-lyssnare.

”Ibland är det nu eller aldrig” säger Stefan och fortsätter, ”Jag fick i uppdrag att slakta ett par köttkor, när jag kom fram till gården visade det sig att korna var förvildade och tålde inte folk.

Koinnehavarna såg ut som om de var direkt hämtade ur ”Den sista färden” det var bara banjon som saknades.

Det visade sig vidare att korna var ute på en äng, ett helt gäng med kor, och de två som skulle slaktas stod i mitten.

Men hur ska jag klara det här undrade jag uppgivet. Det gick inte att komma närmare korna än 120 meter.

Du får ta dem med älgstudsarn’ sa en av banjosnubbarna och satte ett vapen i mina händer.

Det hade börjat samlas en publik på 10-12 personer och jag var färdig att, kritvit i ansiktet, skita i brallorna.

Då tittade den ena kon som skulle slaktas upp och jag sköt den mellan ögonen, mantlade om och när den andra kon tittade upp fick också denne ett skott mellan ögonen.

Det gick ett sus av uppskattning genom publiken, Jag gick, rak i ryggen som om jag aldrig gjort något annat, ut i hagen, stack korna och hjälpte till med att sedan lasta dem på en traktor. Från att ha varit skräckslagen var jag nu en riktig Vilda Westernkille.”

Jag lyssnar road på hans berättelse och får medge att hans insats liknar den att vara programledare för ”Ring P1”. Man får också ta med i beräkningen att det är, som folk brukar säga, långt mellan Stefans pekfinger och tumme. Sedan pratar vi lite om vädret därefter fortsätter var och en med sitt och jag lufsar hemåt.

VANDRA ÄR LIVET

Fredag kväll utlovas på TV1 ”Sveriges nya humorhoppCarl Stanley och jag blir för en gångs skull nyfiken på att lyssna på TV.

Vilket skämt. Förutom att han inte är kul. Ingen timing, ingen pausering och han bara rabblar ungefär som skolans mobboffer nummer 1 plötsligt fått tag på en drog som ger självförtroende.

Lördag morgon kör Arlindo, Maria och jag till Norrfjärden och början av Valleden, den sträcker sig ända upp till Hassela men så långt orkar vi inte, trots en rätt maffig matsäck.

Maria har riktiga vandringskängor medan jag har sandaler. Hon retas men jag säger att det där är min postpubertala sida. Fel, men som jag tycker, rätt klädd.

Strunt i det. Nu sätter vi iväg mot Toppbodarna, 4-5 km och det tar inte lång stund innan jag trampar ned i ett riktigt surhål.

Gegga sipprar mellan tårna men väl framme vid Toppbodarna slår vi oss ned på en fäbodstugas förstukvist och hugger in på Tonfisksallad, kaffe och rulltårta.

Vidare mot Skestavallen.

Ett kvinnoskrik hörs. en bil kommer på grusvägen men när den ser oss snor den runt och gasar iväg. Det är som början på en deckare men sedan träffar vi en rundlagd man i Bandana som stolt visar upp sin sommardröm. en fäbodstuga som liksom kliver rakt ut ur en tidning om mysiga just sommardrömmar.

Vi står och pratar en stund och fortsätter mot Vallenbodarna.

Besvärligt avsnitt. Nedfallna träd och två järnvägsbroar, det är dubbelspår just vid Dyrån. Mer gegga, halkiga stenar, slippriga kanter mot ån och en helvetisk massa myggor.

Vi slår oss ned på ett torrt ställe, äter kokta ägg, smörgåsar, dricker svartvinbärssaft och mer kaffe.

Fortsätter mot E4, den hörs allt högre men det låter ändå som om en koltrast följer oss hela vägen.

E4 skär som en köttsåg genom skogen och väl över på andra sidan hittar vi myrornas New York, en jättestack varefter vi kommer in i ett skuggigt sumpigt område.

Myggorna anfaller, det är som om de inte fått suga blod på länge och vi blir på gränsen till galna. Myggjävlarna är överallt. Svetten dryper och myggorna flyger in i öronen, munnen och sticker hejvilt. Det är hemskt.

Men ändå skönt. Vi toklubbar tillbaka, pausar i en myggfri raststuga och går sedan tillbaka till E4 där Arlindo plockar upp oss.

Svettiga, myggstungna och solsvedda återvänder vi hem.

Marias iPhone säger att vi gått 1,8 mil och 27.253 steg.

Duschar, tar fotbad och smörjer hälar.

Mörbultade och ömma i kroppen, det kvittar för att vandra i skogen är ändå livet.

BLÅSTA

Vi stämmer träff vid Gårdsjön, Carine och Arindo har paddlat, kommer från sitt håll och både de, Maria och jag har med oss mat.

Det blåser styv kuling samtidigt som det är genuint varmt. Eldningsförbudet ligger som en flyga i kaffet men eldningsanläggningen på stället är rigorös som Fort Knox.

Maria och jag badar, en jättehurtig pappa vattenskojar med sitt barn men annars är det lugnt. Jo, fast det blåser så att träden ligger dubbelvikta.

Av någon anledning kan vi ändå sitta vid utflyktsbordet, det måste vara värmen, äta grillad Röding och Potatissallad.

Det är gott, kaffet efteråt smakar utsökt, men, när vi suttit där ett tag är det som om vinden transporterar bort det som var inuti. Typ, Påsk, och när man blåser ut ägg till tomma skal.

Det är en egendomlig känsla men vi lubbar inte runt i skogen och letar våra bortblåsta jag. Vi åker hem, det mojnar och ett par Igelkottar uppför någon slags dans.

Allt faller på plats. Igelkottarna där, vi här, åter fyllda och Gi är på plats.

Persongalleri
Täppas: Han som skriver Bloggen.
Maria: Maria, min Älskling, arbetar på bank, är grym på att plocka hallon, koka sylt, bra träningskompis och som pricken över i, en obegripligt kompetent syntolk.
Arlindo och Carine: Efternamn Gomez, svåger resp. syster till Maria.
Martin: heter Nilsson i efternamn, pluggar till lärare och är min ledsagare i Stockholm.
Greven: 20-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 26-årig dotter och webbdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 29-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 38, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
Kommentarer
No images found!
Try some other hashtag or username
Följ mig på Twitter