Sommar
KALLSTEN
Kylig morgon, är sommaren så kort, +3 och när jag på väg från bussen möter Margit Söderström med en hund säger hon:
”Imorgon går Kallsten i vattnet, då är det inga barn som vill bada längre.”
”Den här sommaren har jag simmat i havet i alla fall två gånger.” replikerar jag.
Hon, närmare 80, berättar att hon flera gånger cyklat ned till havet för att bada.
Det är bland annat på grund av detta som jag gillar att ha ett ben i Staden och ett på Landet.
När jag går Tyska Brinken för att handla på Munkbrohallen kan det hända att jag träffar en och annan men det är aldrig någon som pratar om Kallsten.
VANDRINGEN FORTSÄTTER LÄNGS VALLEDEN
Carine kör mig Maria och en skaplig matsäck till Skestavallen. Det var där vi slutade gå förra gången. Den gången var myggplågan outhärdlig.
Idag blåser det friskt och vi fortsätter mot Vallenbodarna där vi gör första paus, dricker kaffe och äter smörgåsar.
Leden är bitvis slät, inga problem, medan andra avsnitt är branta, steniga eller bara blöta. Myrar med Hjortronembryon.
Skogen luktar så gott, vinden friskar i och ibland tittar solen fram.
Frästavallen är nästa rastställe. Inga människor någonstans men en råtta kilar över stigen. Här och var lyften en stor fågel. Tjäder eller kanske Orre.
Åsvallen är lika öde den. Inga kobjällror eller Fäbodstintor som sköter mjölkning och osttillverkning.
Till slut kommer vi till Nybovallen där Carine och Marianne möter oss.
Känner mig yr och öm i vaderna. Det visar sig att de har bilen parkerad 2,5 km bort men det är bara att bita ihop och knata på. Vi är Svettiga, myggstungna men väldigt nöja.
Idag har vi, enligt Marias ”Stegometer” gått 17,7 km och knallat 25.169 steg.
Drömmer om att krypa i säng med Dennis Lehanes senaste.
HIP HIP HURRA
Solen steker backen upp mot Vidarstigen i Sundsvall när barnbarnet Hjördis fyller 8. Dagen innan har det varit barnkalas med en gräshoppssvärm ystra barn men idag är det vuxna vänner, släktingar och några barn.
Pratar tygblöjor med min första fru, TullaMajas mamma Ingrid, vi var pionjärer på det området. Likadant var det med ultraljudsundersökning av små foster. Otänkbart. Trätratt att lyssna på fosterljud var, och kanske fortfarande är, det bästa.
Fröken Saras man Morgan säger att spermierna i pungen blir dåliga om man bär en mobil i en ficka pungnära.
Sedan fikar vi. TullaMajas Anton har gjort en väldigt god mjuk kaka med hackade jordnötter.
Hjördis tycker att presenten, ett par jättelika uppblåsbara änglavingar att ha i badet, är toppen.
Det är riktigt mysigt och godmodigt där vid kaffeborden.
Dagen avslutas med att Maria, jag, och hennes barn Emma och Max åker till Lörudden för att äta Morsdagsmiddag. Vinden från havet är vässad men inne i den utmärkta restaurangen är det vindstilla och varmt.
INTE SISTA FÄRDEN
Det är ett pyssel att fästa släpvagnen, med kanot och allt, på Toyotans dragkrok men snart är vi på väg.
Maria sitter vid ratten och vi rabblar matvaror, potatissallad med kapris, lök och vinägrett, korv, soppor, frukt, choklad m.m.
Målet är en sjö någonstans i Medelpad. Inga motorbåtar, någon enstaka stuga men annars är det bara kluckkluck, fåglar, en fisk som slår och vinden som silar mellan träden.
Vi letar en lägerplats runt sjöns stränder, avvisar det ena förslaget efter det andra och återvänder till det första lämpliga stället.
Känner mig först lite bortkommen men när vi fått upp tältet och gjort en lägereld känns allt mycket bättre. Det tar en stund att landa men långsamt blir det vår lilla strand långt borta i mitten av ingenstans.
Vinden får tältduken att fladdra. Maria, som är inläst på André, pratar om de 90 dagar han och hans två kompanjoner kämpade över packisen innan de slutligen dog på Vitön.
Jag tänker på baslägret vid Himalaya, 6000 meters höjd, där de riktiga hårdingarna ligger som fjärilspuppor, insvepta i supersovsäckar i tält och vänjer sig vid den tunna luften innan de ska ta sista biten upp till Mount Everest.
Vi badar, grillar starka korvar och dricker kaffe.
På natten är det tystare än tyst och om det inte vore för några fåglar som håller igång kunde man tro att man var i Yttre Rymden.
