vilse

MÖTEN I SNÖRÖKEN

Snön yr, traktorer bökar som urtidsdjur i omgivningarna. Under snö och is bubblar bäcken. Fyller lungorna med vinterluft och kan inte få nog.

Går vilse, snöplogskanterna är luriga men kommer rätt igen.

Träffar Anders som är ute och motionerar två hundar.

Går vilse igen. Ingen fara, jag har ingen brådska men som tur är stannar Janina Stoor och berättar var jag är.

Hon är konstnär och en framgångsrik sådan.

”Jag skulle inte klara av att bli blind, Hur skulle det då gå med bilderna? Jag skulle bli tokig” funderar hon.

Jag berättar om mitt skulpterande, att jag har ”ett språk i händerna” och att detta med att förfärdiga saker som slutligen gjuts i brons, håller mig ifrån att bli tokig.

Hon placerar mig vid rätt snöplogskant och en bit längre upp i backen ropar Anna Savolainen att hon har en ny Kommunalröd ryggsäck åt mig.

Samtidigt stannar den där roliga kvinnan, är hon Maorier?, och levererar en blixtsnabb Engelska, kallar mig för ”mate” och går på. Hur kul som helst.

Fortsätter uppför nästa backe, går vilse igen, det var väl själva fan, men hittar till slut min egen tunnel genom snöröken.

Hittar hem, med en ny ryggsäck dessutom.

VILSE

”Där ser jag bara buskar. Vrid telefonen åt höger, rikta den mer nedåt. Ja, nu ser jag. Du är ute på täkten mellan Järnvägen och huset.” Det är Marias röst i telefonen. Rufus hoppar runt mina ben men han berättar inte var jag är vilse.

Det började med att jag skulle kånka ut en kartong ved ur uthuset, ställde den vid vägkanten, tog några steg, och, tappade riktningen.

Gick hit. Gick dit. Stack käppen som en stektermometer i växtligheten men allt kändes likadant. Helvete.

Hörde svagt trafiken från E4 och kände klockan tolvsolen. Mot kinderna. Ändå ingen ledning.

Ringde Anders men han var inte hemma. Försökte med Klas-Göran men han var också borta. Ingen hade möjlighet att leta efter mig.

Då kom jag på. Naturligtvis! Ringde livlina nummer 1, Maria, på Facetime video och på så vis ledde hon mig tillbaka till gårdsplanen.

Åter i kökets trygghet tänker jag på gårdagskvällens Kanariska middag. Systrarna Ysters brors fru fyllde 50 och firades med Gong Yoga och en massa goda rätter.

Bäst minns jag Vuelta de Cassera och de små pirogerna med Tonfisk.

Kanarisk smörgåsbord hos Arlindo och Carine

A post shared by Täppas Fogelberg (@blindfotografen) on

Somnade som ett Lejon vilken just svalt en Antilop och några kilo vitlök.

Och så gårdagens chockbesked på det. Min favoritbloggare Leo har lagt ned sin blogg.

Jag frågar honom varför?

”Människor nu för tiden är så lättkränkta och jag är egenföretagare och har inte råda att stöta mig med någon.”

Så tidstypiskt. Lättkränktheten sprider sig som en farsot och snart vågar ingen säga någonting.

Men så skönt att jag hittade hem. Tack Steve Jobs, och Maria.

 

BLINDBOCK

Solen skiner, temperaturen är runt nollan och jag bara måste gå runt byn. Trots att vägarna är luriga med svårtydbara kanter. Låter deckaren av Tony Parsons, han måste också skriva deckare tydligen, vila.

På med broddarna och iväg. Lämnar en kuvert till Hans-Åke, stöter ihop med honom just då han ska vittja sin brevlåda, och får samtidigt telefon från Urban.

Han är pratsjuk som fan, kommer precis från New York och berättar att en enkel frukost med pannkakor och kaffe för tre personer gick på en tusenlapp.

Det är ju inte riktigt klokt men mitt fokus ligger på att hitta vägen nedför Djurstabacken snarare än priset på pannkakor i New York.

Stöter ihop med Lars-Göran Vannberg vid kyrkan och han följer mig över korsningen Mellanfjärdsvägen/G:a Riks 13, fortsätter bort mot Brandstationen och nedre Järvägsövergången. Där träffar jag Jenny Gällstedts mamma, Jespers mormor, som är ute med stövaren Selma. Vi slår följe uppför Ram-Hans backe och ända till Åvägens början.

Då är det bara att knata på ned mot den övre Järnvägsövergången. Det går som smort. Trodde jag för plötsligt vet jag inte var jag är. Går hit, går dit. Konstiga halvvägar, eller är det gamla skoterspår och här är plötsligt ett rep uppspänt. En hage, men vilken hage då?

Försöker tänka logiskt. Känner solen och hör bruset från E4 men blir inte klokare för det.

Till slut ringer jag Klas-Göran. Han säger att han ska ut och leta. Efter en stund ringer han en jag hör inte varken hans motorljud eller tutsignal. Det var väl själva tusan.

Till slut förstår han var jag är. Det är någonstans vid Liitens och strax hör jag hans bil närma sig. Gudskelov.

Jag tackar honom tusen gånger men han skrattar och säger att det bara är kul att hjälpa till.

That´s what friends are for, i alla fall om man är en Blindbock.

TRÄFFAR

  Vinden är något bitande, särskilt kallt är det inte men jag håller kavajen knäppt och schalen väl rullad runt halsen. Vägen är hård och det är snarare de förbipasserande bilarnas dubbdäck, snarare än deras motorer, som låter.

  Vid kyrkan dyker Ulla upp, med gipsad hand, och som vanligt glad. vi står och pratar en stund, kramas och skiljs åt.

  I korsningen Mellanfjärdsvägen/G:a Riks 13 blir jag aningen desorienterad och om inte storsångaren Vannberg hade kommit ut ur sitt hus vet jag inte var jag hamnat.

  Strax efter järnvägen möter jag Tony med sin barnvagn igen. Vi pratar elbilar och om att Jeff Harding är en väldigt bra inläsare av Amerikanska Ljudböcker.

  Kommer upp till Åvägen men när jag kommer ned till järnvägsövergången, den ”övre” mister jag riktningen igen. Kanske för att två tåg passerar i tät följd, jag kommer in på en skum sidoväg, vänder och när jag hör en bil sätter jag upp handen.

  Det är Sten-Olof Kardell och han beskriver min exakta position i geografin. Vi pratar höns, och lite annat smått och gott.

  En dag och promenad som denna förefaller inte Glesbygden särskilt gles.

Persongalleri
Täppas: Han som skriver Bloggen.
Maria: Maria, min Älskling, arbetar på bank, är grym på att plocka hallon, koka sylt, bra träningskompis och som pricken över i, en obegripligt kompetent syntolk.
Greven: 20-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 29-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 38, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
Följ mig på Twitter