Teater

1 2 3 5

MANNEN, MYTEN MEN VEM ÄR THORSTEN FLINCK?

Två utsålda ”Doktor Glas” med Thorsten Flinck på Hudiksvalls Teater.

Man gnuggar sig i ögonen, finns det så många teaterälskare i denna lilla stad?

Maria och jag får vänta minst en halvtimme efter utsatt tid. Vi är många som står och väntar. Somliga har nog hunnit grilla och skölja ned maten med både det ena och den andra.

”Fattar inte varför han är sen” säger Maria ”Det här är ju andra kvällen så han är redan i stan.”

”Det är nog en del av dramaturgin” säger jag som kulturcyniker. ”Man ska vänta och vänta, När han sedan kommer ska man bli tacksam.”

Usch vad jag ogillar divalater. Det är inget fel, när den väl kommer igång, på föreställningen men egentligen generande enkel.

Thorsten Flinck

Han gapar, viskar, tjoar och går på, o men genialt, nej.

Publiken köper honom rakt av men den onödiga väntan smakar bristande respekt och nonchalans. Trött, riktigt trött är jag på konstnärer som i kraft av sin begåvning och rykte underskattar sin publik.

TARTUFFE

Det är, som Hans-Åke brukar säga, som det är.

Teater Västernorrland gästspelar på Folkets Hus i Hudiksvall och det är full rulle när skådespelarna kutar av och an på scenen.

Trots att Maria syntolkar bäst hon kan får jag inget sammanhang, det är som roliga timmen fast för vuxna men jag vet att mina tankar är orättvisa.

Skådespelarna sliter, pratar med löjliga röster och går på men om jag hade sett skulle jag kunna ta till mig mimiken, kroppsspråken, kläderna och maskerna.

Men, det finns ändå och just nu, inget bättre ställe att befinna sig på när man/jag ska upp måndag morgon och sända ”Ring P1 099-510 10” än just här i Hudiksvalls Folkets hus teatersalong.

HÄR BOR VI, PRAT OCH MUSIK PÅ HUDIKSVALLS TEATER

Hudiksvall är inbäddat i snö, vinden jagar över gågatan, Kotorget för att inte glömma Lillfjärden men inne på Hudiksvalls teater är stämningen uppåt värre. Sorl, värme och förväntan. Teatern är proppfull när ljuset sänks och föreställningen sätter igång.

”Här bor vi” är en prat- och musikföreställning av och med Miljöjournalisten Martin Emtenäs och Musikern/Sångaren Stefan Sundström. Temat är Livet självt och vad vi gör med vår Planet Jorden.

Martin är resonerande, han liksom tänker högt, och målar upp Jorden och den framväxande naturen, allt som hänt under miljarder av år sedan Big Bang. Människan och dess förvarianter har högst varit igång 300.000 år. Det är en försvinnande liten del av Jordens existens.

Martin pratar, texten är bitvis fenomenalt bra, om exploateringen, Skarvar, det är helt underbart när han pratar om ”Vår inre skarv”, och allt är fyndigt, ordentligt påläst och tankeväckande.

Stefan Sundström är käck på bara det sätt han kan vara. Martin muntliga framställning bryts upp av ett antal sånger. Somliga är väldigt bra men ibland kantrar han över i ett mästrande tonfall, något man lyckligtvis knappt hört sedan Proggtiden på 70-talet.

Sedan är det något som går snett. Plötsligt står Eva Bovin, MP-veteran, på scen. Meningen är kanske att en lokal förebild, en riktig miljökämpe ska presenteras, men problemet är att Martin kastar in det journalistiska rätt in på ett kalhygge medan Eva Bovin får babbla på. Om lövslybekämpning längs Dellenbanans banvall mellan Ljusdal och Hudiksvall, det var på 70-talet det med, och om hur hon var med om att få igång Miljöpartiet.

Vidare pratar hon om det totalekologiska hus som byggs på trakten. Hon pratar och pratar Självgod är bara förnamnet men det hindrar inte delar av publiken att utstöta sådana där behagfulla samförståndsstön. Läten som jag inte hört sedan jag var på tältmöte med Pastor Jansson.

Vad var det som hände? Det började ju så bra och kul när Martin pratade om Dinosaurier och nutidens faiblesse för ”Homestyling”.

Men är inte ett toppekologiskt hus det optimala Homestylingprojektet?

ÅREN GÅR, DET ÄR SOM DET ÄR

Nyss var han en liten kvick parvel med guldgula lockar och busiga bruna ögon. Nu är han en stor pojke, en man, med breda axlar och mörkt hår.

Nilas fyller plötsligt 34, Maggen har bakat en kaka med chokladöverdrag och barnen sitter och gullar sig.

Det känns väldigt bra. Inte minst det där med att barnen kallar mig ”Farfar”, en hedersutmärkelse, och att allt på sätt och vis är i sin ordning.

”Det är som det är” som Hans-Åke Bergman och Håkan Nesser brukar säga och det är bra.

På kvällen åker Maria och jag med Carine och Arlindo till Årskogen, en liten samling hus, kanske runt 100 personer, som Gud eller någon slängt ut strax Öster om E4 någon mil norr om Gnarp.

I en samlingslokal framför skådespelaren Stig Östman ”Man tål inte vad som helst”, en monolog om två gubbar som hatar varandra. Detta med grannar som ägnar sina liv åt att bekämpa varandra skildrades i Robban Aschberg TV-serie ”Grannfejden” men Stig Östman lyckas med små medel, han är ensam på scenen att ge liv åt denna krigföring i mikroformat.

Sedan blir det fika. Den vedeldade kaminen värmer medan vi tuggar på vår Sockerkaka och begrundar sakernas tillstånd.

Det är som det är.

1 2 3 5
Persongalleri
Täppas: Han som skriver Bloggen.
Maria: Maria, min Älskling, arbetar på bank, är grym på att plocka hallon, koka sylt, bra träningskompis och som pricken över i, en obegripligt kompetent syntolk.
Arlindo och Carine: Efternamn Gomes, svåger resp. syster till Maria.
Martin: heter Nilsson i efternamn, pluggar till lärare och är min ledsagare i Stockholm.
Greven: 20-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 26-årig dotter och webbdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 29-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 38, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
No images found!
Try some other hashtag or username
Följ mig på Twitter