Y-buss

1 2 3 6

STORT OCH SMÅTT

En vänligt raspig röst kommer fram till mig där jag sitter bänkad som en ihopvikt gräshoppa på Y-bussen.

Det är Ulla, min vän, som jag lärde känna på just Y-bussen och hon är dämpad. Inte konstigt då hon är på väg att röja upp/städa ur efter sin sorgligt bortgångne son Micke.

Livet är en sådan jävlig Yoga.

Solen mot fönstren kämpar mot luftkonditioneringen och AC:n vinner. Tar på mig kavajen.

Funderar på en dikt som min favoritpoet Richard Brautigan skrev.

The pill versus the Springhill mine disaster och en en rad som kanske var: When I think of all the people lost in you, I think of the Springhill mine disaster.

Denna rad kolliderar med ett utskick från en firma som vill att jag ska teckna aktier i deras produkt. De har hittat ett ämne som dels kan ge de 7 hundra miljoner med sviktande ståfräs hjälp, men inte bara det, den miljard människor, förmodligen mest män, som plågas av för tidig utlösning utlovas också hjälp.

Om en miljard män får för tidig sädesavgång måste det betyda, om varje utlösning är 5 ml, att den samlade, jag kan ha räknat fel men jag tror inte det, är 5 kubikmeter sperma.

Där ligger The Springhill mine disaster i lä.

När jag kommer fram till Cityterminalen är det färdigfunderat. Ulla ringer och säger att vi kanske tar en promenad om hon hinner.

Martin möter, han hjälper mig att göra iordning mitt fönster på Skomakargatan 11 med mina bronsgrejor och sedan äter vi en brakmiddag på ”Formosa”.

TIDEN RUSAR

Var ända in i Helvete är taxin? Om den inte kommer nu missar jag bussen Norrut.

Taximannen ringer. Han har kört fel. Problemet är att han försökt köra efter GPS:n men det fungerar bara inte i Gamla Stan. Apparaten förstår sig inte på gränder från 1200-talet.

Kommer i sista minuten till bussen. Det är Micke, han vi kallar ”Tysken” och som avskyr när jag har med Rufus, som kör. Idag är han Solen själv alltmedan vindrutetorkarna skaver bort ett ocharmigt duggregn.

Fortsätter att lyssna på Åsa MobergsLivet” och det är så mycket, en osannolik massa detaljer, som är välbekanta.

Det är kul med hennes pladdrighet och namedroppande. Ibland blir det smärtsamt: Går tiden så fort?

Tja, vad ska jag säga, nyss var det ju 1200-tal.

STADSHUSETS SKUGGA OCH OM SLÄKTVEGETARISM

Gamla Stans gränder, d.v.s. Västerlånggatan, myllrar av turister och jag känner mig som Indiana Jones huggande en väg genom Amazonas djungel, när jag käppar mig från Järntorget till Apoteket vid Västerlånggatan/Storkyrkobrinken. Vägen hem går längs paralellgränden Prästgatan och den är folktom.

Tränar med min nya PT Linda Frödin Glad på World Class Slussen, hon tar 140 kg i Marklyft och är snabb som en Antilop på 400 meter.

Vi pratar om olika typer av Vegetarianer: Vanlig vegetarian, Lacto dito, Stockholms Vegetarian (ät fisk och kyckling) och så det allra senaste: Släktvegetarian. Det senare är en person som till vardags äter vegetariskt men som vid besök hos föräldrarna, äter, för att undvika bråk och larviga diskussioner tar skeden i vacker hand och äter kött.

Ministrar kommer och går men stadshuset består (gammalt djungelordspråk)

I morgon tar jag Y-bussen Norrut för på Åvägen i Jättendal behöver man ingen Machete.

VARDAG MED RING P1 OCH SNÖ

 Måndagens ”Ring P1” går inte till världshistorien som det allra vassaste, men heller inte det tamaste, programmet. Bullarna från Hagabagarn var goda och slank ned trots att tekniker Ove Jönsson envisas med att kalla den gula geggan i mitten för ”Mormors hosta”.

  Himlen tätnar i grått och blöt snö faller  när jag sitter på 329:ans dubbeldäckarbuss men när jag kommer till Jättendals Brandstation för att kliva av möter Hans-Åke för att köra mig hem. Jag slipper gå i blötsnön på slippriga byvägar.

”Jasså, X kunde inte hålla tyst på Ugglesafarit” skrockar Hans-Åke. Han var själv inte med på denna utflykt men har läst min blogg  och har lagt ihop 2 och 2. Detta trots att X bor nästan två mil norrut men detta är lokalsamhället  där i stort sett alla är kändisar.

1 2 3 6
Persongalleri
Täppas: Han som skriver Bloggen.
Maria: Maria, min Älskling, arbetar på bank, är grym på att plocka hallon, koka sylt, bra träningskompis och som pricken över i, en obegripligt kompetent syntolk.
Arlindo och Carine: Efternamn Gomez, svåger resp. syster till Maria.
Martin: heter Nilsson i efternamn, pluggar till lärare och är min ledsagare i Stockholm.
Greven: 20-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 26-årig dotter och webbdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 29-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 38, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
Kommentarer
No images found!
Try some other hashtag or username
Följ mig på Twitter