Ring P1

1 2 3 62

FREDAG MOT HELG

Vägkanten igen. Morgon, och även om jag inte knivskarpt uppfattar detaljerna är känslan lovande.

Vägkanten ett par månader tidigare, mörkt och kallt, är inte lika trevligt.

Nu är luften lätt att andas, det är bara ett par grader kallt och de väldiga snöplogkanterna är som älskade möbler i ett ombonat hem.

”Ring P1 099-510 10” fylls inte, som så ofta, av Dysterkvistar. Här är kvinnan som menar att allt håller på att bli bättre. IS är t.ex. tillbakaslagna. En man talar om fördomar, och det utan att fördöma, och även det samtalet andas möjligheter. En kvinna från, var det Småland, pratar med varm röst om vad man verkligen istället för att parkera på sin rumpa och svartmåla allt som rör sig, kan göra.

Otroliga gräddbakelser från Hagabagarn gör inte dagen sämre.

Pratar efter sändningen med TullaMaja, på temat ”Vad ska du göra i helgen?”

Hon förklarar att hon ska gå på ”Vaginaafton”. De samlas hemma hos en kvinna, TM:s granne, pratar om vaginan, äter lämplig mat och dricker förmodligen ett passande vin samt lyssna på ett vaginaföredrag av Dr. Fabian.

Det låter som vad ett gäng karlar gjort i urminnes tider, samlats för att jaga, fiska, köra fort, samla Hårdrockskivor eller bara bada bastu.

GÅ FEL, HITTA RÄTT

Tio cm nysnö runt kängorna, tänk att snö kan dofta, och det är bara någon minusgrad, Februarimilt , när jag står vid Åvägen och väntar på Jörgen.

En dörr öppnas, en bil startar och strax kommer han smygande.

40 minuter senare, i Studion, ringer jag Pether, producent, och ber honom plocka upp en kartong semlor jag beställt hos Hagabagarn.

Semmeldags med Pether

Skönt att vara tillbaka även om de lokala radiosändningarna tycks ligga i OS-dvala.

Euphoria

En man ringer om Dödshjälp. Ett klassiskt ”Ring P1”-ämne och det precis som jag varit på Bio med Maria. Filmen ”Euphoria”, om ett slags självmordshotell biter sig kvar i sinnet som en klåda.

Vad är ett liv värt och har man rätt att avsluta det själv?

En annan man ringer och vi fortsätter att tala om Dödshjälp. Efter 5 minuter säger han:
”Egentligen ringde jag för att prata om Halvorsens genomklappning under en skidtävling i OS.”

Detta plus lite om Akut Sjukvård.

Pärra, programchef på Radiostationen kör ned mig till 329:ans buss. Det har börjat snöa, toksnöa, sitter på bussen och pratar Petra Modé om Kommunpolitik och när vi kliver av i Jättendal har det gått från toksnöa till något som skulle kunna vara från en Sibirisk vinterfilm.

Vilse i vintern

Går hem, går fel, kommer rätt igen för att till slut hitta min gårdsplan, för att gå fel igen.

Irrar en halvtimme. Det är inte kallt och lite snö har ingen dött av. Hittar plötsligt dörren, går in, hälsar på Rufus, drabbas av övermod och går iväg med soporna.

Det var dumt. Någon timme senare hittar jag dörren igen, går in och hänger kläderna på tork.

Detta berättar jag inte för att det skulle vara särskilt synd om mig, blind eller inte, det är som det är. Tänker på det väldigt talande Instagraminlägget som ryggmärgsskadade Yasmine skrev: Det är inte tillkortakommandena som gör en till den människa man är.

Det är något helt, helt, annat.

 

EN VECKA, ETT ÅR, ÄR TILL ÄNDA

Hagabagaren levererar bakelser formade som Tomtar och Pether ger mig en Chokladask. Det är fredag i slutet av en sändningsvecka, i kontrollrummet står en plastgran, och, jodå, om ett par dagar är det Julafton.

Ove lägger ut avsnitt 15 av Fogelbergs ljudbokspod, strax färdig att ladda ner!

A post shared by Täppas Fogelberg (@blindfotografen) on

Ove Jönsson lägger ut avsnitt 15 av ”Fogelbergs Ljudbokspodd” medan Pether Öhlén och jag kör en trål genom nyhetsfloden. Inte mycket fastnar.

Programmet blir lugnt och resonerande, väldigt mycket sex och samlevnad, och, skulle man kunna säga, lågmält angeläget.

Tar 329:an till Jättendal. Luften är klar men marken, frusen gegga, är svårläst med käpp. Går vilse tre gånger men jag har all tid i världen, det finns inga farliga djur och branta stup.

Ringer ett Kalkonsamtal till ICA Starks i Harmånger. Jag får, via telefonen, följa med in i frysen och jodå, där ligger en 5-kiloskalkon och bara väntar på mig. Med ett sjudundrande X-trapris dessutom.

Vid 17-tiden kör Klas-Göran ned mig till G:a Konsum där Amar och Dana bor. Deras dotter Judith fyller sex år och det är en skapligt hålligång, Mellanösternläckerheter och en blandning av bybor och Nysvenskar.

Känner lugnet sprida sig i kroppen. Veckan har varit ett rätt marigt puzzel och det har gått jämt ut.

Tack alla som ringt P1, Pether och Ove, Hagabagaren, Hillevi i Gävle.

Nu ska jag fira helg med Maria. Bara så. Inget om Trumps tokigheter, fittjafallet eller MeToo. Men gärna en skinksmörgås med senap från Apoteket.

HÖGA VÅGOR PÅ ETERNS HAV

Övernattar hos TullaMaja och Hjördis, är både pappa och morfar vilket känns väldigt bra.

Frukost med SR Västernorrland på radion och strax ska TullaMaja, efter det att vi lämnat Hjördis på Fritis, in i deras Morgonstudio och tillsammans med Fredrik Birging och Niklas Axelsson fortsätta med morgonsändningen.

Själv går jag in i grannstudion, träffar producent Pether Öhlén och tekniker Ove Jönsson för att dricka kaffe och förbereda ännu en sändning av ”Ring P1 099-510 10”.

Arash, som avslutade gårdagens program, menade att kvinnor som blir våldtagna får skylla sig själva. Givetvis fick detta påstående många människor att gå i taket och ringa P1.

Den friande domen i det s.k. ”Fittjamålet” rörde också upp känslor.

Alla, även de som har olika åsikter i skuldfrågan, verkar överens om att Polisen gjorde ett taffligt jobb.

När en manlig Polis ringer och jag framkastar frågan om att Polisen kommer att bli mer jämställd och bättre tillvarata kvinnors rättigheter när fler kvinnor blir Poliser, får jag en rejäl skopa ovett av Pether.

Han menar att jag är gubbig, fördomsfull och inte har hängt med i samhällsutvecklingen.

Kanske har han rätt. Min världsbild färgas av böcker jag läst/lyssnat på. Flera böcker i rad har handlat om kvinnor som utsatts för hemska saker medan Poliserna som ska utreda brotten är grabbiga, förminskar kvinnorna och klappar förövarna grabbigt på axeln.

Sedan ringer Bodil och säger att alla pojkar i 7:e klass borde få en ”Fleshlight”, alltså, på vardagssvenska, ett ”Runkrör”.

1 2 3 62
Persongalleri
Täppas: Han som skriver Bloggen.
Maria: Maria, min Älskling, arbetar på bank, är grym på att plocka hallon, koka sylt, bra träningskompis och som pricken över i, en obegripligt kompetent syntolk.
Greven: 20-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 29-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 38, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
Följ mig på Twitter