World Class

1 2 3 15

FREDAG I STOCKHOLM

Vinden river som som en nyuppsprättad Abborre längs Riddarfjärden när jag promenerar till World Class Slussen för ett träningspass med PT-Maria.

Hänger med hela kroppstyngden och hon säger åt mig att slappna av.

Vem kan ta det lugnt i den ställningen? Inte jag.

Susanne plockar upp mig när jag sitter i receptionen och vi flanerar till ”Rival” vid Mariatorget för att luncha.

Mot kvällssidan tar jag en Taxi till Rådmansgatan och middag hos Urban och Masha plus hennes mamma Olga och nyfödda sonen, knappt en månad gammal, Vasili.

Han har aldrig badat men doftar ändå ljuvligare än alla parfymer i världen.

INGET SNÖKAOS VID RIDDARFJÄRDEN

Hans-Åke kör ut mig till Y-bussen vid E4. Det är busväder med yrsnö och uppjagade trafikrapporter men, under över alla under, bussen kommer i tid, det är Maggan från Segersta som kör och vi kommer fram tio minuter innan tidtabelllen.

Förmiddagskaffe hos Christer på Västerlånggatan. Passar på att, via hans wifi, ladda ned DN och tre böcker, bl.a. Arnaldur Indridasons senaste som Anton Körberg läser.

Vad behöver en Gubbe, som har allt, ha? Gott kaffe, en Älskling, böcker och träning.

Besöker World Class Slussen och träffar min nya PT. Hon heter Maria Mirzai och trots att jag haft så många PT:ar, kommer hon med för mig helt nya övningar. Inga maskiner, bara böja, pressa svanken mot väggen med mera. Svetten rinner.

Judith i receptionen bjuder på kaffe och ett grönt äpple varpå jag förhandlar med Camilla, boss på stället, om 20 nya PT-Timmar.

Som sagt, grejor har jag så det räcker och blir över men jag vill inte bli andfådd när jag knyter skorna eller går upp för en trappa.

Hög på kroppseget Endorfin går jag längs gångbron vid Riddarfjärden och visslar.

STAD OCH LAND

Vad ska du göra i Stockholm?” Undrar Anders som kör ut mig till Y-bussens hållplats vid E4.

”Träna med min PT, Linda, och bara hänga omkring lite.”

”Stockholm, uscha” säger Anders sedan han skrattat åt det som han förmodligen håller som en lyxlirarattityd: Träna med PT, Herregud.

Han får själv ordet Stockholm att låta som hundbajs vilket fastnat under skon.

”Jag gillar inte Stockholm.” Detta har jag fattat men han kan inte låta bli.

”Det är för att du är en Bondläpp” säger jag, fast som jag inbillar mig, utan elakhet.

Han lägger av ett frustande skratt. Det överträffar dånet från de förbipasserande långtradarna. Vi är olika men kommer bra överens.

Göran kör bussen till Stockholm. Utee ärr grässett froosttvitt. I bussen är det varrmtt,

A post shared by Täppas Fogelberg (@blindfotografen) on

Bussen tar mig 35 mil Söderut och bakom mig lämnar jag en bygd som är förbi sina glansdagar. Det sista som rök var Jordgubbsodlingarna, och innan dess, långt tidigare, flera affärer, Kaféer och folk som var verksamma med både det ena och det andra.

Jag bor till stor del i denna bygd, men det är inte för den samhälleliga servicen och det är en mil till närmaste affär. Jag tycker om tystnade, dofterna, det aller städes närvarande vädret och Maria.

Turisterna har glesnat ur i Gamla Stans gränder, det är vardagsliv och både där och i omklädningsrummet på gymmet hörs många Svenska dialekter. Det börjar bli ont om infödda Stockholmare.

Staden växer och Landsbygden tunnas ut. Många dras till Staden men inte bara för arbete utan också ett rikt utbud av det som är kul: God mat, färskt bröd och kulturgrejor.

Vi har det samhällssystem vi valt. Kapitalet kan operera rätt fritt, skörda naturtillgångar när de finns: Malm, skog och vatten.

En planekonomi kunde betyda att människor tvångsförflyttades tillbaka till sin gamla hembygder alltmedan en snäll Stat försåg hela landet med infrastruktur, Statliga verk och hälsosamma näringar.

Ingenstans på jorden har Planekonomi fungerat så är det då bara att gilla läget?

Ska fundera på detta under morgondagens Träningspass med Linda och det efter en stark Latte och en Surdegsfralla med Italiensk skinka hos Christer på Västerlånggatan.

FREDAGSLUNK

Grått duggregn ute. Tränar med Linda men vad är det för låt i högtalarna.

Det är en slags Hårdrockens ”Teddybjörnen Fredriksson” med Lasse Berghagen men vad heter den?

En stund senare nyduschad med kaffe och ett äpple. Linda kommer med sin telefon med musik i apparaten.

”Kan det vara den här låten?”

En hand läggs på min axel.

”Åh Aerosmith” säger Susanne som just klivit in för att plocka upp mig till sen lunch på ”La Colline” i Götgatsbacken.

”Oj!” Säger Linda men hon kan ju inte gärna veta den som kommit för att hämta mig är en Rockencyklopedi på två ben.

Sedan blir det löjrom och små potatisbullar samt Kummelrygg med egendomliga grönsaker.

”Där går Thomas Andersson Vij och går förbi” konstaterar Susanne syrligt. Det är väl lika klart som duggregn att han just går förbi. Götgatsbacksnormalitet.

Och på så vis, med småprat och god mat, lunkar fredagseftermiddagen vidare.

Imorgon reser jag till Mjölby för att prata på Biblioteket.

 

1 2 3 15
Persongalleri
Täppas: Han som skriver Bloggen.
Maria: Maria, min Älskling, arbetar på bank, är grym på att plocka hallon, koka sylt, bra träningskompis och som pricken över i, en obegripligt kompetent syntolk.
Greven: 20-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 29-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 38, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
Följ mig på Twitter