Radio
BEMÄRKELSEDAGEN
Det strömmar in gratulationer, och dessutom, förtjusta mail från SD-anhängare.
De senare har just läst i Expressen att jag hamnat i karantän och inte får sända ”Ring P1” tiden runt Riksdagsvalet. De tackar sin lyckliga stjärna över att slippa höra mig.
Har föreslagit för Maria att vi ska ta middagsmaten från Madame Thais Thaivagn men när vi kommer hem till henne doftar det Stjärnkock.
Vi sätter oss till bords, äter oxfilé, potatisgratäng och sallad. Jag är överrumplad och glad, Thaivagnen i all ära men denna måltid smäller högre.
Jag och Arlindo
Till fikat, med kaffe och kladdkaka på mandelmjöl kommer Marias syster Carine, den lilla ljuvliga retstickan, och svågern Arlindo. Jag får paket och känner mig verkligen firad så det känns ända ned i tårna och pirrar i maggropen.
Som en extra överraskning kommer min favorit, ”Den sista Hippien i Gnarp” och läser nedanstående dikt.
Vilken bemärkelsedag!
En man från Jättendal
Var en riktig bokmal
Lärd och belevad man
Och kulturell som bara fan
Hans intressen var av högre sort
Aldrig på Ålandskryssning han reste bort
Att besöka museer var en fröjd
Att traska runt i timtal gjorde honom nöjd
Att bli som gemene man
Han inte ens försökte
Istället det Norénska djupet han sökte
Ibland kunde det hända
Men ack så svårt för honom att erkänna
Att det fanns ett uns
Av fascination
Att umgås med en viss udda person
LIVET I ETERN
Det är morgon i ”Ring P1” och allt känns som kall gröt. Inga upphetsande nyheter, ingenting förutom ljuvliga småkakor från Hagabagarn.
Då, när man minst anar, det är det som är charmen med ”Ring P1” händer det.
Det är Seppo, professor i kön på Vårdcentralen som berättar att han alls inte blir särbehandlad inom vården trots sin fina titel.
Men det är när en invandrad man berättar att hans gravida kvinna hotas av utvisning och jag undrar, försynt, om de övervägt att gå under jorden som helvetet bryter lös.
Hur kunde jag, programledare inom Public Service, uppmana till något så straffbart som att ”gå under jorden”.
Men jag uppmanade inte paret att begå denna handling, jag bara ställde frågan, även om det i och för sig inte är något lagbrott att försvinna från samhällets radar. Det är helt enkelt inte straffbart.
Efter lunch bandar vi, TullaMaja, jag, Pether Öhlén och Peter Wallgren, avsnitt 18 av ”Fogelbergs ljudbokspodd”. Det finns nu tre nya avsnitt färdiga att läggas ut.
STORA LJUDBOKSGALAN
Det står mässingsstolpar med rep, i snömodden ute på trottoaren, saker som är till för att hålla ordning på köer, när Peter Wallgren, radiotekniker, och jag smyger in på Vasateatern och den Stora Ljudboksgalan. Vi kommer innan den stora anstormningen men strax är lokalen full med människor.
När jag började lyssna på tal- och ljudböcker var det en smal sak. Något för blinda eller sådana som av en eller annan anledning inte själva kunde läsa en pappersbok.
Nu är det trendigt med ljudböcker. Vimlar runt i trängseln och intervjuar/pratar med folk.
Det är jättekul att det finns så många ljudböcker att ladda ned men varför är det mest deckare?
Jo, för att här som över allt annars är det Marknaden som styr och deckare säljer bäst.
Tur att Talboksbiblioteket finns, runt 100.000 titlar och i en bättre värld skulle det vara öppet för alla och inte bara oss som är funktionsvarierade.
Slänger käft med Edward Blom, sa jag inte att Ljudböcker är trendiga, och en mängd andra. Resultatet kommer så småningom i ”Fogelbergs Ljudbokspodd”.
VÄGVISARE
Allting gnistrar, den packade snön på byvägen kvider och knorrar under kängorna men, under över alla under, solen värmer mot kinderna. Det efter en buskall natt.
Snöplogskanterna är väldiga men ibland är det plogat så att jag går fel.
Missar infarten till Riggbacksvägen och Anders Engberg kommer ut på sin trapp och ropar.
Hör bäcken kämpa på under snötäcket vid bron och backen upp mot ”Promille Hill”, numera Jörgen och Carinas hus, går mot Bäckmans men något blir fel. Irrar hit och dit. Strax kommer Yvonne Polkander ut och visar vägen men vid Bäckmans blir det fel igen.
En dörr öppnas och Kristina ropar och berättar hur jag ska gå. Full fart nedför Djurstabacken, förbi Hans-Åke och ut på Mellanfjärdsvägen.
Passerar kyrkan och korsningen vid G:a Konsum, styr mot järnvägsövergången och Brandstationen. En bil stannar. Det är Kerstin Wahlman på väg till Bergsjö och Lasse Gradin med några av sina Akvareller. Hon ska be Lasse trycka upp ett antal som hon kan ha till hands vid den där dagen då folk åker runt och besöker lokala konstnärer.
Detta berättar hon medan vi går armkrok över järnvägsövergången och början på Gammelvägen.
Väl uppe vid skogsbrynet, efter att ha svängt höger på Åvägen kommer Maggan Rosén knatande, förmodligen med blossande kinder.
En sådan här promenad visar att landsbygden inte är helt avfolkad. Det finns gott om, hjälpsamma, människor.
Mot kvällen kommer Maria och vi dricker kaffe i värmen från vedspisen.
Från sågbock till Stora Ljudboksgalan
Men på måndag blir det ingen vedspis, möjligen kaffe, för då blir det Stora Ljudboksgalan på Vasateatern i Stockholm.
Givetvis kommer ”Fogelbergs Ljudbokspodd” att vara där.
