Radio

1 2 3 88

FREDAG MOT HELG

Vägkanten igen. Morgon, och även om jag inte knivskarpt uppfattar detaljerna är känslan lovande.

Vägkanten ett par månader tidigare, mörkt och kallt, är inte lika trevligt.

Nu är luften lätt att andas, det är bara ett par grader kallt och de väldiga snöplogkanterna är som älskade möbler i ett ombonat hem.

”Ring P1 099-510 10” fylls inte, som så ofta, av Dysterkvistar. Här är kvinnan som menar att allt håller på att bli bättre. IS är t.ex. tillbakaslagna. En man talar om fördomar, och det utan att fördöma, och även det samtalet andas möjligheter. En kvinna från, var det Småland, pratar med varm röst om vad man verkligen istället för att parkera på sin rumpa och svartmåla allt som rör sig, kan göra.

Otroliga gräddbakelser från Hagabagarn gör inte dagen sämre.

Pratar efter sändningen med TullaMaja, på temat ”Vad ska du göra i helgen?”

Hon förklarar att hon ska gå på ”Vaginaafton”. De samlas hemma hos en kvinna, TM:s granne, pratar om vaginan, äter lämplig mat och dricker förmodligen ett passande vin samt lyssna på ett vaginaföredrag av Dr. Fabian.

Det låter som vad ett gäng karlar gjort i urminnes tider, samlats för att jaga, fiska, köra fort, samla Hårdrockskivor eller bara bada bastu.

GÅ FEL, HITTA RÄTT

Tio cm nysnö runt kängorna, tänk att snö kan dofta, och det är bara någon minusgrad, Februarimilt , när jag står vid Åvägen och väntar på Jörgen.

En dörr öppnas, en bil startar och strax kommer han smygande.

40 minuter senare, i Studion, ringer jag Pether, producent, och ber honom plocka upp en kartong semlor jag beställt hos Hagabagarn.

Semmeldags med Pether

Skönt att vara tillbaka även om de lokala radiosändningarna tycks ligga i OS-dvala.

Euphoria

En man ringer om Dödshjälp. Ett klassiskt ”Ring P1”-ämne och det precis som jag varit på Bio med Maria. Filmen ”Euphoria”, om ett slags självmordshotell biter sig kvar i sinnet som en klåda.

Vad är ett liv värt och har man rätt att avsluta det själv?

En annan man ringer och vi fortsätter att tala om Dödshjälp. Efter 5 minuter säger han:
”Egentligen ringde jag för att prata om Halvorsens genomklappning under en skidtävling i OS.”

Detta plus lite om Akut Sjukvård.

Pärra, programchef på Radiostationen kör ned mig till 329:ans buss. Det har börjat snöa, toksnöa, sitter på bussen och pratar Petra Modé om Kommunpolitik och när vi kliver av i Jättendal har det gått från toksnöa till något som skulle kunna vara från en Sibirisk vinterfilm.

Vilse i vintern

Går hem, går fel, kommer rätt igen för att till slut hitta min gårdsplan, för att gå fel igen.

Irrar en halvtimme. Det är inte kallt och lite snö har ingen dött av. Hittar plötsligt dörren, går in, hälsar på Rufus, drabbas av övermod och går iväg med soporna.

Det var dumt. Någon timme senare hittar jag dörren igen, går in och hänger kläderna på tork.

Detta berättar jag inte för att det skulle vara särskilt synd om mig, blind eller inte, det är som det är. Tänker på det väldigt talande Instagraminlägget som ryggmärgsskadade Yasmine skrev: Det är inte tillkortakommandena som gör en till den människa man är.

Det är något helt, helt, annat.

 

FRÅN SVÅRSMÄLTA DICKPICS TILL EN RIKTIGIT GOD MIDDAG PÅ ”E STREET”

Besöker SR Västernorrland i Sundsvall och passar på att sitta med vid lunchen en trappa upp. Radiomänniskorna har alla med sig mat från det egna köket och snacket är ofta kul, oväntat och infallsrikt.

Jag sitter med en kopp automatkaffe, vill lämna plats i magen inför kvällens ”middag på stan”.

Bord är bokat då Marias dotter Emma fyller 21 och en spräcklig blandning av nya och gamla familjemedlemmar ska hugga in.

Jag har fördomar om en massa saker, t.ex. att man inte kan få riktigt god mat på krogen i mindre städer.

Detta har jag dels av tidigare gjorda erfarenheter och från den s.k. Manhattanteorin som jag lärde av en ljudtekniker från New York. Den kan appliceras på sjukvård också, ja allt möjligt: Duktiga kockar vill umgås med andra duktiga kockar, de vill dessutom ha bra betalt och dras alla till Manhattan.

Det är som sagt samma sak för läkare. Kaka söker maka i New York.

Men först ett lunchsamtal i Radiohuset på Krönvägen.

Samtalet kommer att handla om ”Dickpics”, alltså Snoppselfies som somliga, vilka är det, pojkar skickar till oftast flickor men beroende på sexuell läggning även till andra pojkar. Det finns även exempel på flickor som sänt gynekologartade selfies.

Varför? Har de ingen skam i kroppen? Vill de skryta eller är det en fråga om flirt befriad från all finess?

Teorierna haglar men något entydigt svar dyker inte upp.

Går ut och tar en bild på Pether framför en snöhög. Det är en sådan där bild som inte har några skumma undertoner utan som bara vill visa hur mycket snö det är i Södra Norrland.

Och så middag på ”E Street”, från förrätt, via en skaplig oxfilé till efterrätt, hejdundrande bra.

Stämningen i lokalen är avspänd, ett Bluesband från Hassela gör sound check i grannlokalen och personalen är trevlig utan att vara klistrig.

Samtalet slingrar, vi säger inget om ”Dickpics” men har det gott och trivsamt ändå.

MÖTEN LÄNGS VÄGEN OCH ”FOGELBERGS LJUDBOKSPODD”

Det är -13, kängorna knarrar mot packad snö och man skulle kunna tro att det en dag som denna bara är kufar typ jag, som är ute och går. Så är det inte.

Stöter ihop med Löken vid postlådorna mellan Bäckmans och Hans-Åke. Pratar en stund innan kylan tagit sig innanför långkalsongerna.

Utanför Kyrkan kommer Birgit Eriksson och Storsångaren Vannbergs fru, hon heter väl Eva, på varsin spark.

Halvvägs på Åvägen, innan Järnvägsövergången, bromsar Bosse ”Ryssläraren” Sundin in och väl över Järnvägen kommer Margit Ros.

Men var är min soptunna? Tömningsgubbarna har bara hivat iväg den efter avslutad tömning. Måste ringa Anders och be honom spåra min avfallsbehållare.

Det kommer allt mer frågor och mail om ”Fogelbergs Ljudbokspodd”, det märks att de senaste avsnitten sänts i P1 under Helgerna.

TullaMaja och jag har spelat in 15 avsnitt och de går alla att hitta via Sveriges Radios app ”Play”.

Under våren gör vi ytterligare 5 upplagor av ”Fogelbergs Ljudbokspodd”.

De borde vara klara innan den första Koltrasten börjar sjunga.

1 2 3 88
Persongalleri
Täppas: Han som skriver Bloggen.
Maria: Maria, min Älskling, arbetar på bank, är grym på att plocka hallon, koka sylt, bra träningskompis och som pricken över i, en obegripligt kompetent syntolk.
Greven: 20-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 29-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 38, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
Följ mig på Twitter