NÄRA ÖGAT

Det löper en väg, den slingrar sig genom landskapet och den är, jävla väder, blöt och slipprig. Det har snöat, regnat, frusit och så regnat igen. Egendomligt nog doftar det nästan vår, det är inte klokt, men den här midvintern är vädermässigt rätt skruvat. Jag följer den vittrade snöplogkanten, passerar kyrkan men den knöggliga issörjan … Fortsätt läsa NÄRA ÖGAT

VÅR ÖVER NAVET

För min inre syn ser jag hur ett blått förhoppningsfullt vårljus sänkt sig över Navet. Slöslasket vispas upp av väldiga bussdäck, strävsamma medborgare ska hem till Njurunda eller kanske Bosvedjan. Det är människor som är på väg till eller från.    Sedan har vi Navets innevånare. Vindpinade existenser, alltid sugna på ett järn elller en … Fortsätt läsa VÅR ÖVER NAVET

LIVET MELLAN SNÖVALLARNA

Ett glest virvlande snöfall gör mig sällskap mellan plogvallarna. Det nyper i kinderna och luften, -6, är behaglig. Alla ljud, som snöfria årstider kommer direkt, är nu dämpade av all snö. Allt försvinner i snön. Tvekar lite vid Gammelvägens fot, de lättlästa plogkanterna är borttagna för att förbättra sikten, då stöter jag ihop med Mårten … Fortsätt läsa LIVET MELLAN SNÖVALLARNA

FREDAG MOT HELG

Vägkanten igen. Morgon, och även om jag inte knivskarpt uppfattar detaljerna är känslan lovande. Vägkanten ett par månader tidigare, mörkt och kallt, är inte lika trevligt. https://www.instagram.com/p/BfP574fBxCG/?taken-by=blindfotografen Nu är luften lätt att andas, det är bara ett par grader kallt och de väldiga snöplogkanterna är som älskade möbler i ett ombonat hem. ”Ring P1 099-510 … Fortsätt läsa FREDAG MOT HELG