Sundsvall

1 2 3 12

HIP HIP HURRA

Solen steker backen upp mot Vidarstigen i Sundsvall när barnbarnet Hjördis fyller 8. Dagen innan har det varit barnkalas med en gräshoppssvärm ystra barn men idag är det vuxna vänner, släktingar och några barn.

Pratar tygblöjor med min första fru, TullaMajas mamma Ingrid, vi var pionjärer på det området. Likadant var det med ultraljudsundersökning av små foster. Otänkbart. Trätratt att lyssna på fosterljud var, och kanske fortfarande är, det bästa.

Fröken Saras man Morgan säger att spermierna i pungen blir dåliga om man bär en mobil i en ficka pungnära.

Sedan fikar vi. TullaMajas Anton har gjort en väldigt god mjuk kaka med hackade jordnötter.

Hjördis tycker att presenten, ett par jättelika uppblåsbara änglavingar att ha i badet, är toppen.

Det är riktigt mysigt och godmodigt där vid kaffeborden.

Dagen avslutas med att Maria, jag, och hennes barn Emma och Max åker till Lörudden för att äta Morsdagsmiddag. Vinden från havet är vässad men inne i den utmärkta restaurangen är det vindstilla och varmt.

VÅR ÖVER NAVET

För min inre syn ser jag hur ett blått förhoppningsfullt vårljus sänkt sig över Navet. Slöslasket vispas upp av väldiga bussdäck, strävsamma medborgare ska hem till Njurunda eller kanske Bosvedjan. Det är människor som är på väg till eller från. 
 

Sedan har vi Navets innevånare. Vindpinade existenser, alltid sugna på ett järn elller en sil. Skrovliga röster. Det är så långt från dagisfrökenlena tonlägen man kan komma. Det här är livet när det är avskalat alla förhoppningar.

Men denna dag, som idag är, med ljuset, värmen och snö som rasar från taken låter även fyllona lite gladare.

När 329:ans dubbeldäckarbuss släppt av mig i Jättendal går jag fel när jag knallat uppför Gammelvägen, tusan också, men jag ringer Maria på facetime video, håller upp telefonen och så guidar hon mig rätt jag kommer ned längs Åvägen.

Där finns inga skrovliga röster, förutom min, en Hackspett bearbetar ett träd och strax är jag hemma och gullar med Rufus

HEMRESA

Är det någon som ska med 329:an?

Marken är isig och lurig, dagsmeja, vi Navet, Busstationen i Sundsvall.

”Jag ska”, säger en dam.
”Vad bra, då går jag efter dig.”

Bussen skumpar Söderut och damen, hon som sagt att hon skulle med bussen, fnittrar och säger:
”Det var flera människor som räckte upp handen när du frågade om någon skulle med.”

Att räcka upp handen framför en blind är inte så klyftigt.

När bussen stannar går jag över planen framför Brandstationen. Var börjar Gammelvägen, den jag ska upp på.

Då stannar Jenny, Jespers mamma, och jag får åka med henne hem.

Vidare får jag reda på att lille Erik, Polissonen, blivit pappa. Så ung. Dessutom är Jenny själv på jäsning. Beräknad nedkomst om tre veckor.

Vi pratar om tiden och vad den gör med oss. Svindlande.

Igår när jag gick samma väg till fots stötte jag på en dam, Hon hjälpte mig förbi en Fibergrävartraktor och sedan var det inget mer med det utom att hennes väninna, som inte hälsade på mig, stod kvar när den socialt kompetenta damen ledsagade mig förbi traktorn.

Plötsligt framstod de båda, fast den ena var mer framåt, som skvallriga skräcködlor. De utstrålade harm över mitt privatliv men jag säger som Jesus: ”Den som själv är utan synd kastar första stenen.”

När jag kliver ur Jennys bil får jag känna på hennes mage. Det är en sådan där sportig kula och med största sannolikhet har hon inget Ardennerarsel.

Inte heller har hon något behov av att döma.

Hon är bara glad.

SENIORUNIVERSITETET I SUNDSVALL

Det är varken Irkutsk eller Archangelsk utan Sundsvall i Januari. Väldiga snöhögar, gnällande hjulaxlar och påpälsade människor med andedräkter som rökmaskiner vid en Tundrateater.

Gunnar, pensionerad Polismästare, tar emot utanför Pingstkyrkan på Rådmansgatan 37. Han leder in mig i stora salen och det har redan samlats mycket folk.

Det är Senioruniversitetet som anordnar säsongens första föreläsning, det ska bli 25 innan sommaren, och det är jag som är själva föreläsaren.

Jag är en aning pirrig i magen men det märks på en gång att publiken är mina vänner.

Förr försökte jag vara rolig men nu känns det som om mitt prat kommit hem. Kärnan är Acceptans, att inte väja och smita från problem utan ta dem för vad de är och sedan gå vidare.

Det finns förstås en terapiform, ACT Acceptance Commitment Therapy, och det är väl den som är kusin med min oakademiska utläggning.

Det blir en bra föreläsning och efteråt följer mig Gunnar till Navet/busstationen och innan 329:ans buss dyker upp pratar vi böcker, mest deckare förstås.

När bussen en knapp timme senare stannar i Jättendal tar jag på mig Reflexjackan och gruvar mig för att gå kilometrarna hem. Då, strax innan Stefan Hansson, stannar Johanna Gustavsson och undrar om jag vill ha skjuts hem?

Den här Torsdagen i buskalla Januari har artat sig till en riktigt bra dag.

1 2 3 12
Persongalleri
Täppas: Han som skriver Bloggen.
Maria: Maria, min Älskling, arbetar på bank, är grym på att plocka hallon, koka sylt, bra träningskompis och som pricken över i, en obegripligt kompetent syntolk.
Arlindo och Carine: Efternamn Gomes, svåger resp. syster till Maria.
Martin: heter Nilsson i efternamn, pluggar till lärare och är min ledsagare i Stockholm.
Greven: 20-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 26-årig dotter och webbdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 29-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 38, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
No images found!
Try some other hashtag or username
Följ mig på Twitter