kallt

OM VEDELDNING, RADIOMÅNGSIDIGHET OCH EN FANTASTISK LJUDBOK

Man ska elda med ved
Ej med olja och el
För det tycker vi alla är fel”.

Diktade Valle Bohjort i Vattlång en gång för många år sedan till ett radioprogram om vedeldningens förträfflighet som jag gjorde för P1.

Hela programmet var en romantisk, delvis okunnig, hyllning till Vedeldningens lov. Idag, med de krav på sans, balans och mångsidighet som råder är det tveksamt om det nu skulle passera nålsögat.

Men är det sant eller har jag drömt, att endast fast anställda SR-medarbetare får vara programledare för ”Ring P1” tre månader före valet och en månad efter. Dessa antas vara bättre skickade i ett så skarpt läge som ett Riksdagsval men kommer då programmet att låta som ”Studio Ett”?

Tengby, jag och Alexandra är några som inte är fast anställda men finns det, delvis risk för självförhävelse, några som är bättre på att hantera knepiga samtal.

Idag ska det vara säkerhetsbälte och krockkudde men radio är inte bilkörning och, det varit det, de mest spännande utflykterna är de där man kommer lite fel och upptäcker något nytt.

Vad gäller vedeldning har jag morgontänt i vedspisen och ett förmodligen svårt cancerframkallande moln lägrar sig i köket. Egentligen är detta nog ett sotarproblem, ska ringa på måndag, men fortfarande är det ljuvligt när elden tar sig, det knäpper i spisen och värmen sprider sig.

Återgår till den bästa Ljudbok jag hört på åratal: ”Cirkeltecknaren” av fransyskan Fred Vargas och infernaliskt fint läst av Reine Brynolfsson. Här saknas deckarens vanliga schabloner och det är så fantasifullt att jag får Champagnebubblor i magen.

OM ATT KOMMA HEM

Det är ingen konst att resa bort. Det är bara att boka flygbiljetter, packa ränseln och så är man på väg.

Att komma hem är svårare. Förväntansfullt sätter jag nyckeln i dörren, hör redan Rufus jama välkomnande men väl inne är det något som är fel. Jättefel.

Det är kallt och Värmepumpen måste ha lagt ned sin Värmeväxlarverksamhet.

Maria läser på Värmepumpens display men vi blir inte mycket klokare för det.

På försök, det är lördagkväll och jag gör mig inga stora förhoppningar, men ta mig tusan. Lars på Hassela Värme svarar när jag ringer!

”Jag är hos dig om 40 minuter.”

Han kommer med sin Tina och medan han är ute på logen och meckar dricker Tina och jag kaffe samt provsmakar en Kroatisk chokladkaka med fikon.

Det gurglar och rosslar i rören och långsamt kommer värmen åter.

Ligger under duntäcket och funderar på resan. Alla var så vänliga och liksom nyfikna. De var väl förundrade över att ett par Nordbor besöker deras trakter och det under värsta regnperioden.

Tänker på den där gången vi fastnade högt uppe i ett bergspass, vägen var avstängd och en tät dimma rullade in.

Där fanns ett litet lågt hus och Maria, iförd kortkort kjol, knallröd kort skinnjacka och en vit keps, knackade på.

Där inne satt sex karlar, drack öl och rökte. En av dem kunde lite Engelska och han rådde oss att vända om för vägen var inte farbar. De sitter väl fortfarande och gnuggar sig i ögonen.

Idag när jag vaknade är hela Världen vit. Rufus ligger klistrad vid min sida och nu är det bara till att hugga i och fortsätta ungefär där man slutade.

RAPPORT FRÅN EN IGLO

   Nu är det -8, vindstilla och marken är täkt med fruset regn snarare än snö. Drägligt väder men förra veckan var det andra bullar.

Vaknar av att den del av mig som sticker upp från täcket, näsan, är iskall och att katten Rufus ligger inborrad vid min midja. Hela huset är iskallt, inget vatten i kranarna och elementen är kalla.

Ute är det -25 och jag tänker inte poetiskt att ”Midvinternattens köld är hård” utan att nu är det klippt.

När jag var liten och bodde i en lägenhet i Gävle var det bara att ringa på Harry, vaktmästaren, om något var på tok. Det var alltid kul när Harry kom med sin verktygslåda. Pappa och Harry slängde käft och allt utstrålade en trivsam ömsesidig förståelse. Harry bytte några packningar och så var saken klar.

Nu när jag vaknar till ett fruset hus med dött värmesystem finns ingen Harry men jag har Klas-Göran, byns bilmekaniker och min trygga klippa. Ringer och han dyker upp och har med sig en värmefläkt för att lindra den värsta kylan.

Värmesystemet är inte riktigt hans grej, han är bra på bilar och jag sms:ar Lars vid Hassela Värme. Det tar emot, det är ju helg och allt, men vad ska jag göra. Jag är desperat.

Lars, som är en verklig hyvens prick, dyker upp några timmar senare. Han grejar, skruvar och står i och det verkar som om värmen är på väg tillbaka. Några timmar senare är det förkylt igen. Allt avstannar, fryser och jag känner mej ytterst miserabel. det är kväll och inte mycket att göra.

Släpar in en madrass i det enda rum som har ett elelement. Somnar iförd två ylletröjor under tre täcken och en katt. Fight, Flight or Freeze är de klassiska mänskliga beteendena vid krissituationer och jag väljer det senare.

Nästa dag har kylan därute dämpats och Lars kommer tillbaka. Jag känner mig som ett barn som väntar på Tomten. Och här kommer han! Han går runt och hans grymtanden övergår efter en stund i visslande och nynnande. Det är ett gott tecken. Jag vet ingenting om rörmokeri och värmeväxlare men jag vet att en människa som trallar känner tillförsikt.

Vi dricker kaffe och äter pepparkakor. Värmen stiger långsamt på elementen och jag slutar att känna mig hopplös.
Snart är det Midsommar.

EN LYCKLIG TILLDRAGELSE

  Snön, en gles och oseriös snö, yr, vinden småbits, det är ett väder som svårligen låter sig beskrivas men när jag möter en man med varm skrovlig röst samt hund, strax innan Ramm-Hans backe, konstaterar han att det är ”Ischigt”.

Precis! Det känner man in på bara skinnet. Ischigt var ordet sa Bull.

Sara Belin, gossen Malte och jag

Sara Belin, gossen Malte och jag

På Åvägen  stöter jag ihop med Palle och Sara som är ute och fingår med sonen Malte. Trots det ischiga vädret sprider de värme som från glada kaminer. Malte har just fyllt 1 år, en lycklig tilldragelse så här i slutet på vintern.

Persongalleri
Täppas: Han som skriver Bloggen.
Maria: Maria, min Älskling, arbetar på bank, är grym på att plocka hallon, koka sylt, bra träningskompis och som pricken över i, en obegripligt kompetent syntolk.
Greven: 20-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 29-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 38, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
Följ mig på Twitter