fika
KNOCKOUT PÅ VEMODET
Stilla snöfall, -8 och allting står liksom stilla. Det är då det Stora Januarivemodet sätter in.
Lugnet löses upp när barnbarnen Theodor och Thilda med sina föräldrar Maggen och Nilas kör in på gården.
Vi fikar, äter Sigrids tantbullar och boxas.
Hur många gånger har man inte hört att barnbarn är Livets Efterrätt, men jag vill hellre boxas med mina Gullnosar än att äta upp dem.
När de åkt skakar jag ihop en Vinegrette, en dressing, helt enligt Mamma.
Maria kommer till middag och sedan blir det träning i Gnarp.
Just nu är Vemodet utslaget och Domaren räknar till 10.
FIKA MED SUNE
”Vad tycker du om skulpturen jag håller på med?” Förväntansfullt frågar jag Sune. Han har kommit med en påse Wienerbröd.
”Den ser helt enkelt för jävlig ut” konstaterar Sune och sedan är det inte mer med det.
Som konstkritiker i en större tidning skulle han förorsaka skacal, bryta alla mönster och vara allmänt obstinat.
Men han har hjärtat på rätta stället och när vi fikat och pratat en massa byter han en trefaskontakt.
Sedan blir det tretår.
EN VANLIG DAG, PLUS EN STÖLD, I STOCKHOLM
Vaknar till ljudet av barnvagnar som rullar på gatsten. Mammor och pappor lämnar på intilliggande dagis och de har sådana där hurtiga och lätt skuldfyllda röster. Kanske har de dåligt samvete för att de lämnar sina barn, är sena till jobbet och att livet är som de är. Men varför talar de med sina barn som vore de förståndshandikappade?
Morgonkaffe, en stark Latte och en Surdegsfralla med ost och Italiensk skinka hos Christer.
På väg till Gymmet, någonstans i Tyska Brinken, ringer Urban och föreslår middag. Vilket bra förslag. Vi ska ses 19:00 vid S:t Göran och Draken för att antingen gå på ”Österlånggatan 17” eller ”Pastis” en bit upp i backen.
Stöter ihop med Johanna H., ägare på Serafen, och blir stående en stund i vinden från Riddarfjärden. Hon är en varm.
Ola från Hänt Xtra ringer. Han vill ställa ”Fem frågor” och så den eviga frågan om han får skriva om Maria och jag. Lämnar svepande dunkla svar och hänvisar till artikeln i ICA-Kuriren.
Träffar L8, hon stavar det så, Baker på World Class och sedan tar Linda vid. Vi tränar, jag toksvettas och hon håller i taktpinnen, i en timme. Efteråt dricker vi kaffe och pratar underbart nördigt om musik. Hon berättar om Guns N’ Roses-konserten och sedan kommer vi in på musikbiografier. ”The Dirt” om Mötley Crüe är den värsta och bästa.
Men jag berättar inte att jag snodde en trave pappershanddukar på muggen. Det finns gränser och jag vill inte framstå som den där snåla fan som stjäl pappershanddukarperson.
STOCKA BY THE SEA
När sommaren glesnar och ”Stängt för säsongen”-skyltar blir allt vanligare åker jag med Maria och hennes syster Carine till ”Mysiga Måsen” i Stocka.
Där har man inte hört talas om att sommaren håller på att ta slut och det är ett sådant överflöd av bakverk, allt hembakat, att man gnuggar sig i ögonen.
Men det är sant. Varenda tårta och kaka. Systrarna Yster äter Landshövdingetårta medan jag hugger in på Fransk Chokladkaka med vispgrädde.
Vi sitter på verandan, med havet ett stenkast Österut, kakdisken inom en armlängd, och över alltihop stora bulliga moln.
