MELLANDAGAR

Ronny, som körde mig denna morgon de fem milen upp till Sundsvall under ett lågt liggande jämngrått molntäcke, berömde vår Katt. Medan jag klev in i hans bil hade Katten slukat en skapligt fet Råtta. Alla har sitt för sig. Samma Katt ligger några timmar senare under eftermiddagen på min mage medan jag tar en Tupplur och gnider sin råttmördarnos mot min sömniga näsa.

Dagens Ring P1-sändning var av Mellandagsnatur. Inte så dålig och inte så bra. Det är de där Mellandagarna man får leva med. Att klara av en lyckad dag fixar vem som helst. Den Stora Yogan är att klara Mellandagarna.

Min dators Talsyntes läser Inathe Brautigans bok “Det finns inga självmordsbaciller” om hennes pappa Richard Brautigan.Boken står i hyllan men den kan jag inte läsa och Bakåhll i Lund, förlaget, sände den som en Wordfil. Min talsyntetiska röst låter som Plåt-Niklas och det är ok för han skymmer inte texten som t.ex. en ytterst konstnärlig skådespelaruppläsning kan göra.

Boken är vacker och sorglig.

Brautigans böcker har jag läst, både de som finns på originalspråket och de som finns översatta till Svenska och dessa böcker är som riktigt goda Vänner. Roliga, överaskande och ibland gör hans meningar volter och studsar in i en annan verklighet där det är trevligt att vara.

Richard Brautigan förlorade kontrollen över sitt drickande och sköt sig själv i sitt hus i Bolinas, Carlifornien.

Varför det blev så har det spekulerats en hel del om och dotterns bok är en både poetiskt vacker som nagelbitande och ångestladdad skildring av hennes pappa som till slut misskötte allt utom sitt Kastspö och sina långa vackra händer.

Jag tror att han hade ett satans problem med Mellandagarna.

FETT SKILLAT PROGRAM

Första sändningen av en ny tvåveckorsperiod med Ring P1. Yngsta sonen K, 12 år, följde med och satt i kontrollrummet under sändningen.

Förra gången han var med, det var för något år sedan, satt han på samma sätt i kontrollrummets hörn. Den gången förklarade han att P1 ”Suger”, är töntigt och i stort sett överflödigt. Han sa att vi hellre borde sända P3 eller åtminstone Radio Rix.

Idag fann han tvärt mot förra gången programmet ”Fett Skillat” och låg på golvet och tjöt av lycka när en inringande man, appropå Pridefestivalen, förklarade att en lärare sagt till honom ” Om alla grisar vore homosexuella skulle vi inte få någon Julskinka”

Man kan undra vilken lärare det var och framför allt; vilken skola?

Det är därför jag älskar Ring P1: Man får myror i huvudet hela tiden.

Sedan for vi ned på ”Stan”, alltså downtown Sundsvall och plockade upp en varsin av ost, Salsa, Bönor, Koriander och Räkor dignande Burrito hos Alberto på Trädgårdsgatan.

Alberto försäkrade att han skulle stoppa med en burk Pico del Gayo, eftersom han vet att jag är förtjust i den där blandningen av Lök, Tomater, Gurka, Majs och Koriander, ständigt denna Koriander, varpå han undrade om K var mitt barnbarn?

Jag frågade om han ville ha stryk men han bara skrattade och sa att han fick tillräckligt med stryk av sin Fru.

Sedan skyndade vi ut ur Stenstaden, äntrade Landsvägsbussen och återvände i duggregnet längs E4 Hem till byn.

CSN vs ALLT VI INTE HANN

Sitter på trappen i det som verkar bli en fin men något, om man jämför med de senaste veckornas rekordvärme, kylig dag. Katten kommer och låter på det där konstiga sättet som han gör när han fångat ett byte. Han vill komma in och sedan kommer det att någonstans, osäkert var, ligga en råttgalla eller något annat äckligt för mig att trampa i. Jag petar igen dörren och katten sätter igång framför mina fötter. Tugg Tugg.

Tänk om det är en halvdöd och absolut skitarg huggorm som snart kommer att slinka ur kattens käftar och hugga första bästa sommarskrovliga fot, den som tillhör mig, varpå katten, sedan ormen tömt sitt gift i mig, i lugn och ro slukar sin fångst.

Dystra tankar föder dystra tankar och jag tänker på allt det vi inte hann i sommar. Vi hann inte besöka den där snälla tantens sommarkafé i Norrfjärden där man får ett helt fat med hembakta läckerheter till priset av vad en halv torr muffin kostar på ett café i Gamla Stan. Inte heller kom vi iväg till Yxfabriken i Gränsfors och deras servering där man medan man fikar, hör smederna inne i fabriken, banka på yxämnen på det sätt de gjort i evinnerliga tider. Och visst borde vi ha bjudit tillbaka de där vännerna vi var på middag hos i början av sommaren?

Man får i alla fall vara glad över att man vid min ålder hunnit betala tillbaka sitt studielån.

JORDBRUKSVERKET ANFALLER

Det är fredag och ”bara ” +15. Varje morgon den här sommaren har värmen träffat en som en smäll men nu förefaller saker och ting mer normala.

Med tropikvärmen rycks även ledigheten ur min hand likt en leksak som en betydligt starkare unge vill åt. På måndag börjar en period Ring P1 och då blir det andra bullar.

Vad kan tänkas komma upp i luften? Arbetsmarknadsministerns eventuella skuld? Nej, det är ju gammalt. Kanske får vi tillfälle att damma av någon klassiker; vargar, elöverkänslighet eller jordens nära förestående undergång.

Själv skulle jag vilja anmäla vår katt till Jordbruksverket. Den äter levande råttor och möss så det bokstavligen knakar. Jag vet att förbudet gäller när det handlar om att mata en orm med en mus som inte kan komma undan, men jag lovar; ingen mus klarar sig helskinnad från vår sataniska katt.

Hur går det med den traditionella Anglingen på Långfredagsmorgonen? Bra förmodligen. I alla fall för alla utom de levande agn som anglarna sätter på krokarna och för gäddorna som kommer att sluka dessa fällor och sedan ligga i dödsryckningar på den vårmjuka isen.

Vidare skulle jag vilja anmäla skådespelaren Krister Henriksson, men jag antar att brottet sedan länge är preskriberat, för det som han och hans bror gjorde under uppväxten i Roslagen. Han berättade en gång för mig att han och hans bror brukade rycka vingarna av levande flugor och sedan låta dessa vinglösa stackare promenera omkring på pojkarnas erigerade ollon.

Detta hände sig långt före Hembion med 6-kanalig superstereo och folk fick roa sig bäst de kunde. Inte heller fanns det ett Jordbruksverk som anföll fattiga syndare.

Persongalleri

Täppas: Han som skriver Bloggen.
Maria: Maria, min Älskling, arbetar på bank, är grym på att plocka hallon, koka sylt, bra träningskompis och som pricken över i, en obegripligt kompetent syntolk.
Arlindo och Carine: Efternamn Gomes, svåger resp. syster till Maria.
Martin: heter Nilsson i efternamn, pluggar till lärare och är min ledsagare i Stockholm.
Greven: 20-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 26-årig dotter och webbdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 29-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 38, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
No images found!
Try some other hashtag or username

Följ mig på Twitter