”Nej men titta, vitsippor” utbrister Johanna lyckligt när vi passerar Maria Magdalena Kyrka vid Hornsgatan på väg hem från Rival vid Mariatorget. Det känns helt rätt, vi är uppfyllda och så där sorgset lyckliga som vi, Johanna , PT-Simon och jag, blev av kvällens monolog.
Först middag på Ming Palace med ”Specialstekta nudlar” och en massa mojs och sedan in i den knökfulla foajén på Rival.
Föreställningen visar sig vara som klippt och skuren för en blind. Johan Rheborg berättar, målar upp bilder och göra dialoger. Alltihop alldeles själv.
Berättelsen om Ove, den principfasta surgubben, vickar på pekoralens kant men tippar aldrig över. Han visar sig ha en massa känslor av sorg och saknad i sin ilskna kropp och grannarna i radhusområdet träder fram ur allt det hopplösa. Ove saknar sin handikappade fru, sitt förlorade barn och hatar hela världen. Gång på gång försöker han ta sig av daga men det skiter sig varje. Hopplöst.
Men så dyker den där katten upp, precis som grannarna och alla visar de sig behöva varandra.
Det hela blir till en vuxensaga om ont och gott, gräll som en överlastad väggbonad och sorglig som en gravsten.
En sådan kväll är det inte konstigt att vitsipporna , i slutet av Februari, frodas vid Maria Magdalena Kyrka.
Täppas, Sofia Kyrka ligger i dom finare kvarteren av Söder, jag råkar bo.
Det kanske var Maria Magdalena som ni passerade. Den är till salu, köpare skall vara någon med en stark kulturell värdegrund. Tror inte pajasen från södra delen av Sverige görs sig besvär.
Hej Christer!
Givetvis,, Maria!, Sofia ligger ju uppe vi Vita Bergen. Jag ber Hans ändra. Nu blir jag osäkerr på vitsipporna också, tänk om det var Scylla eller något för vitsippor stänger väl om sig på kvällarna?
när det gäller vitsippor så får du fråga någon annan. Vanliga sippor är jag bättre på.