Läser dödsannonser i DN. Aldrig är en människa så formidabel som när den dött. Somnade i kökssoffan. drömde följande.

Bengt-Olof Carlsson, kallad Bobbo, har vid 64 års ålder hastigt lämnat oss med en stor lättnad. Bobben var från början ond, retade barnen i kvarteret och mopsade sig för att han hade de senaste och dyraste leksakerna före alla andra.

I skolan blev han känd som en plåga. En illvillig person som gärna skvallrade på kamrater och som alltid ställde sig in hos lärarna. Genom sitt skickliga dubbelspel, det kan man inte säga annat, blev han rektorns gunstling samtidigt som vi andra hatade honom.

Han gick, utan att ha pluggat, ut som etta på Huskvarnas Allmänna Läroverk. Sina fantastiska studieresultat hade han på ett snillrikt sätt kopierat från skolans mer begåvade, men tyvärr inte så socialt framstående elever.

Studierna vid Universitetet i Lund bedrevs med buller och bång. Ständigt var han berusad, spred könssjukdomar i studentkorridorerna och var ordförande i Studenternas kamratklubb.

Med toppbetyg, ingen kunde fuska som han, efter examen headhuntad för större uppgifter, blev han snart en viktig del av det Svenska Näringslivet. Satt i styrelser och lyfte arvoden som skulle ha gjort vem som helst avundsjuk då han inte uträttade någonting. Han kunde snacka brallorna av en skyltdocka. Alla föll för hans energiska svada.

Med sin brinnande iver att berika sig själv gick han in i bolag efter bolag, stal patent, manövrerade ut motståndare, tömde bolagens kassor och förflyttade intäkter till sina egna konton i skatteparadis.

När han nu lämnat oss är det med en stor lättnad för oss som råkade komma i hans väg.

Ingen sorg, ingen saknad och må hundarna pissa på hans grav.

Cilla, Katrin och Ming Chi samt alla de barn han satte till världen men aldrig brydde sig om.