När jag var ung kunde det väl hända att jag väntade på en skum figur som levererade något som i lagens mening inte var helt ok men jag är så mycket äldre nu, och, allt det där är för länge sedan preskriberat.

Nu, vi mogen ålder, väntar jag på rörmokaren och tvättmaskinsmannen. Många svär över hantverkare, påstår att de är totalt opålitliga, men mina kommer tickande och utför det de sagt de ska göra lika tryggt som schweiziska kvalitétsklockor.

Under tiden försöker jag läsa Maciej Zarembas artikel om skogen i DN. Lika säkert som Påven är katolik kommer han att bada i fina priser och hedersutnämningar för dessa artiklar. Det knepiga är att jag, trots att jag är en mindre men ändå skogsägare, inte orkar läsa hela texten. Får jag svåra skuldkänslor?

Är jag en mental fetmaskogsmänniska som vägrar lägga om kosten? Men jag lovar; mina hektar sköts efter bästa förmåga. Tack Gunnar Jägbrant i Bergsjö. Givetvis är det ingen Urskog utan den befinner sig mestadels i en slags övre skoglig medelålder. Ibland går jag ut och pratar med träden och vi kommer bra överens.

Jullan vill, den sluga marknadsförerskan, att jag ska skriva om hennes arbete som projektledare på entreprenor24.se men allt jag vet är att hon har ett driv som är fenomenalt, att Redaktionen ligger på en snobbig adress, Stureplan 4, och att allt är mycket digitalt och finns någonstans i Cyberspace. Hon förbrukar således inte i onödan någon skog. Allt är elektriska ettor och nollor.

En sak till begriper jag och det är att verksamheten går som tåget och att hon trallar när hon går till jobbet.

Nu knackar det på dörren. Nu händer det saker: Tvättmaskinsmannen är på ingång och Jimmy, rörmokaren som just gick, fick ett signerat ex av ”Berättelser om djur” som tack.