Stockholm

1 2 3 96

DRIVKRAFTER I JOHANNES KYRKA

Taxin som ska köra mig från Skomakargatan till Johannes Kyrka vid Döbelsgatan ringer från Källargränd, den som ligger invid Nobelmuseet och leder in från Slottsbacken mot Stortorget och säger att han inte vågar köra längre in i Gamla Stan. Ok, fattar, och jag sätter iväg. Rullar som en Flipperkula ut på torget, fastnar i ett par uteserveringar för att så småningom nå Källargränd och den väntande bilen.

Är därför något sen när Katarina, präst, tar emot mig.

”Det är mycket folk som väntar” säger hon och trycker vänligt min arm.

Hon och jag sitter längst fram i det väldiga kyrkorummet. Hon vill prata om drivkrafter och frågar om jag har några ”Heliga platser”?

Jag berättar om bäcken som rann förbi tomten på landet när jag var liten. Dess kristallklara vatten bubblade upp ur sanden en bit upp i skogen, och den rinner över glittriga stenar, året om, ned mot sjön Malmjärn.

Hon frågar också om det är något som berövar mig kraften?

”Alkohol” säger jag. När jag någon gång trillar dit blir jag fullständigt kraftlös. ”Snacka om energitjuv”.

Kyrkoherden Ingmar Johansson i S:t Johannes kyrka är en djävel på att sjunga Dylan.

Ett inlägg delat av Täppas Fogelberg (@blindfotografen)

Sedan sjunger Kyrkoherden Dylanlåten ”Knockin on heavens door” och han är verkligen en jävel på att sjunga.

En gullig dam hjälper mig att tända ett ljus.

”För Mamma, va?” mumlar hon men jag tänker för närvarande mer på Greven, min yngste son.

Återvände till mitt krypin på Skomakargatan och fortsätter läsa ”Selfies” av Jussi Adler Olsen, jättebra inläst av Stefan Sauk, och tar nästa dag Y-bussen norrut igen.

BALANS

Puta ut med rumpan men inte med höfterna och tryck ned revbenen medan du lyfter ena benet och sänker kroppen mot golvet” säger PT-Sanna.

”Herregud, jag känner mig löjlig. Vad ska det här vara bra för?”

”Magen” säger hon som om det är fullständigt självklart. ”Det är i magen som centrum för kroppens balans sitter.”

Det låter bra, mitt mål är inte att bli biffig utan att att inte snubbla och liksom balansera in mig i tillvaron. Känner på magen under övningen och den är faktiskt fast och fin.

Hitta balansen kanske det även kommer att handla om ikväll på ”Late Night Show” på Gräv 2017 i Uppsala. Under ledning av Jenny Strömstedt och Steffo Törnquist prata om samhällsklimatet, hat och hot.

Som en av programledarna för ”Ring P1” tycker jag att SR:s avtal med Staten är rimligt: Man ska, i Public Serviceradio vara För Jämställdhet och alla människors lika värde. Vi ska vara uttalat Mot Diskriminering.

Om stämningar på bl.a. Sociala Medier hävdar att det är Vänsterextremism är det inte mitt problem.

Pether Öhlén ringer och berättar att TullaMajas och min första pod, under namnet ”Fogelbergs Ljudbokspod” ska sändas i P1 Annandag Påsk och det är ju hur kul som helst.

Väntar på Felix, han ska följa mig, ledsaga, till Uppsala och fördriver tiden med att lyssna på Magnus Roosman när han läser Edward St AubunsModersmjölk”.

Felix är skärrad när han kommer. ”Det har just varit ett terrordåd i city.”

Jag fattar ingenting men vi påbörjar promenaden till Centralen. Sirener ylar, helikoptrar smattrar när vi går ut på bron vid Riddarhuset mot city. Min kropp reagerar segt. Allt är så drömlikt.

”Herregud, där är poliser med dragna vapen.” Felix arm skakar och han störs av mitt lugn. Kanske beror det på att jag inte ser och det jag hör är som vilken Ljudbok som helst.

Vi går ut på Uppsalapendelns perrong trots att alla tåg är inställda men det står en polis där inne och ropar att alla måste skingra sig. Inga folksamlingar!

Plötsligt ropar någon att de skjuter inne i stationshuset och alla börjar springa. Felix släpar mig och när perrongen tar slut skyndar vi över banvallen, kliver över räls och går uppför en trappa.

”Bor inte Urban här någonstans?” Undrar Felix och vi halvspringer mot hans port. Får portkoden över telefonen och Urbans bedyrar att vi är hur välkomna som helst.

Felix sliter upp porten och strax sitter vi med kaffe och smörgåsar plus rösterna från TV:n.

Men hur ska vi komma tillbaka till Gamla Stan och något Gräv är det inte tal om.

Verkligheten har tappat balansen.

”Jag har inte varit så rädd sedan jag mötte en Leopard i Nepal” säger Felix. Urban skrockar, tänder en Marlboro och slår i mer kaffe.

”Ja jävlar i min lilla låda.”

PRATDAG

  Janne Eidvall plockar upp mig vid porten på Skomakargatan prick 08.00. Susar längs Hornsgatan och av någon anledning kommer vi in på alla som seglat vidare den här Vintern. Sven-Erik Magnusson, Gösta Ekman och så den där författaren, vänta, vad var det nu han hette.

  Det verkar hopplöst och medan Janne börjar prata om andra saker kan jag inte komma vidare. Vad hette karlen, jag minns ju många av boktitlarna.

  Janne säger något om namedropping/skitsnack som han just läst i en bok av Tage Danielsson men jag lyssnar förstrött medan jag rabblar alfabetet i hjärnan.

”Det är något i stil med Torsten Ljungkvist” försöker jag.

Torgny Lindgren!” Janne slår en trumvirvel mot ratten.

  Sedan kan jag ta in hans struntprats/namedroppingrolighet:

”Godkväll på dig själv du, som Jarl Kulle sa till mig härom kvällen på Operabaren”.

  Jag älskar att åka bil med Janne och när vi kommer fram till Hagabergs Folkhögskola i Södetälje brer han mig ett par mackor och ställer fram en kopp kaffe.

   Dags för föreläsning. Det är en grupp synskadade som kommit långt i sin utveckling. Vi pratar om acceptansen som nyckeln till ett vidare, sannare och bättre liv.

  Det blir ett samtal mellan hjärtan, allt är så nära.

  Äter jättegod Kålpudding och tar mig tillbaka till Stockholm och dagens andra föreläsning.

 Från en modern och praktisk Folkhögskola i Södertälje till Läkarsällskapets imposanta fastighet på Klar Östra Kyrkogata 10 där jag ska tala inför Kronprinsessan Margaretas Arbetsnämnd för Synskadade, startades 1917 av handlingskraftiga kvinnor. Innan mitt prat talar snustorra forskare om olika rön och jag undrar i mitt stilla sinne om jag är relevant i sammanhanget.

  Jag är ju blind och befinner mig på verkstadsgolvet, om man säger så.

  Det hela går dock väldigt bra, passar på att visa några Bronsgrejor och efteråt får jag en chokladask varpå det blir fotosession i trapphuset.

”Det är ett sådant fantastiskt ljus här” säger bland annat Anna, präst i Umeå som jag träffat tidigare, vi har hur trevligt som helst.

HÄNT I VECKAN

Har du varit här många gånger den här vecka?” Undrar Jullan, hennes Engelske pojkvän Charlie och jag slår oss ned för att luncha på ”Formosa” vid Kornhamnstorg.

”Det här är första gången denna vecka.” Det slår mig att mycket hänt under min Stockholmsvecka men ett besök på ”Formosa” har inte blivit av. Förrän nu.

Igår var det promenad med Urban och dagen före det Köttbullar med mos tillsammans med Björn på ”Wirströms”.

Nu möte med Jullans pojkvän. Ett Mågämne, jävlar i min lilla låda.

Han visar sig vara en sympatisk och ödmjuk kille, inga manér utan bara rakt på och trivsam. Jullan berömmer mig för min Engelska och det gör mig stolt.

På söndag återvänder de till London och innan vi skiljs följer de med mig till Y-bussen, den som ska ta mig till Jättendal.

Det är ”Tysken” som kör. Egentligen heter han Micke och det är han som får spader om jag medför Rufus.

”Jag har ju sagt, inga katter på bussen” säger han då med ilsken pondus. Idag är han bara solsken.

Och oj vad det var kul att träffa Jullan, min Gullegris! Men något kort på henne blir det inte. Cornelia Samuelsson fyllde 25 igår och det fanns visst en hel del att dricka=påsar under ögonen.

Hur relativt är inte detta med priser lärde jag mig åter igen denna vecka. Urban, kaffefinsmakaren, köpte 1 kg hela rostade specialimporterade kaffebönor hos Christer medan Felix och jag var på Clas Ohlson i Gallerian och köpte en sprillans ny Mikrovågsugn för 500:-.

På kvällen åt vi, han, Cornelia och jag, middag på en toppenbra Indisk restaurang på Söder. Det var fräscht, rikligt och väldigt gott, allt till en kostnad av 700:- vilket som Stockholmspris får betraktas som ytterst modes.

Smälte maten på sängen och lyssnade på John le CarrésEn perfekt spion”. Så tät, rik på fängslande bilder och till och med här och var riktigt rolig. Att jämföra le Carré med vilken svensk deckarförfattare som helst, speciellt Camilla Läckberg, är som att jämföra en länge reducerad kalvfond med avslaget diskvatten

Ändå är det, som mina föräldrar sa, bättre att läsa Serietidningar än ingenting alls. Det ena leder till det andra, t.ex. John le Carré.

1 2 3 96
Persongalleri
Täppas: Han som skriver Bloggen.
Greven: 19-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 28-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 33-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 37, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Björn: Björn som brukar hålla till i Jättendal. Regissör, manusförfattare och gubb-bästis.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Maria: Träningsbästis i trakten av Jättendal och Gnarp. Enastående syntolkare av film.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
Kommentarer
Följ mig på Twitter