LEVA MED KASSLER
Snöblandat regn, himlen på marken och fåglarna är tysta. Den här dagen kunde ha börjat bättre. Det är som det är, som Håkan Nesser brukar säga.
Det är i alla fall varmt i Nisses bil. Det är han som ska köra mig till Sundsvall. Däcken slafsar mot E4 och jag ber honom att slå över radion från SR Gävleborg till SR Västernorrland och TM:s morgonshow.
”Dagens Råvara” är Kassler och lyssnarna uppmanas att maila in sina bästa Kasslerrecept.
De tar Kasslern på största allvar, belyser Kasslerns position i universum från alla håll och budskapet står klart: Det är viktigt med Kassler.
Lars T talar med rösten tjock av sinnesrörelse om kokt Kassler, lättsaltat vatten i 20 minuter, Pepparrotssås och gröna Ärtor.
Mackan från helvetet måste, enligt min egen uppfattning, bestå av tunt skivad Kassler på sötfluffig Tékaka plus en Ananasring och en klick Legymsallad på toppen.
Nisse och jag fnittrar som lyckliga småpojkar. Det vi hör är inte radiohistoria men hela Kasslersekvensen tecknar en bild av själva livet. En stunds milt vansinne en annars rätt tjurig morgon.
Efter att ha spelat in några ljudbokstips tar jag tåget till Stockholm med TM och lilla Hjördis.
På kvällen talar vi om bekräftelsebehov. Alla, nästan, vill synas och H säger att Andy Warhol verkligen hade en poäng när han sa att alla människor borde få 15 minuter av berömmelse. Och det sa han innan både Facebook och Twitter.
Själv bloggar jag som en gammal uppmärksamhetstörstande tok.
MÅNDAG, MÅNDAG
Vaknar med flyktiga drömbilder i huvudet. Minns inte riktigt vad det handlade om men miljön var Tornedalen i Norrbotten. Man behöver inte vara stjärnpsykolog för att förstå att det beror på vad jag just läst och för ögonblicket läser.
Åsa Larsson ”Till offer åt Molok”, som hon själv väldigt bra läser, utspelar sig i trakten av Kiruna och den bok jag just börjat lyssna på, ”Tystnaden begravd” av Tove Alsterdal och läst av Anna-Maria Käll, utspelar sig även den långt norrut. Har bara hunnit ett par cd men den är spännande, välskriven och driver framåt.
Kliver ut i en klar och liksom krispig morgon och frågar taxichaffisen som kör mig till Sundsvall:
”Hur ser mimlen ut idag?”
”Helt blå och dagen är frisk och syrlig som en oktoberdag.”
Den här veckans laguppställning i Ring P1 är Peter Wallgren, tekniker, Täppas som gafflar med lyssnarna, Lotte Nord som producerar och Sofia Forell som tillsammans med Pontus Hellsén sköter telefonslussen.
Det är Världsautismens dag och några av samtalen handlar om just detta. Problemen med att få skolan att ta ett barn med en diagnos på allvar men jag undrar om man inte behöver en diagnos för att komma någonstans i den här världen. Har inte många politiker just Asperger och det är därför de kommit så långt? Skärmat av och fokuserat.
Efter sändningen åker Peter, jag och Mikael Andersson från Nyheterna ned till Albertos hos Burritos.nu på Trädgårdsgatan 14 Downtown Sundsvall. Det blir ett kärt återseende för jag har inte besökt stället sedan i december och en saftig Räkburrito smälter som en lycklig dröm i munnen.
Ikväll träning med Maria på gymmet i Gnarp och så är en måndag i början av april till ända.
HELGDAGSKVÄLL I TIMMERKOJAN
Fullmånen hänger över Norra Berget i Sundsvall. Nysnö och tysta granar.
Det luktar brasa och hörs röster inifrån en timmerkoja. Granris på golvet, Fårskinnsfällar på bänkarna och et 20-tal personer som sitter tätt samman. Det är Västmarkens Intresseförening som skänkt 5 000:- till Världens Barn och på så vis fått en berättarkväll.
Lotte står böjd, det är lågt i tak, över stekhällen och förfärdigar rårakor med fläsk. Dessa serveras med lingonsylt och är oerhört goda.
Det är jag som är själva berättaren för medan gästerna mumsar rårakor, dricker glögg och kaffe berättar jag historier från min senaste bok ”Berättelser om Djur”.
Då Västmarken inte ligger långt från Matfors vill de också gärna höra om inspelningen av ”På Tur med Täppas”-programmet om Matfors som vi gjorde för en hel massa år sedan. Den pensionerade bagaren vittnade att han länge fick dras med dåligt rykte eftersom jag kallade en dam på ett konditori för ”Sur kärring”. Denna ampra donna arbetade emellertid inte på just hans inrättning men jag bad ändå om ursäkt. Allt sades dock med gott humör.
Det var en himla mysig helgdagskväll i timmerkojan och min tweedkavaj luktar fortfarande, fast det nu nästan gått ett dygn, starkt av vedrök.
TORSDAG, ETERRYMDEN, JÄTTENDAL
Tappade DN-apparaten, den som varje morgon suger upp hela tidningen och gör texten genom en talsyntes tillgänglig även för oss som inte kan läsa vanlig text, i golvet och hade därför inte en susning om den s.k. 12-åringen när jag kom till studion. Lotte och Ove satte snart in mig i denna dagens ”Snackis” och strax ringde Albin till ”Ring P1” och talade om detta. Han lät förhållandevis ung (i ”Ring P1-sammanhang, under 80) men tyckte ändå att perrongvakterna bara gjorde sitt jobb.
Hade jag talat med Greven igår hade jag fått en annan bild för han skrev på sitt välformulerade sätt redan igår kväll tydligen på sin Facebook att de där perrongvakterna är ena riktiga ”Hor-vakter” samt bifogade filmklippet.
Under Albin-samtalet gled vi över från vakternas eventuella tjockskallighet eller ”12-åringens” usla beteende till medias ansvar. Hur går det med journalistisk nyhetsbevakning om Twitter, Bloggar och YouTube får stå för researchen?
Men: Vad hade vi annars fått veta om ”Den Arabiska Våren” om inte människorna där haft mobiler med kamera?
Lunch hos Alberto. Hans nya Burrito-ställe var proppat med folk. Micke, Peter och jag glufsade i oss räk-burritos och det var bara gigantiska Sombreros och en flaska Tequila som saknades.
Gullade med Milagro, Albertos käresta, och hon berättade lycklig att hon äntligen fått ett arbete lite mer kvalificerat än att sitta i kassan på Burritos.nu. Milagro har en gedigen Venezuelansk utbildning som ögonläkare. Hon är en riktig fruktstund som snart börjar på en ögonklinik.Det lär vara mycket svårt för även högt kvalificerade personer med invandrarbakgrund att få jobb t.o.m. i bristyrken. Milagro är spanska och betyder Mirakel.
Kliver någon timme senare in genom dörren i Jättendal och Peter Englund förklarar i P1 att Tomas Tranströmer fått Nobelpriset. Toppen! Ofta får jag tröst av en sak som han skrivit någonstans: Det finns en glänta i skogen som bara den hittar som gått vilse.
Under promenaden runt byn hör jag ett ihärdigt flåsande bakom mig. Det låter som en S:t Bernhardshund vilken lubbat över en hel alpkedja med kagge under halsen. Det är Björn som kommer ifatt mig. Han är pigg som ett helvete och har tappat 8 kilo. Det doftar nyfällt timmer när vi kommer upp mot skogskanten och Björn beskriver ett litet hygge på höger sida. Nu är kyrkan och sjön synlig även från Åvägen.
Vi pratar om Steve Jobs och att han bara blev 57. Både Björn och jag är äldre än så men vi har förstås inte vare sig skrivit teknikhistoria eller givit världen en iPhone.
Vi lunkar vidare.
- Det är gipset runt arm och hand som muterat till Havarti-ost. Idag ska det av2012-05-11 11:25
- ”Somliga tror att alla blinda kan spela piano”
http://t.co/zmDPc69X2012-05-10 15:41 - "När jag sitter ner och pratar med busschaufförer" Vet inte stadsministern att man inte får störa föraren? #agenda2012-05-06 20:16
- "När jag sitter ner och pratar med busschaufförer" Vet inte stadsministern att man inte får störa föraren?2012-05-06 20:04
Kommentarer