STÅNGAD AV EN SKÅPBIL

Natt och dag

En ko, eller ett köttjur, råmar någonstans i dalgången. Det är en sådan där otydlig dag när man inte vet var ifrån ljuden kommer. Kompassnålen snurrar. Solen ligger på en kudde av dystra moln vilka i sin tur ligger på marken och släpper ifrån sig lite tårar av regn.

Sopor ska slängas och jag traskar ut på byvägen. Den är full av gropiga regnpottor.

Plötsligt hör jag ett fordon mycket nära och det backar på mig så det smäller i soppåsen och jag vacklar till. Mannen som kör bilen bromsar tvärt och kommer störtande.

Han är vettskrämd, såg mig inte i backspeglarna och jag tycker synd om honom. Det är en rar karl som helt klart inte vill döda fotgängare och han vill för sitt liv inte läsa rubriken:

”Snickare manglade blind radioman”

Fortsätter runt byn. I korsningen vid Gamla Konsum stöter jag ihop med Lars-Göran. Han är pensionerad mellanstadielärare och är bygdens Store Sångare.

När han sjunger ”Till havs” eller ”O Helga Natt” med händerna allvarsamt knäppta över magen får man en stark förnimmelse av Jussi Björling. Gåshud.

Vi pratar väder och han berättar att den gräsklippare som hörs på andra sidan vägen framförs av den 80-åriga Ebba. Han förklarar att hon var hans första lärare när han själv gick i småskolan.

Lars-Göran hjälper mig över den lite trickiga korsningen och sedan bär det av över Järnvägen och vidare upp längs Gamla Riks 13. Hundra steg efter sista vägbulan viker jag av mot höger och den sista blötgropiga grusvägen

Hemåt

Själv mår jag bra, som alltid efter en promenad, men jag tror den där stackars snickaren tog sig en BamseWhiskey när han kom hem från sin arbetsdag.

GUBBVARNING

Sjörapporten strax före klockan 22.00 är mitt favoritprogram

”Vinga sydos 4” är poesi i dess renaste form. För att inte tala om ”Brämön nordost 8”

Min äldste son N som ringer mig från sitt garage säger att detta bär en stark prägel av Gubbvarning. Men Livet, detta svåra företag, blir begripligt och vad mer kan man begära? Han som är 26 förstår mig inte. Men det är helt i sin ordning.

En saftig generationsklyfta är inte fy skam.

KRÄFTOR MED BJÖRN

Någon i The Grateful Dead, kan det ha varit Bob Weir eller Jerry Garcia, sa någon gång att om man kom ihåg 60-talet hade man inte varit med om det.

Jag kommer i vilket fall mycket tydligt ihåg att jag åt Kräftor med Björn igår. Han hade dessutom gjort små pajer och min älsklingssallad, den med Tomater och Mozzarella. Kräftorna kom från Småland och var goda men mina fingrar luktar äckligt idag.

Hanna Hellquists onsdagskrönika i DN passar perfekt med mitt sinnestillstånd. En blandning av lätt melankoli och en känsla av att livet inte är så dumt i Augusti.

Hörde om ett Kräftkalas där de var så fulla att de åt skaldjuren som oskalade kex.

Jag minns i vilket fall allting t.ex. att vi noga skalade de små djuren och hade Gubbmys.

FÅNGARNA PÅ FORTET

Nu startar programmet igen. Det måste ha pågått i minst tusen år och en gång var jag själv med.

Ernst Brunner ringde en morgon och snackade en massa goja om Frankrike och ett fort ute vid Atlantkusten och jag begrep ingenting. Han var lagledare för en grupp Svenska författare och han hade snokat i varenda hörn för att hitta författare som inte var nedgångna av alkohol och skörlevnad. Jag var redan då rätt synskadad så helt klart var karlen desperat på att få ihop ett lag.

Vi flögs ned till La Rochelle i en liten jetmojäng. Det var som ett svävande vardagsrum med mysiga fåtöljer. Inget tjafs om säkerhetsbälten och flytvästar. När vi kommit upp på marschhöjd kom Styrmannen ut i vår salong och frågade om vi ville ha Catering?

Han langade fram räksmörgåsar och Champageflaskor. Vi lät oss väl smaka och vips var man i Frankrike och där blev vi inkvarterade på ett litet Fawlty Towersliknande pensionat.

Chefen på stället var fullblodskoleriker och fick John Clease i jämförelse att likna en from munk.

Nästa morgon kom Ernst ned i Lobbyn och bad Chefen att ordna frukost åt vår trupp. Mannen blev blodröd och började skrika. Denna begäran om frukost ansåg han så skamlig och huvudlös att han tyckte att vi borde Garroteras på fläcken.

När chefens fru gick förbi lade Ernst sin hand på hennes axel och frågade stillsamt vilken skruv det var som satt lös på hennes man?

Då flippade Chefen fullständigt och skrek att Ernst misshandlade hans fru och sa att han omedelbart skulle ringa snuten.

”Fint” sa Ernst ”Gör det, men ge mig en öl först”

Så där höll det på. Själva Fortet var spännande på sitt sätt. En Tandläkare hade ägt stället, i Frankrike kan en privatperson äga en kulturskatt, och han sålde det för en Franc till ett Produktionsbolag.

Dessa skapade då med hjälp av milvis av sladdar, mängder av Gaffa-tape och kameror ett ställe dit TV-bolag från hela världen kunde flyga in folk och göra program. All teknik var på plats, alla fåniga lekar var uträknade och när dagen var slut hade det hyrande TV-bolaget ett sändningsklart program i sin hand. Inte helt gratis givetvis men kvalité måste få kosta.

Jag, eftersom jag var för synsvag för att kräla bland ormar, fick stå med en liten sminkad dvärg vid namn Alain och svara på gåtor uppe i ett torn hos Fader Foura. Denne var Per Myrbergs smarta brorsa och trots att han nästan gav mig svaren på frågorna gick min hjärna i baklås och jag svarade fel på tre av fyra gåtor. De var av det slaget att ungar i ettan utan vidare skulle klara dem under ”Roliga timmen”

Men det var kul ändå och på kvällen satt vi på en hamnkrog och åt så mycket egendomliga skaldjur och drack så mycket vitt vin att jag endast vagt minns vad som hände. Jo: jag sa visst något dumt och det fick Jan-Öjvind Swahns son Henrik att få ett hysteriskt skrattanfall. Han låg på marken och tjöt med munnen full av ostron.

Nästa morgon åkte vi till flygplatsen och bordade det Jetplan som just landat med Jerry Williams, Niklas Strömstedt och några andra Svenska storheter.

Undrar hur Jerry tacklade den där sinnessjuka hotellvärden?

Persongalleri

Täppas: Han som skriver Bloggen.
Greven: 19-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 28-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 38, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Björn: Björn som brukar hålla till i Jättendal. Regissör, manusförfattare och gubb-bästis.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Maria: Träningsbästis i trakten av Jättendal och Gnarp. Enastående syntolkare av film.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.

Följ mig på Twitter