STÅND

Alla partier  utom Göran Hägglunds ska ha stånd, eller tält, på Priden.

Det där kan man se på olika sätt; En god kristen har inte stånd lite hur som helst, vill inte ha röster av personer  som inte bara ägnar sig åt sex, och då i missionärsställning den gång, och ingen annan, när en man och en kvinna vill göra barn. En tredje teori bygger på elementär psykologisk forskning som menar att det i snart sagt varje homofob bultar en inkapslad homosexuell   och det tycker homofoben är så pinsamt att personen blir ännu mer homofob.

I vilket fall som helst finns det för oss som av en eller annan anledning inte ser men ändå är nyfikna en lysande och väldigt målande skildring av en Pride-parad i Ernst Brunners ”Hornsgatan”

Som en väldig och detaljrik barockmålning. Den kommer förmodligen  att bli lika klassisk som en gång Ulf Lundells skildring av ett Svenskt Julbord.

GRILLA

Första gången jag kom i kontakt med den moderna tidens grillfenomen var på ”landet” d.v.s.vårat medelklassommarställe på den tiden Tage Erlander var Statsminister. Grilla hade man väl gjort, bränt och fumlat med korv över öppen eld, men detta var något annat:

Grannarna som var Stockholmare samlades om kvällarna på stranden vid en liten anordning av tegelstenar och en fotskrapa hängande över en glödbädd.

Vi låg i buskarna och kollade. Han som i sitt vardagsyrke som direktör gick i kostym satt nu i en fritidsskjorta och lätt vinberusad knäppte på gitarr. På gallret fräste kött eller vad det nu var.

Så där höll de på kväll efter kväll under Juli månad.

Med andra ord fick jag tidigt, redan för 50 år sedan, ett hum om vad grilla är men ändå begriper jag inte dess betydelse idag. Det är ungefär som, kopplingen kan verka långsökt men ändå, när det står i Lokaltidningen att ett brödrapar våldtog och ströp en grupp flickscouter, brände ned en 170000 kvadratmeter stor Galleria till grunden och avvek i en stulen Boeing 704. Längst ned i artikeln står det att anledningen till detta var att bröderna hade ”Festat”

Men ok, att grilla betyder att man sitter ute, äter kött lagat över glöd, mumsar bakpotatis och sallad och sköljer ned alltihop med en Kikki-festis.

Men när detta är klart; vad gör man då? Bränner ned en Galleria?

Det är nog lite olika kan man tänka. Man sitter väl och småpratar. T.ex. om den där f.d. Arbetsmarknadsministern som aldrig kan ha haft rent mjöl i påsen och att Tuli Kupfenberg dött 86 år gammal.

Allt medan grannens fru, Stockholmare , målar några pinnstolar hon köpt på en Loppis med skär lackfärg, svär åt myggen och ropar åt maken att han ska tända grillen.

Så där håller det på. Det är sommar och ingenting särskilt händer.

PÄRLPLATTOR

Värmen ligger som ett tryckförband, det är som att simma i sirap och från högtalarna strömmar Roky Ericksons ”Two headed dog

Det är en fin melodi, en sådan där sång de gjorde förr i tiden innan de begrep att man sabbar hjärnan med LSD,och det stod i tidningen att Roky hade varit introvert och trött på ”Peace and Love” i Borlänge.

Det gäller att hitta sin rätta nivå och Roky kanske borde ha stannat på hispan och klistrat Pärlplattor istället för att åka på turné?

KRIS-KONSERTEN

Naken, stark och skör. Ungefär så och han tar inte skydd bakom något annat än sin gitarr, skrovliga röst och gubb-buttra charm. H sätter genast igång med att gråta. Många i publiken gråter, både män och kvinnor, för detta är känslosamt på gränsen till det outhärdliga. Men om man är 74, har en rad fruar bakom sig och ett stort antal barn och dessutom haft tid med både att missbruka droger och skriva fantastiska sånger och vara skådespelare, finns en naturlig tyngd bakom orden.Snubblande nära blir han ändå inte patetisk och är på så vis ett lysande föredöme för oss äldre herrar.

Men varför kan han formulera sitt trasslande med livet så storartad medan man själv bara framstår som en gammal gnällmåns? Orättvist är vad det är.

Efteråt vid korvkiosken utanför Grönan äter H en lammkorv medan jag lägger mig i ett samtal som pågår bakom min rygg. En lite packad kvinna säger att konserten var ett enda stort jävla sömnpiller. Hennes snubbe står och tuggar på sin läpp. Han vill uppenbarligen inte mucka med henne men jag säger att han inte ska bry sig om henne för hon har helt fel. Då far hon ut i en tirad att hon bara är en enkel tjej från landet och att det är klart att vi (hennes man och jag) gaddat ihop oss mot henne eftersom vi är musiker. Inte en siffra rätt.

”Kom” säger H och vi går ned mot Djurgårdsfärjan. Kvällen är ofattbart och väldigt osvenskt varm. Det är som att vara på semester hemma hos sig själv.

Vi sitter på båten tysta och begrundande över en riktigt bra konsert. Den påminde oss om att livet, typ, inte är någon enkel historia.

Persongalleri

Täppas: Han som skriver Bloggen.
Greven: 19-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 28-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 37, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Björn: Björn som brukar hålla till i Jättendal. Regissör, manusförfattare och gubb-bästis.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Maria: Träningsbästis i trakten av Jättendal och Gnarp. Enastående syntolkare av film.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.

Följ mig på Twitter