Veterinärens mottagningsrum är svalt och ödsligt. Ute virvlar snön. Vi är tafatta men samlade. Klart man fattar. Skillnaden mellan att det kanske är en livshotande tumör eller att käken efter en skada läkt helt fel är obefintlig. Båda alternativen är dåliga.Visst kunde vi låta honom leva, dreglande och med smärtor för vår egen skull men hur kul kattliv skulle det vara?
Han ligger i min famn, spinner och förefaller rätt sorglös. På vägen till veterinären, i bilen när han satt som en Indisk Maharadja inrullad i frotté, jamade han på ett sätt som om han visste vad som var på gång. Kanske bara en efterkonstruktion men nu trevar jag efter vad som helst som kan bära över den lövtunna livsisen.
Just som veterinären ska sticka sin dödskallemärkta spruta i honom ringer det i hennes ficka.
Morris spritter till och jag måste ta stöd mot behandlingsbordet. Hon tappar sprutan. Den faller rätt ned och ställer sig på min hand. Det sticker till något alldeles förbannat, jag svär, Morris hoppar ur mitt grepp, ned på en stol och vidare upp mot fönsterbrädan och stolpe ut.
När jag ska dra bort sprutan fumlar jag och trycker in hela giftmängden i handen och först blir det kallt. Sedan blir det varmt. Veterinären kippar efter andan.
Nu börjar filmen hacka och sega på i slowmotion. Vita bollar dansar i rymden. Jag hänger över behandlingsbordet som ett trött fyllo.
Där ute: En bil bromsar häftigt och tutar och sedan en smäll. Det sista jag hör innan jag dör är en bildörr som öppnas och någon som skriker:
”Men vad Fan. En Kattjävel!”
Vaknar efter en underlig kall dröm till en varm sommardag. Någon slickar mig med en liten skär tunga på pannan. Det är Morris.
En ljummen vind mättad med skog och blommor får gräset runt mitt huvud att vaja.
I träden sitter små läckra fåglar och kvittrar. På marken rör sig kattor. De rinner rytmiskt i en långsam ljudlös balett. Halvslutna ögonlock och dimmiga kattblickar. Somliga ligger utsträckta på en mattstump eller ihopkrupna på kuddar. Loja svansar. Feta bondkattor och smäckra raskatter. Kattor med lurvig päls, trasiga öron och halva svansar. Kattor i alla färger och utföranden.
Detta är Katthimlen.
Här är alla kattor goda vänner .
Helvetet är en plats där flåsande dregelhundar med ilskna klotögon jagar upp kattor i träden.
Det här är inte helvetet.
Här rör sig kattor av och an i godan ro och utan att slösa för mycket energi. Något gott att äta och en skön plats att vila på.
En svag men omisskännlig doft av kattpiss. Det är parfym.
Kanske är jag den första döda människan som kommit till katthimlen. Morris är min ledsagare på den andra kattsidan. Det är han och jag i Katthimlen.
Du är en verklig kattvän. Det hedrar dig.