”Everbody must get stoned…” hörs Bob Dylan sjunga inuti Globen. Han låter rätt pigg den gamla rackaren men vi går förbi, i den fuktiga novemberkvällen, och vidare till Annexet där Bon Iver spelar.
Claudia går först, rädd för att missa en sekund, följd av Gustaf, Jullan och jag in genom dörrarna och, eftersom vi kommer sist, in i en redan tät vägg av mänskliga utdunstningar och sirapstjock förväntan. Då kliver Franskcanadensaren Bon Iver och ett tiotal musiker ut på scenen. Det är fullpackad, med ”30-åriga Söderesteter” enligt Jullan och alla håller samfällt på att pinka på sig av upphetsning.
En skramlig gitarr, fiol, blås och två trumset och så Bon Ivers mäktiga men ändå sköra tenor. Det är fullständigt underbart. Claudia och Jullan sätter omedelbart igång med att böla medan Gustaf och jag vaggar som lyckliga pingviner.
Låtarna glesnar, vrider på sig och pumpas upp till väldiga ballonger av riktigt Fet Musik. Ibland låter det som 3 ytterst experimentella Japaner med fioler och huvuden sprängfyllda av Magic Mushroom och Vino Tinto på Moderna -69. Andra stunder låter det tryggt som på en gammal lövad dansloge.
Enda felet är att konserten är väl kort. Vi trängs på Tunnelbanan och pratar om kvällens höjdpunkter.
Jullan funderar över vad Bon Iver gör efter spelningen. Ringer han hem, nattar barnen och dricker mannen, innan han kryper i säng, ett glas varm mjölk. Eller; Går han på Club Privé, hänger med tungan framför stripstången och pimplar lättöl eller tjoar han natten lång som en konventionell rockmusiker på något larmigt ställe.
I vilket fall var det en storartad konsert.
Tänkte bara upplysa herrn om att Dylan inte spelade Rainy Day Women i fredags.
Jaha ja! Det får saker att hänga ihop för den Dylan jag hörde lät pigg och sjöng tydligt. I DN:s recension idag står det att han rosslade så otydligt att man inte förstod vilken låt det var. Alltså: Den Dylan jag hörde vid Globen kom förmodligen från en bergssprängare. Och från en skiva som spelades in för mycket länge sedan. Själv tröttnade jag på honom vid tiden för ”Blood on the tracks”. Men hans låtar lever.