Påskafton: En generös sol men vinden är iskall.
Ett vindkraftfientligt mail droppar in i min privata inkorg. Det härrör ur samtal som vi haft om detta under veckan i Ring P1.
Mailet är fullt av ömsinta skildringar av de miljöer som mailskrivaren tycker sig ha rätt till. Han skriver om sin tystnad, sina bärmarker, tidigare fridfulla badsjöar och t.o.m. om de skuggor som rotorbladen hotar att kasta över en annars ljuvlig sommarmiljö. Ett smultronställe där en stressad storstadssjäl kan, eller möjligen, fick, ro.
När H och jag reser genom Nianforsskogarna på väg mot en rejäl påskaftonslunchmiddag hos Thomas och Anna-Clara i Arbrå kommer det för mig att Alla vill ha Allting. Men ingen vill betala för det. Ingen vill förstås ha atomsopor på sin bakgård, sin älv uppdämd av en vattenkraftsdamm eller framställa el genom att elda icke förnyelsebara bränslen. Eller som Timbuktu så genialiskt uttrycker det:
”Alla vill till Himlen men Ingen vill Dö.”
Även kring Arbrå reser sig vindkraftstornen och Thomas är inte förtjust. Det är däremot maten, alltså förtjusande: Sillar, Gravad Lax, Lammstek med Salsa, Sparris och strimlor av Marinerad Paprika samt Västerbottenpaj. Chokladtårta och Kaffe.
Jerry från Delsbo är också med och vi äter och diskuterar: Vindkraft, vädret och gårdagens musmeterolog, i stort sett alla partiledares för- och nackdelar samt en hel del annat.
Det är en riktigt lyckad Påskaftonsmåltid.
H lägger märke till att Anna-Clara fått en otrolig fart på en Amaryllis och jag poserar invid den som en könsneutral, inte Påskkärring utan som en Påsk-Henning.