”Jag vet verkligen inte om vi, jag menar, alltså: Blind” säger kvinnan, hon flackar förmodligen med blicken, som tar emot i den rymliga receptionen när Peter, Danne och jag presenterar oss inför dagens skjutning med pistol.
”Det är lugnt” säger Danne ”Jag ringde och pratade med instruktören igår.”
Det är mig de pratar om. Konstigt. Bara för att jag har vit käpp och mörka brillor. Kvinnan ber oss sitta ned i en soffgrupp och vänta på instruktören.
Via T-bana och buss har vi hamnat i Västberga industriområde och jag vet inte vad jag väntat mig, Hells Angels som dricker öl och puffar på jointar, men det här, trots att det ligger i en källare, liknar en modern hotellobby.
Vi får se en film på fyra minuter varpå själva instruktören kommer och berättar mer. Han är noggrann och pedagogisk. Ja vi fattar att det handlar om livsfarliga vapen men det är också vi dras till detta som flugor till en hästskit.
Strax släntrar vi in i själva skyttelokalen och vi ska få skjuta med en rad olika pickadoller. Mannen lägger vart vapen i min hand och jag får på så sätt bekanta mig med dessa.
Vi får hörselkåpor och Peter och Danne får skjuta först. Det luktar krut och vibrerar i golvet, särskilt när de bränner av saftiga Magnumrevolvrar.
Till slut är det min tur. Alla utom Peter, Danne och instruktören slussas ut. Mannen säger att det är första gång de har en blind som skjuter. Han lägger puffran varligt i min hand, jag tar ett djupt andetag medan de andra säger ”Lite mer vänster” eller ”Vinkla lite uppåt” och så kramar jag av. Vapnet rycker i handen som om jag fått en 15 Kg:s lax på kroken.
Den lilla Waltherpistolen, en sådan som James Bond brukar ha och således kan döljas i en smoking, har en kort opraktisk kolv. Den Österrikiska Glocken är stadig som en bil i handen och har kraftig rekyl.
Till slut får jag skjuta några skott med en kraftig Magnum, var det inte en sådan som Robert de Niro hade i ”Taxidriver” när han beslöt sig för att rensa upp i träsket, och den dundrar och rycker som en vildhäst.
Efteråt äter Peter och jag Nasi Goreng på ”Formosa” och när jag kommer hem är lägenheten tom. Greven är ute med sina fränder och H är på Yoga, eller var det meditation, och när hon kommer hem ska jag visa hennes tavlan jag sköt på och stolt förklara att en seende kille på skyttebanan fick 9 poäng medan jag som blind kammade hem 23 poäng.
Funderar på att starta BSK = Blindas SkytteKlubb.
När H sent omsider dyker upp håller jag stolt upp pricktavlan och undrar var vi kan sätta upp den.
”Det här är ingen Ungkarlskvart.”