”Jösses” utbrister Urban när han, medan jag klär mig inför vår Torsdagspromenad på Djurgården, sitter vid köksbordet och läser Dödsannonser i DN. Katten Rufus svansar mellan hans ben. ”Här är en dam som blev 104!”
Jag tänker på den omtalade Norska dokumentären om det gäng damer i 80- och 90-årsåldern som spelar volleyboll.
”Den här blev bara 60” fortsätter han ”men det var en lavin som tog honom”.
Vi begrundar detta sköra som kallas Livet. När som helst kan man ha kvittrat färdigt.
Han bläddrar vidare och kommer till Namn & Nytt, skrattar:
”Här är det någon som hört en 22-årig flicka säga i telefon att åldern börjar ta ut sin rätt.”
Av någon anledning, vilken är svårt att säga, drar han sig till minnes vad Per Ahlmark sa till alla som blev arbetslösa när de lade ned Hälleforsnäs.
”Och vad var det han sa?” undrar jag medan kavajen åker på.
”Lycka till!”
Vi fikar hos Christer, tar färjan över Strömmen och strövar snart bland Vitsipporna. I träden är det full rulle med Talgoxar, Bofinkar och Lövsångare.
Via återfärd med färjan, 3:ans buss till Stadshuset lämnar han mig vid Serafen där jag fått tid hos min husläkare Johanna för en rutinkoll. Solen brassar på och i lä framför byggnaden blir det riktigt varmt.
”Jag måste kila om fem minuter men då hinner vi röka.”
”Jag tänker inte komma in till doktorn och lukta rök” säger jag.
”Smilfink” gnäggar Urban och han som sagt att han bara kan, de ovan nämnda, tre sorters fåglar.