Det moderna kontorslandskapet, som vanligtvis gurglar av medial uppsluppenhet, Sveriges Radio Västernorrland, är sordinerat som hos en Begravningsentreprenör. Det är en väldigt röd dag, 1:a Maj, och alla som kan är lediga.
Det är så dött att Lotte tar självuppeppande hoppsprång allt medan Ove hittar en artikel från Expressen där hon som för några år sedan skar snoppen av sin man uppger att hon mår toppenbra.
Med risk för att vara sexistisk undrar jag hur han mår, han som blev av med Pillisnorken.
Sedan är ju ”Ring P1” som det är. När programmet rullar igång finns det inget som kan stoppa det och efteråt ringer H och förklarar glädjestrålande att vi måste tvinga Greven att lyssna på det sista samtalet.
Temat var Ungdomsarbetslöshet och en relativt ung kille, kanske något över 30 från Stockholm gjorde klart att:
”Ingen behöver gå arbetslös, Åk till Norge och rensa fisk, ta jobb vid en Hamburgerkedja, vadsomhelst men visst finns det jobb för den som vill arbeta.”
Jag sa något om att det möjligen finns föräldrar som bäddar säck åt sina ungdomar genom att sponsra dem med mat och husrum på det att de inte känner att de behöver arbeta.
”Min mamma blev galen när det stod odiskade glas överallt och jag bara drev omkring, man kan säga att hon slängde ut mig och det var väldigt bra.”
Jag såg bordet bredvid Grevens dator framför mig. Mängder av flottiga glas med O´boyslattar, ett ihopknölat Kebabfodral och några Olivkärnor. Den bilden såg tydligen även H och eftersom man sällan är ensam om en upplevelse var det nog en hel del föräldrar därute som också blev påminda om verkligheten.
Tar Y-bussen, utan katt, till Stockholm, lyssnar på rapporter från 1:a Majtåg och kontemplerar. Imorgon är det Lotte som är programledare, jag har annat för mig, men jag ber att återkomma på måndag morgon.