”Jag drömde om dig igår natt” säger Mats Barrdunge till mig, när Felix och jag stöter ihop med honom, på den trottoar som kantar Sveavägen, under promenaden till biblioteket.
Det luktar tjockt med avgaser, kebab och sött från något Thaihak. Röster på alla språk. Det är ett sådant Mjukglassväder att allt tycks rinna.
Mats fortsätter, det gör han alltid och man får vara glad om man får en stickreplik i hans svada, med: ”Det var en arena i en annan dimension där Ont slogs mot Gott och eftersom du är Trolös arbetade du som grindvakt.”
Jag tänker att det där låter ju precis som ”Ring P1”.
Han har en bok om Kulturgeografi under armen. Jag säger att jag själv håller på med Masha Gessens bok om Putin ”Mannen utan ansikte”.
”Det är något skumt med henne” hävdar Mats, ”Det är nästan ett patologiskt Putinhat, eller CIA, som driver henne.”
”Ja men” invänder jag ”Hon beskriver ju hur Putin monterade ned den sköra demokrati som kom efter Sovjetunionens sönderfall och hur han ersatt Kommunism med Nationalism och Envåldshärskeri.”
”Ja ja hon har förstås rätt i allt det där men man ska inte vara rädd för Ryssen.”
Han beskriver i raska ordalag de platser i Stockholm där Ryssen, efter att ha landstigit, kan bilda brohuvuden. Gärdet t.ex. är toppen för där ligger Radio och TV-huset och sedan är det bara att vandra ned längs Valhalla- och Karlavägen (och beställa en Mojito på Stureplan). Lätt som en plätt.
Jag föreslår att backiga vägavsnitt ska gnidas in med såpa så att Ryssen trillar.
Felix fnissar. Det är inte var dag man får stå i Sveavägens larm och dieselrök och lyssna på denna paradgatas egen filosof. Just som jag kommer på att vi måste ha en bild till bloggen ilar Mats iväg men Felix stannar en tillrest Småländska som tar en bild av Felix och jag.