Vinden kommer från Söder, är vårlik och alla dofter från blöt jord och gammalt gräs är som alldeles för tidiga besked. De ska i vanliga fall komma först då snön tinat undan.
Går lite fel i korsningen Mellanfjärdsvägen/G:a Riks 13, men Lars-Göran, som är ute och tvättar sina fönster, lägger märke till detta och hjälper mig på rätt väg.
I förrgår, när jag kom upp från T-banan och gick genom Gamla Stans gränder kom en dam och frågade om jag inte skaffat hund. Det var en rätt onödig fråga eftersom jag inte gick med en sådan.
”Nej” svarade jag ”Men jag har en katt där hemma”.
”Vad synd att du inte har ledarhund!” Hon lade all betoning på synd. Hon ville så väl, så väl men egentligen tror jag att hon ville vara lite fin.
Jag klarar mig bra, och dessutom, även om den här världen bitvis är genomrutten, finns det en Lars-Göran lite varstans.
Går hem, sätter på kaffe, fortsätter att arbeta med en text och har som morot att få fortsätta lyssna på Joyce Carol Oates ”Karthago”.