Jimi Hendrix spelar ”All along the Watchtower”, min ringsignal, Rufus ligger på magen och jag vaknar och stiger långsamt upp ur Imovanedimmorna.
”Nu är tuppen alldeles vi dig” upplyser Gustav. Han lovar att genast komma med håven och strax är fågeln internerad. Fanskapet längtade alltså hem. Det är rörande eller också är han inte mer korkad än att han begriper att det inom några dagar kommer att dyka upp en riktigt läcker samling hönor.
Tack Gustav Engberg, min räddare i tuppnöden.