Promenad med Anna-Clara som är i stan. Vi traskar upp i gränderna och dricker kaffe hos Christer på Västerlånggatan.
Starka Latte, Surdegsfralla med Parmaskinka och färskpressad Blodapelsinjuice. Man kan ha det värre.
En snubbe kommer in, beställer kaffe och börjar föra ett initierat kaffesamtal med Christer. Är det någonstans man kan ha seriösa funderingar kring kaffe är det här.
Jag frågar killen vad han arbetar med, han verkar ha en sådan koll på tillvaron, och jodå, han strålar som en sol i sitt eget galaktiska system. ”Jag skriver barnböcker, har gjort två, och de är svarta och har även en del neon”. Han smackar belåtet. det låter som om han uppfunnit barnboken. ”Och vad jobbar ni med då?” Frågar han med en röst som låter förstå att han ju fattar att vi är hemlösa uteliggare men han är så väluppfostrad att han ändå slänger iväg frågan. ”Jag pratar lite i Radio och hon skriver Barnböcker. Hon fick Augustpriset för en av dem.”
Mannen flämtar, börjar tugga på underläppen och skyndar iväg. Christer fnissar.
Vi tackar Christer för det lycksaligt goda kaffet, vandrar ned mot Järntorget, vidare mot Slussen och hissen upp mot Mosebacke. Gatorna är glesa, befolkade endast av den nypiga Marsvinden och ett och annat bullrande arbetsfordon.
Rökpaus vid Katarina Kyrka. Berättar att jag denna morgon skrev en krönika utifrån att priset på Falukorv och Färsk Kyckling är det samma och hur ska nyanlända Asylsökande kunna förstå de subtila delarna av Det Svenska Varat. Sedan pratar vi om Bengt Olsson och vilken trist och pretentiös text skrev han inte i DN om Ljudböcker. Efter 20 år upptäcker han förekomsten av inlästa böcker och får det att låta unikt. Och så hans krönikor, Herregud, hur gnällig kan en gubbe bli när han kverulerar över att en del har hemskt fula ringsignaler i sina mobiler.
Kisspaus på Ersta Sjukhus, vandrar vidare ned mot Ringvägen och så höger in på Götgatan och åter mot Gamla Stan.
Passar på att visa mitt Gym, World Class i början av Hornsgatan och Anna-Clara säger att så där fint är minsann inte Gymmet i Arbrå. Jag är stolt som en förälder vilken visar sitt barns slöjdalster och visst, man (jag) blir väl lite löjlig när det kommer till mitt Hjärterum.
När vi skiljts åt och jag ligger hemma på sängen med Rufus och kontemplerar, ringer TullaMaja. Hon berättar att A-C redan Instagrammat en bild från Gymmet så lite imponerad blev hon allt.
Felix kommer förbi. Han följer mig till Sofiahemmet där de, inom ramen för en bredundersökning, skannar min stora kroppspulsåder. Syster Karin säger att den är i fin form men jag kan inte låta bli att tänka: Usch vad gräsligt om hon känner på lukten att jag röker.
Vad handlar denna dag om? Tja, kanske att det alltid är skönt med en promenad.